”Hur ska vi orka?”
Niclas och Gandom Lindahl har två barn, pluggar och jobbar samtidigt inom äldrevården. Två dagar i veckan hinner de inte ens träffa varandra. Skulle en sänkning av arbetstiden kunna lösa deras livspussel?
Fredag och klockan är 06.10 på Almbyplan i Örebro. Niclas och Gandom Lindahl har precis vaknat och förbereder frukost till sina två döttrar.
Niclas läser till sjuksköterska och Gandom pluggar upp betygen då hennes iranska papper inte gick att hämta hem till Sverige. För att få ekonomin att gå ihop så jobbar båda två halvtid inom äldrevården.
– Det är nog två dagar i veckan som vi inte ens träffar varandra, säger Gandom Lindahl och tar en klunk ur kaffekoppen.
– Dygnet har bara 24 timmar… Om vi kunde förlänga natten så skulle vi ju åtminstone kunna sova lite längre, säger Niclas Lindahl.
Deras nuvarande situation, med både studier och jobb, kommer såklart inte att vara för evigt. Men sen väntar en vardag med både kvälls-, helg- och kanske nattarbete.
En föraning fick de i somras, när båda jobbade heltid inom äldrevården. Därför är de båda överens om att en sänkning av den generella arbetstiden skulle vara ett välkommet inslag i familjens vardag.
– Jag var helt slut när jag kom hem under sommaren, säger Gandom Lindahl. Och samtidigt ville jag ha energi till familjen. Men det är så mycket att göra på jobbet.
– Att börja 06.45 och sluta 16.00 varje dag... Det tär på både kroppen och psyket. Och när jag kom hem var det Niclas tur att åka till jobbet.
Frågan om sänkt arbetstid med bibehållen lön har debatterats flitigt det senaste året. I början av sommaren gick Vårdförbundet ut i strejk för kortad arbetstid – en strejk som i slutändan inte gav något. Samtidigt har både Socialdemokraterna och LO lovat att tillsätta utredningar i ämnet. LO:s utredning väntas vara klar i mars 2025.
När det kommer till sänkt arbetstid så finns det också en poäng att börja med välfärdsarbetarna, menar Niclas Lindahl.
– Man måste våga se hur det ser ut i välfärden… Ta äldrevården som exempel. Där har vi en ganska stor personal- och kompetensbrist. Hur löser vi detta problem? Hur ska vi lyckas locka till oss folk?
Samtidigt använder arbetsgivaren personalbristen som en anledning till att inte sänka arbetstiden i samhället.
”En förkortning med tre timmar i veckan skulle innebära 130 miljoner färre arbetade timmar i kommuner och regioner. I ljuset av personalbristen skulle det innebär att bördan på befintlig personal skulle öka ännu mer. Dessutom skulle vi sannolikt behöva dra ned på ambitionerna i välfärden”, säger Jeanette Hedberg, förhandlingschef på arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och regioner, SKR, i ett nyhetsbrev som skickades ut i början av november.
– Jag förstår att en sänkning av arbetstiden kräver planering. Men allt jag läser om det här pekar ju på att sjuktalen sjunker och att produktiviteten ökar. Det är inte bara på grund av lönen som människor säger upp sig från vården just nu, påpekar Niclas Lindahl.
I början av november detta år konstaterade Försäkringskassan att Sverige aldrig någonsin tidigare haft så många sjukskrivningar kopplade till stress och psykisk ohälsa. Utvecklingen har stigit rejält sedan 90-talet och är ”särskilt påtaglig inom välfärdstjänster som vård, skola och omsorg som drabbades hårt av nedskärningar till följd av den ekonomiska krisen”, skriver Försäkringskassan i sin rapport.
Allt som allt beräknas dessa sjukskrivningar kosta samhället cirka 37 miljarder kronor, per år, enligt försäkringsbolaget Skandia. Och då tar beräkningen bara hänsyn till långtidssjukskrivningar. Lägger man till antalet korttidssjukskrivningar (upp till två veckor) så betalar svenska arbetsgivare ytterligare 33,9 miljarder kronor, per år.
– Här har vi ju en solklar sak att spara in på. Istället för att betala pengar till folk som jobbar sig sjuka så hade pengarna kunna gå till vården eller välfärden istället, säger Niclas Lindahl och fortsätter:
– När någon säger att samhället inte har råd med kortare arbetstid… Vi har ju inte råd med den nuvarande situationen heller. Vi blöder pengar på andra ställen.
Trots dessa sjukskrivningar så finns det ändå en bild av att välfärdsarbetarnas jobb inte är så intensivt.
– Kan du inte berätta vad som hände på din skola, säger Niclas Lindahl till sin fru.
För ett år sedan besökte Gandom Lindahl Örebros kommunpolitiker i Rådhuset. Hon passade då på att fråga varför lönerna var så pass låga inom äldrevården.
– Han menade att lönerna var en facklig fråga och att vårt jobb inte var så svårt, att vi bara jobbade på morgonen och kvällen när vi hjälper de äldre upp och till sängen.
– Han var i alla fall ärlig, skrattar Niclas Lindahl.
– Det är som att de lever i en annan värld, menar Gandom Lindahl.
Arbetsgivarföreningen Svenskt Näringsliv menar att 35-timmarsvecka med bibehållen lön skulle innebära en sänkning av BNP med 509 miljarder kronor, per år. Något som också skulle urholka statskassan och i sin tur välfärden, menar arbetsgivarföreningen.
Att Svenskt Näringsliv är emot en generell sänkning av arbetstiden bör inte komma som en förvåning. Deras inställning till kortare arbetstid har varit densamma de senaste hundra åren, de har varit emot såväl fem veckors lagstadgad semester, lediga lördagar och en arbetstid på åtta timmar om dagen. Deras inställning var densamma då riksdagen beslutade om en 40-timmars arbetsvecka 1973.
”En sak som man tycks glömma i debatten om kortare arbetstid är att fritiden för många kan vara en belastning. Arbetet är kanske ett stöd och en trygghet, ger de kontakter och det umgänge som saknas i privatlivet. Vårt engagemang i arbetet är kanske så stort att fritiden är ett besvärande tomrum. Att de sociala problemen tycks förvärras vid veckoslut, helger och semestrar tyder på detta”, skrev Sture Eskilsson, ordförande för Timbro och informationsdirektör på SAF (dåvarande Svenskt Näringsliv), i sina memoarer om förkortad arbetstid på 1970-talet.
Att en sänkning av arbetstiden med två timmar per dag skulle leda till ”sociala problem” eller ”besvärande tomrum” för Gandom och Niclas Lindahl, känns inte så troligt.
– Vi har väldigt svårt att koppla av och bara vara tillsammans, säger Niclas Lindahl. Och när barnen frågar varför vi måste jobba kväll så mår vi bara dåligt.
– Samtidigt blir ju allting också dyrare, påpekar Gandom Lindahl. Jag vill kunna vara med mina barn lite mer, nu när de är unga. Varför ska jag inte kunna vara det utan att behöva oroa mig för pengar?
Samtidigt som Svenskt Näringsliv är emot en generell sänkning av arbetstiden, jobbar deras egna anställda färre timmar än 95 procent av alla tjänstemännen i Sverige. Och under sommarmånaderna går anställda på Svenskt Näringsliv ned till en veckoarbetstid på 32,5 timmar, vilket DN kunde avslöja i somras.
”Det står i våra anställningsvillkor att det centrala är att skapa resultat, 'inte att fylla ett arbetstidsmått'. Av formella skäl måste dock medarbetarna omfattas av ett arbetstidsmått”, skriver Anni Holmgren, hr-chef på Svenskt Näringsliv.
Detta återspeglar en arbetsmiljö som ganska många tjänstemän i samhället kan åtnjuta. Men flexibla arbetstider – där möjligheten finns att jobba hemma – är bara något som kan erbjudas till de som inte jobbar inom kontaktyrken eller med en konkret produktion.
När det kommer till frågan om en sänkt arbetstid så glömmer man ofta bort yrkesgruppernas olika behov. Detta blev också uppenbart när riksdagen valde att höja pensionsåldern, vilket innebär att Gandom och Niclas Lindahls döttrar kommer att få jobba till de är över 70 år.
2014 lämnade Birgitta Ohlsson (L) in en motion till riksdagen om höjd pensionsålder. Argumenten i denna användes också av Socialdemokraterna när de presenterade sin proposition i frågan: De tunga och fysiskt krävande jobben är borta. Nu jobbar alla framför en dator, har flexibla arbetstider och kan kontrollera sin arbetstakt helt på egen hand.
”Vi har till exempel skådespelare och Nobelpristagare som är aktiva efter att ha fyllt 90 år”, skrev Birgitta Ohlsson i sin motion.
– Såna här argument kan få mig att koka, säger Niclas Lindahl. Man vägrar att se till individers eller yrkesgruppers olika förutsättningar.
– Hur ska vi orka? Det är en återkommande fråga på jobbet, påpekar Gandom Lindahl. De som har fast anställning börjar ofta plugga vidare för att arbetsbelastningen är för hög och lönen är så dålig.
Just nu pågår ett forskningsprojekt på Handelshögskolan i Karlstad kring sänkt arbetstid med bibehållen lön. En av kommunerna som ingår i projektet är Bergs kommun, där planen är att en förskola och ett äldreboende ska ingå.
Samma dag som Proletären kontaktar Bergs kommun ska politikerna besluta om en utökad budget inför projektet. Fredrik Åström är HR-chef i Bergs kommun.
– Vår förhoppning är att personalen ska stanna kvar och trivas bättre på jobbet. Utan en djupare analys så har vi högre sjuktal just nu, än tidigare. Och vi hoppas på en bättre frisknärvaro, säger Fredrik Åström till Proletären.
Hur ser du på argumentet att sänkt arbetstid kommer vara för dyrt att införa?
– Det är nog det första man tänker. Vi har redan problem med att fylla alla 100-procentiga tjänster. Men det som tidigare studier kring fyradagars arbetsvecka pekar på är just att kostnaderna blir plus minus noll eftersom sjuktalen minskar och återhämtningen blir bättre.
– Det är denna hjälp som vi ska få av forskningsstudien. Att schemalägga och tänka på helt andra sätt.
Studien pekar alltså hittills mot att den personalbrist som arbetsgivare inom vården ofta hänvisar till inte förvärras, utan snarare kan lösas om samhället sänker arbetstiden.
Projektet i Bergs kommun kommer pågå i sex månader och utvärderas under tiden. Studien är en del av ett större nätverk som forskar om sänkt arbetstid med bibehållen lön. Och när studien har utförts på andra platser i västvärlden har resultatet varit en solklar förbättring av både återhämtning och sjukskrivningar.
39 procent av deltagarna kände sig mindre stressade och 68 procent mindre utmattade. 57 procent av arbetarna kände att de fick bättre förutsättningar att utföra sitt jobb.
Och om man enbart tittar på den ekonomiska aspekten så ökade omsättningen för privata företag som deltog i studien med i genomsnitt 36 procent, samtidigt som personalomsättningen minskade med 24 procent.
När den senaste delstudien av projektet var klar så valde 94 procent av alla verksamheter som deltog att behålla den kortare arbetstiden med bibehållen lön.
Niclas Lindahl ser hoppfullt på studiens resultat. En arbetstidsförkortning kan vara just det som krävs för att få välfärdsarbetare att stanna vara kvar på jobbet och att personalbristen skulle minska.
– Det är ingen som vaknar och tänker: ”Gud va’ kul det ska bli att torka bajs idag”. Jag tror att en förkortning av arbetstiden är den morot som behövs för att kunna locka mer personal.
Proletären har sökt Jeanette Hedberg, förhandlingschef på SKR, för en kommenterar, men hon har inte återkommit.