Övervinner kärleken allt?

Det kommer stunder i livet när man tvekar och vacklar. När man känner att någonting inte riktigt stämmer, men också att man så väldigt gärna vill att det ska stämma. Man fylls av flera olika reaktioner inombords. Kanske är den åtråvärda sanningen en blandning av alla? Eller så stämmer ingen. Eller kanske stämmer någon. 

Det sägs att kärleken övervinner allt, men stämmer det? 

Den 14 augusti bevistade jag och några kamrater stadsparken i Ludvika för att lyssna på försvarsminister Peter Hultqvist och utrikesminister Margot Wallström. De talade om hur demokratin undermineras av hotet från NMR. De talade om att inte vara rädda, att våga ta tillbaka gator och torg. De var glada att så många kunde komma. De talade om att kärleken övervinner allt, men stämmer det? 

I detta fall handlar det just om att protestera. Jag är glad att många kom till stadsparken i Ludvika och protesterade. Jag tror att min skepsis kom ur förvanskningen, som manifesterades av Wallström, när hon presenterade en ”modern version” av pastor Martin Niemöllers kända dikt. 

Denna förvanskning syntes under ytan hos nästan alla som var på plats. Och ja, jag är ledsen att behöva säga det, men det vi såg i Ludvika stadspark var en enda stor maskerad. 

Hur kan man presentera en ”modern version” av något som faktiskt skett? Antingen är det önsketänkande, eller så är det historierevisionism. 

Det sägs att kärleken övervinner allt, och jag älskar verkligen er alla som stod där i det gråruskiga vädret. Men ni har fel. Kärleken kommer inte att vinna över nazismen. 

Kärlek överlever bara, eller ”vinner” om man så vill, med hårt arbete och ömsesidig respekt. Det vet alla som någonsin varit i ett förhållande. 

Det är inte Socialdemokraterna jag ser utanför Coop i Fredriksberg, eller Ica i Grängesberg, när NMR är där och har torgmöten. Det är inte Margot Wallström som står öga mot öga med Pär Öberg när de försöker vinna mark. Nej, det är vanligt folk. Vanligt hederligt folk. Det är mina kamrater. Det är de som gör motstånd. 

Jag älskar verkligen er alla som stod där i det gråruskiga vädret. Men ni har fel. Kärleken kommer inte att vinna över nazismen. 

Vi i Kommunistiska Partiet har gång på gång, redan för fyra år sedan när NMR var oetablerade i Ludvika, bjudit in Socialdemokraterna. Vi har bjudit in dem till en enad front, en verklig folkfront mot detta gissel. Upprepade förfrågningar har mötts av tystnad. 

Varför? kan man undra. Prestige kanske? 

I ärlighetens namn så undrar jag om det inte beror på något annat. Niemöllers vers börjar så här: 

”I Tyskland hämtade de först kommunisterna, 

och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist”

I Wallströms moderna version hämtades först journalisterna, och inga kommunister hämtades alls. Tyvärr stämmer den inte, för det går inte att ändra historien. 

Dikten avslutas med orden ”sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade”. 

Det sägs att man ska lära av historien. 

Och om man gör det, så ser man att fascismen fick god hjälp av socialdemokraterna. Kommunister förbjöds och fängslades, till en början inte av nazisterna, utan av socialdemokratiska regeringar runt om i Europa.

Jag tror inte att det var socialdemokraternas mening, men faktum kvarstår att de banade vägen, och det gör de än i dag, vilket vi inte minst ser i hotet mot strejkrätten som Socialdemokraterna står bakom. 

Till dess att alla antirasister också börjar kämpa mot avregleringar, nedskärningar och andra försämringar för vanliga arbetare är det vi som står i Grängesberg och Fredriksberg. Ni är välkomna att ansluta.

Kärleken segrar bara om den vilar på ömsesidig respekt. 

Problemet är att det i alla relationer, alla möten, alla mänskliga interaktioner inte handlar om kärlek, utan något helt annat, nämligen makt. Det gör det även i denna fråga. 

Missförstå mig inte nu, det handlar inte om socialdemokratins makt. Nej, det handlar om en helt annan och övergripande sådan, nämligen det ekonomiska systemet. Det handlar om att bevara detta till varje pris. 

Kärleken kommer inte att vinna i denna kamp, för den är inte ens en spelare. Visst, den kan användas som ett verktyg i motståndet, men om man vill besegra fascismen krävs att man drar ut dess rötter, och dess rötter finns i kapitalismen och nyliberalismen. 

Så, alla ni kärleksfulla människor i Ludvika stadspark, är ni beredda att lägga till ytterligare ett verktyg mot fascismen? Är ni beredda att lägga till respekten att kämpa emot alla avregleringar, alla nedskärningar, alla försämringar för er, vanliga hederliga arbetare? Först då kommer vi besegra fascismen, och först då kommer jag att sluta tvivla. 

Till dess är det vi som står i Grängesberg och Fredriksberg. Ni är välkomna att ansluta.