Jobbade elva år på al Shifa-sjukhuset – avfärdar Israels påståenden
– Det handlar egentligen inte om någon Hamasbas. Det handlar om att Israel vill flytta folket från norra till södra Gaza. Efter det kommer de börja prata om ett nytt Hamashögkvarter längre söderut. Och en ny folkförflyttning, då mot den egyptiska gränsen, säger sjuksköterskan Ahmed Ismail, som arbetade i elva år på al-Shifasjukhuset, som Israel hävdar är ett Hamashögkvarter.
Den humanitära situationen på al-Shifasjukhuset i Gaza stad, som Israel tog kontroll över för drygt en vecka sedan, är fortsatt katastrofal. Trots att de flesta patienter flytt eller evakuerats fanns under helgen fortfarande ett hundratal patienter och vårdarbetare kvar enligt Världshälsoorganisationen.
I fredags greps sjukhusdirektören Muhammad Abu Salmiya och flera andra vårdanställda av israelisk militär. Sjukhuset, som är den största vårdinrättningen i Gaza, påstås av Israel och USA vara ett högkvarter för Hamas.
– Jag har varken sett eller hört något som vittnar om detta, säger sjuksköterskan Ahmed Ismail, som arbetade där 2008-2019 och har god kontakt med sina gamla kollegor.
Många, även västerländska medier som CNN, BBC och The Guardian, har kritiserat sanningshalten i de bevis – däribland videoklipp på källarutrymmen och tunnlar under sjukhuset – som den israeliska krigsmakten presenterat. Men egentligen spelar det ingen roll, menar Ahmed Ismail.
– Det handlar egentligen inte om någon Hamasbas. Det handlar om att Israel vill flytta folket från norra till södra Gaza. Efter det kommer de börja prata om ett nytt Hamashögkvarter längre söderut. Och en ny folkförflyttning, då mot den egyptiska gränsen.
Han menar att historien riskerar att upprepa sig. Precis som 1948 och 1967 kommer Israel att hävda att det rör sig om en tillfällig förflyttning, men som senare kommer att visa sig bli permanent.
– Men jag tror inte att folket köper det.
Ahmed Ismail är född i Saudiarabien till palestinska föräldrar. Familjen var tvungen att flytta till Gaza 2003 efter moderns död. Ahmed Ismail gick i sin moders spår och utbildade sig till sjuksköterska. 2008 jobbade han i en FN-klinik, sedan på Al-Shifa- och Al-Aqsa-sjukhusen i Gaza stad.
– Sjukvårdssituationen har alltid varit ansträngd i Gaza på grund av den israeliska blockaden. Det är oftast stor brist på läkemedel och utrustning. Och när krigen kommer varje gång blir det bara värre.
Han arbetade under krigen 2008-2009, 2012, 2014 och under de stora gränsprotesterna 2018-2019. Krig som skördade tusentals palestinska civila offer.
– Situationen då var outhärdlig. Men alla de krigen är ingenting jämfört med vad som händer nu. Det är till hundra procent ett folkmord som pågår.
Ahmed Ismail är i daglig kontakt med familjemedlemmar och gamla arbetskamrater i Gaza. Han visar bilder från sjukhuset på sin mobil. Glada gruppbilder och selfies med gamla kollegor – läkare, sjuksköterskor, ambulanspersonal. Flera av dem har mist livet nu under hösten.
Nu gör han sitt bästa för att förse vänner och bekanta i Gaza med sjukvårdsupplysning.
Men det är svårt. Även om råden är bra så är det brist på alla läkemedel.
Läkare tvingas operera utan bedövning och med bristfällig desinficering. De är som gamla tiders fältskärer.
– Jag hörde en gammal kollega i Indonesia-sjukhuset i norra Gaza gråta. Han var helt förstörd. Han hade varit tvungen att amputera sin egen sons ben utan bedövning. Och sonen klarade sig inte. Jag vet inte om han kommer kunna fortsätta arbeta som läkare.
Det är vapenvilans första dag när Proletären träffar Ahmed Ismail. Varje dag med vapenvila innebär en dag med färre döda. Ahmed Ismail är försiktigt hoppfull.
– Jag önskar och hoppas att det kommer leda till ett permanent eldupphör. Men Israel har fått grönt ljus av många stora länder, sorgligt nog även i arabvärlden, och jag vet inte vad det kommer att leda till.