Krönika: Reformistiska protestanter
För mig framstår det reformistiska utspelet som ett i raden av många till intet förpliktigande ”demagogiska” utspel från socialdemokratiskt håll.
En ny väckelserörelse är på gång inom Socialdemokraterna.
Martin Luther protesterade på 1500-talet mot den katolska kyrkans hegemoni, och att katolska kyrkan efterskänkte botgöringen för synder med avlatsbrev för pengar.
Den nyligen presenterade väckelserörelsen inom socialdemokratin, ledd av reformisterna Daniel Suhonen, Markus Kallifatides och Sara Karlsson presenterade ett 7-punktsprogram (avlatsbrev) som ska förlåta det syndfyllda socialdemokratiska partiet.
Stämmer det, enligt min mening? Nej!
På pressträffen sa Reformisterna att de är en socialdemokratisk förening som bildats för att reformera Socialdemokraterna inifrån. De ställer sig bakom den nya regeringskonstellationen som kom till med stöd av Centerpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet och där 73 punkter från den borgerliga alliansens valprogram utgör kärnan i poltiken. Allt finansierat av en budget som Moderaterna och Kristdemokraterna med stöd av Sverigedemokraterna utarbetat.
Det är fantastiskt att riksdagens samtliga åtta partier har medgetts inflytande över innehållet i regeringsdeklarationen.
Reformisterna liknade sin reform med Arbetarrörelsens efterkrigsprogram från 1944 som åstadkoms av den samlingsregering som regerade under andra världskriget. Det är den tidseran som nutiden jämförs med.
Vad vill då reformisterna uppnå? De vill se en progressiv ekonomisk politik, sänkta skatter på arbetsinkomster, höjda på kapitalinkomster och 5000 kronor mer i månaden till pensionärer med de lägsta pensionerna, ökat offentligt handlingsutrymme och ökad jämlikhet.
Men hur troligt är allt detta med en fri marknad och sänkta skatter?
Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad betecknade reformisternas utspel som ett ”intressant initativ”!
Makten och medföljande revideringar av förmånliga personliga politiska löner, arvoden, pensioner och avgångsvederlag förhindrar Reformisternas reformarbete.
Övriga toppsossar ser positivt på förekomsten av vänsterdebatter i partiet. LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson räds inte för splittring eftersom Socialdemokraterna bara behöver försvara januariöverenskommelsen med borgarna.
Nöjer sig borgarna med detta? Vill de inte se 73-punktsprogramet förverkligat?
För mig framstår det reformistiska utspelet som ett i raden av många till intet förpliktigande ”demagogiska” utspel från socialdemokratiskt håll.
Varför då detta utspel?
Se hur SD skördar framgångar bland före detta socialdemokrater och LO-medlemmar på grund av högervridningen inom Socialdemokraterna och LO.
Dessa framgångar lär fortsätta eftersom vare sig socialdemokratin eller LO tar upp kampen mot fortsatt plundring av det svenska folkhemmet och välfärden eller motarbetar avdemokratiseringen.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson säger i tidningen Arbetet att hon tvingas driva en politik som delvis går emot Socialdemokraternas egen linje. Vem har tvingat henne att administrera en borgerlig politik finansierad med en borgerlig budget?
Det finns bara en uppdragsgivare och det är Svenskt Näringsliv.
Jag befarar att det underliggande motståndet inom Socialdemokraterna mot en ”vänstervridning” är för starkt. Makten och medföljande revideringar av förmånliga personliga politiska löner, arvoden, pensioner och avgångsvederlag förhindrar Reformisternas reformarbete.
Det som krävs är rörelser från folkdjupet. Arbetarrörelsens frigörelse måste vara dess eget verk.
Politiska tankesmedjor, konsulter och lobbyister och deras grepp om den parlamentariska demokratin binder löneslavarna allt hårdare vid sina plundrare och exploatörer.