Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Sagoberättaren Marcus Oscarsson

När TV4:s Marcus Oscarsson ska förklara världspolitiken för svenska folket är det som om han berättar en saga för barn.

Marcus Oscarsson beskriver Biden som den ansvarstagande föräldern som inte tvekar att bestraffa den ouppfostrade ungen Putin.
Skärmdump

För snart fem år sedan var syriska al-Qaida på väg att kastas ut från Aleppo av den syriska armén. Då var många syrier upprörda över hur politiker i väst uttalade sig, och över hur medier i väst rapporterade, om de pågående striderna.  

En av mina kontakter i Syrien skrev i december 2016 ett brev till Sveriges dåvarande utrikesminister, Margot Wallström. Lilly Martin Sahiounie skrev så här:

”Bilderna vi ser av förstörelsen i Aleppo är verkliga. Bombningarnas offer är verkliga. Lidandet och skadorna är verkliga. Men västerländska medier vinklar alltid rapporteringen. De beskriver de syriska regeringsstyrkorna som de onda och 'rebellerna’ som de goda. Men så är inte fallet. Det här är inte någon saga för barn.”

Jag kom att tänka på Lillys ord när jag imorse tittade på TV4:s nyhetsmorgon och Marcus Oscarsson. Han är deras politiska expertkommentator, som på ett folkligt sätt ska förklara svåra inrikes- och utrikespolitiska frågeställningar. Men det låter mer om att han berättar sagor för barn, där det är övertydligt vilka som är goda och vilka som är onda. 

Det är ren fördumnings-tv. 

Titta på skärmdumpen ovan från dagens program. Oscarsson diskuterar skillnaderna mellan Biden och Trump. För att förtydliga detta drar ”experten” naturligtvis in deras förhållande till Putin. 

Jag förnekar inte med detta att det finns skillnader mellan Biden och Trump, och jag tycker att Trump bitvis framstått som galen och att han agerat på ett vansinnigt och destruktivt sätt i bland annat Mellanöstern. 

Men när Oscarsson börjar diskutera dessa frågor börjar man undra hur det kommer sig att han får stå och säga detta oemotsagt inför hundratusentals tv-tittare och följare på sociala medier. 

När han kommer in på Ryssland beskriver Oscarsson skillnaderna mellan USA:s förre och nuvarande president så här:

”Ja, där anklagades Trump ofta för att ha en så kallad bromance med Putin. Hur mycket Putin än ställde till med, och till och med mot USA, så fick han ju nästan beröm av Donald Trump. Han gjorde ju ALLT för att inte kritisera. Till skillnad från Joe Biden som är mycket tuffare.”

Och så tar Oscarsson till en liknelse med att ta med ett barn att handla på ICA eller Domus(?!). Han säger så här:

”Det kanske är tisdag eller onsdag och barnet vill ändå ha godis, gapar och skriker och slår med alla armar och ben. Om då föräldrarna säger, ’då får du väl godis då’, det är ju inte bra, för då kommer han att skrika varenda gång han ska in i affären.

Men om man istället markerar till Putin, ’gör du de här hemskheterna, då får det konsekvenser’. Då vet han ju om detta, då blir han ju inte snarast uppmuntrad. 

Det är jättestor skillnad här mellan Biden och Trump hur de hanterar världspolitiken.”

Slut på den politiska expertkommentatorns visdomsord. Det är alltså så här vi ska förstå det komplicerade politiska spelet mellan stormakter i dagens värld:

Putin: Den ouppfostrade ungen som bara vill roffa åt sig mer och mer territorium.

Trump: Föräldern som istället för att ta sitt ansvar backade undan och lät ungen Putin göra vad han ville.

Biden: Föräldern som tar den olydiga ungen i örat, sätter gränser och inte tvekar att ta till hårda bestraffningar.

Sagoberättare är en passande benämning på Oscarsson. Fakta om vad som verkligen händer är oviktigt. Att sätta händelser i ett större politiskt och historiskt sammanhang är oviktigt. Att se till vilka intressen som gör att länder och olika ledare agerar som de gör är oviktigt. 

Det är onda och goda det handlar om, eller olydiga barn och ansvarstagande föräldrar.

Det sistnämnda är för övrigt avslöjande för den världsbild som Oscarsson gång på gång för fram. För honom är det självklart att Biden och USA är den part som ska ha rätt att agera förälder och bestämma när andra stater gör rätt eller fel.

Men vem ska tillrättavisa supermakten och dess president, när de agerar som en unge som skriker och slår med armar och ben, som roffar åt sig andras olja och rikedomar, som bombar sönder och ockuperar andra stater, eller som konspirerar mot regeringar och försöker påverka demokratiska val?