Ledarkrönika: Stängda skolor öppnar nya dörrar

Corona kom med storm, belägrade samhället och våra liv. En förmiddag i mitten av mars hör vi om regeringens pressträff. Efter lunch meddelar rektor att skolan ska stängas följande dag. Från och med nu ska undervisningen bedrivas på distans.

Några elever jublar. De flesta nöjer sig med att undrande plocka ihop datorer och böcker. Kollegorna kallas till ett möte för att diskutera riktlinjer och arbetssätt. Vi introduceras i nya digitala verktyg för att kunna arbeta online. Det här ska nog fixa sig på något sätt.

Men hur har går det för eleverna? Efter några veckor genomför vi en enkätundersökning. De allra flesta är nöjda med distansundervisningen och anser att den håller god kvalitet. Vi arbetar redan på digitala plattformar. Nu sitter eleverna hemma och skriver, förr satt de i skolan.

Men en fjärdedel av eleverna svarar att de har svårt att känna sig motiverade. En dryg tredjedel att de har svårt att koncentrera sig hemma. ”Har inga ord, allt blir bara stökigt och inget blir gjort” skriver en elev i en kommentar.

Många av eleverna är trångbodda. Två tredjedelar svarar att de bor i hushåll med fem eller fler personer. Knappt hälften följer lektionerna i soffan eller sängen. Ibland loggar de in med sina mobiler. Det är klart att allt detta påverkar studieresultaten negativt.

En elev berättar om bekräftad corona i familjen. Alla ligger i feber och hostar. Andra elever och lärare rapporterar om misstänkta och allvarliga symtom i hemmet. Via en kollega får jag höra att en elev förlorat en nära släkting. Hen dyker sällan upp på dataskärmen. 

Pandemin slår sina klor i vår mentala hälsa. ”Jag blir jättedeprimerad och mår dåligt konstant” skriver en elev i enkäten. Vi bär alla på en pirrande oro. Själv går jag ut på balkongen för att räkna antalet ambulanser nere på gården den gångna veckan.

Det känns tungt. Men inget ont som inte också för något gott med sig. Varje kris, låt vara medicinsk, politisk eller personlig, tvingar oss att leta och se nya möjligheter. Coronakrisens stängda skolor öppnar nya pedagogiska dörrar. Dessa ska vi inte vara rädda att kliva in i.

Regeringens allvarsamma pressträffar är goda lektioner i samhällskunskap. Hur fördelas politisk makt och ansvar i det svenska samhället? Vad gör en minister? Vad gör en myndighet? Vem har fattat det formella beslutet att stänga vår skola? 

Tillsammans med mattelärarna undersöker vi den ojämna smittspridningen mellan olika stadsdelar och kommuner. Vi läser statistik och jämför olikheter i livsvillkor. Här finns det mycket att räkna och reflektera över. Många av eleverna bor själva i de värst drabbade områdena.

Enligt Skolverkets styrdokument för kursen Samhällskunskap 2 ska eleverna studera nationalekonomiska teorier. Vi lär oss om Adam Smith och Karl Marx för att diskutera den svenska äldreomsorgen mot bakgrund av de höga dödstalen i covid-19.

I ämnet filosofi kastar vi oss över Albert Camus klassiker Pesten. Vi läser och lyssnar på ljudbok online. Existentiella frågor om liv och död fångar alltid ungdomars intresse. I synnerhet i dessa dagar. Dessutom en utmärkt språkträning för den som inte har svenska som modersmål.

Ur pandemins fångenskap växer insikten: Vi lär oss för att leva.