Stora vinster på snårig elmarknad

Under de senaste åren har priset och avgifterna på el i Sverige skjutit i höjden. På den snåriga elmarknaden är det många företag vars fickor ska fyllas. Förutom de stora lokala elproducenterna som Vattenfall, Fortum och Eon, läcker pengar ut till flera mindre produktiva sektorer och företag – elnätsbolag och elhandelsbolag.

Det stora så kallade transmissionsnätet transporterar stora mängder el från de stora elproducenterna och löper genom hela landet. Transmissionsnätet ägs och drivs av svenska staten genom Svenska Kraftnät. Transmissionsnätet förgrenar sig i regionala och lokala nät – det så kallade distributionsnätet – och här tar de privata företagen över.

De regionala och lokala näten drivs av elnätsföretag. Distributionsnätet är monopoliserat och det går inte att välja elnätsföretag utan staten ger ett företag rätten att driva elnätet i ett område.

Energimarknadsinspektionen har i uppdrag att kontrollera så att elnätsföretaget inte tar ut överpris. Det går inte så bra. Enligt en granskning från Dagens Nyheter har elnätsbolagen – trots att Energimarknadsinspektionen försökt stoppa det – plockat ut miljardvinster genom att höja priserna långt över inflationsnivåerna.

Distributionsnätet domineras idag av tre företag, Vattenfall, Eon och Ellevio. Tillsammans kontrollerar de över hälften av det svenska elnätet och plockar hem 72 procent av vinsten i branschen.

Enligt Dagens Nyheters granskning så har elnätspriset ökat med 28 procent under de senaste tio åren – mer än dubbelt så mycket som inflationen under samma period. Sveriges näst största elnätsföretag, Ellevio, höjde elnätspriset för lägenhetsinnehavare i Stockholm med 67 procent.

Proletären

De tre stora elnätsbolagens vinstmarginal har legat på mellan 25 och 40 procent de senaste tio åren – genomsnittet för svenska bolag är runt åtta procent.

Tyska Eon, världens största privata energikoncern, är Sveriges största elnätsbolag och kontrollerar 19 procent av det svenska elnätet. Enligt DN:s granskning har den svenska filialen av bolaget haft en genomsnittlig vinstmarginal på 40 procent de senaste tio åren. Av den vinsten skickades 74,5 procent, eller 26 miljarder kronor, till moderbolaget istället för att investeras i det svenska elnätet.

Vattenfall har också gjort stora vinster, totalt 35 miljarder kronor åren 2012-2021, och valt att dela ut närmare hälften till sin ägare – svenska staten.

Energimarknadsinspektionen bestämmer hur mycket elnätsföretagen kan ta betalt genom att de gör så kallade intäktsramar – de räknar ut vilket pris företagen kan ta genom att ta hänsyn till hur mycket investeringar som behöver göras och gör en uppskattning om vad en ”skälig vinst” är. 

Mellan 2012 och 2019 tog elnätsbolagen 24 miljarder kronor mer betalt av kunderna än vad Energimarknadsinspektionen tyckte var skäligt. Elnätsbolagen tog frågan till domstol – och vann – de hade till och med rätt att ta ut 56 miljarder kronor extra, alltså 32 miljarder kronor till utöver de 24 miljarder kronor som de redan tagit i överpris. 

Så nu har elnätsbolagen en innestående pott som ger de rätt att höja priserna ytterligare de närmsta åren – utan att behöva investera mer i utbyggt elnät. 

Eon och Ellevio har redan annonserat att de höjer elnätspriserna för en genomsnittlig villaägare med 21 respektive 13 procent jämfört med förra året.

Elhandelsbolag får du välja, det finns ungefär 200 att välja mellan – men alla är lika onödiga. De fyller nämligen ingen funktion mer än som mellanhand och kostnad – deras anställda (försäljare) ska ha lön och bolaget ska gå med vinst – en kostnad som läggs på elräkningen.

Sedan avregleringarna av elmarknaden i Sverige har elhandelsbolagen försökt skapa vinst genom mer eller mindre kreativa metoder. Dyra uppsägningskostnader, automatiska förnyanden av avtal och ettriga telefonförsäljare. När Konsumentverket i början av året granskade 29 elhandelsbolag var det mer än var tredje elhandlare som uppger olika pris för rörligt elavtal på sin hemsida och på elräkningen.

Dessutom fick de kritik för att de gör det svårt för konsumenterna att förstå hur rörliga elpriset sätts. Enligt lag ska prisinformation vara korrekt och tydligt – men enligt Konsumentverket använder elhandelsbolagen över 16 olika begrepp för hur de sätter sina priser.

Under 2022 verkar elhandelsbolagen ha passat på att höja sina marginaler på de rörliga elavtalen enligt en granskning som Ekot gjort. I slutet av 2021 var skillnaden mellan spotpriset på Nord Pool och elhandelsbolagens pris till kund 10 öre per kilowattimme. I slutet av 2022 hade marginalen tredubblats – till 30 öre per kilowattimme i påslag på den redan rekorddyra elen på Nord Pool som under 2022 kostade i genomsnitt 1,50 kronor.