För kvinnors skull?

Så var det slut igen på en Kommunalstrejk och jag tror att strejken kändes lika skön för chaufförerna att genomföra som det på jobbet var spännande att prata om hur man skulle ta sig fram.

Ofrånkomligen förändrar en strejk vardagslunken när man ser hur folk tankfullt betraktar de tomma busskurerna. En busschaufför har blivit något högtidligt. Att det aldrig skulle falla Kommunal in att på allvar kämpa på medlemmarnas sida och strunta i de privata bolagens vinstbekymmer, är en annan sak.

När det roliga var över blev den första nyheten på Rapport förbundsordförande Annelie Nordström som fick frågan om vem som vann strejken och blixtsnabbt med sin alltid påklistrade vi-tar-fajten-uppsyn utropade att ”det var såklart vi som vann strejken”!

Efter den ”nyheten” fick avtalssekreterare Lenita Granström förklara varför hon gått med på arbetsköparnas krav om rätten att ta med sig ”egna chaufförer” i en upphandling och menade att även dessa chaufförer minsann var deras medlemmar… Man undrar om det verkligen är Granströms egen uppfattning eller om hon får hjälp att formulera sig av näringslivets strateger?

Man undrar också hur förblindad en arbetarledare i Kommunal får vara av alla dessa herrar och fruar liberaler. En upphandling är en upphandling och de så kallade ”egna” chaufförerna borde alltså vara upptagna på tidigare arbetsplatser. Eller bäddar avtalet för att ”egna” chaufförer kan rekryteras till exempel från Polen? Det behöver inte nämnas i något avtal, sådant trams har EU-direktiven redan fixat.

Och visst vet vi alla att arbetsköparna redan tidigare satt i system att sparka folk på olaga grund. Men, det är en viss skillnad att sparka på olaga grund än att sparka på laglig grund. Det är alltså i sanning inte mycket Annelie Nordström har att hurra över, eller möjligen om Kommunal till äventyrs skulle ha lyckats behålla någon gammal rättighet.

När Bussarbetsgivarnas vd Peter Jeppsson i Aftonbladet den 20 juni skrev debattartikeln ”Kommunal tar till storsläggan för de redan högavlönade männen” tog Jeppsson i själva verket till storsläggan mot alla lågavlönade kvinnor – men också män. Han går nämligen i bräschen för alla arbetsköpares rätt att lönedumpa. Tanken var bara att flytta fokus på samma sätt som när krigshetsarna bombar Afghanistan för kvinnornas skull.

Artikeln i sig var så intetsägande att det inte är mycket att orda om. Eller vad sägs om att Jeppsson inte bara bekymrar sig över de högavlönade busschaufförernas löner (23000 kronor) som leder till orättvisor mot lågavlönade undersköterskor, utan också över gamla tanter utan bil och över alla stackare som har en bil och som riskerar att täppa till städerna och minska framkomligheten för alla utryckningsfordon. Ja, halleluja och eländes elände!

Dessutom, Aftonbladets läsare känner säkert själva busschaufförer och vet ungefär vad de tjänar... På den här fronten är jag helt övertygad om att arbetsköparen är genomskådad och jag tror också att den tiden när arbetarklassen såg upp till sådana som Jeppsson faktiskt är över.

Däremot tror jag inte att Kommunals ledning känner några yrkesutövande busschaufförer eller undersköterskor. De klassmedvetna kapitalisterna vet att ett salongsfähigt fackförbund ska tas på rätt sätt och i utbyte slipper Kommunal bli stämplade som ett antifeministiskt fackförbund där majoriteten trots allt är kvinnor.

Samtidigt som den verkliga förtryckaren och antifeministen Jeppsson gav sin manligt sansade syn på det nya avtalet med orden ”det var ett litet steg – men i rätt riktning”, smällde champagnekorkarna alldeles säkert hos Attendo, Carema och allt vad de privata vårdbolagen heter… En olycka kommer sällan ensam.

Anita Salvén