Solidaritet med portugiser i kamp

Erik Helgesson från förbundsstyrelsen är också förtroendeman i Hamn 4:an i Göteborg som organiserar den överväldigande majoriteten av stadens hamnarbetare. För Proletären berättar han om den principiella striden i Portugal mot inhyrda bemanningsanställda.

– Det är tufft i många hamnar i Portugal. Sedan snart två år har arbetsgivarna bestämt sig för att slå sönder kollektivavtalen genom att plocka in bemanningsanställda. Strategiskt så började de ta in bemanningsfolk i hamnar med svag facklig organisering.

– I Averiro och Figueira da Foz finns nu en alternativ pool med outbildad arbetskraft. De jobbar för lägre lön och får först enkla jobb. Sedan succesivt mer avancerade arbetsuppgifter. De organiserade äts ut. Till slut finns det bara kvar en liten grupp välutbildade som är fast anställda. Då ritas avtalen om.

Hamnarbetarkåren kastas hundra år tillbaka till tiden då den socialistiska arbetarrörelsen började formeras. Tillgången på arbete i hamnarna har alltid varierat. När hamnarbetarna organiserade sig i slutet av 1800-talet bestod kåren av tillfällighetsarbetare där lönen varierade med tillgången på jobb.

Det tog över ett halvt sekel av hård facklig kamp i de kapitalistiska länderna innan en kår av ordinarie hamnarbetare med tillsvidareanställning och fast månadslön var etablerad. I Sverige som i många andra länder kompletteras den med en blixtkår av utbildade hamnarbetare som får jobb enligt ett rullande schema.

– Blixtlistan eller turordningssystemet som vi har i hamnarna gör att vi kommer runt att arbetsgivaren godtyckligt väljer arbetare. Du riskerar inte att bli utan jobb därför att du gapar för mycket eller är obekväm för arbetsledningen. Nu har jag min plats på turlistan och är det ont om arbete så delar vi på de jobb som finns, förklarar Erik Helgesson som själv är ”blixt”.

– Turordningssystemet är det mest flexibla och rättvisa system som finns för fördelning av hamnjobben.

• Så vad är syftet med att ta in bemanningsföretag? Är det att driva bort de fackligt organiserade?
– Facket styr den gamla poolen till hundra procent. Men jag tror inte att de egentligen vill byta personal, utan syftet är att slå sönder kollektivavtalen. Kör de en kran på nio man idag vill de köra på sju i morgon. Det finns många hamnar i världen där arbetarna tvingas skita och pissa i burkar uppe i kranarna. De får inte gå ner under hela dagen.

– Nu försöker arbetsgivarna ta Lissabon. Förra veckan fick vi rapport om hur 30-talet beväpnade kravallpoliser skyddade de icke ordinarie arbetarna. De beväpnade polisen för att de oorganiserade svartfötterna i den nya poolen känt sig hotade.

Erik Helgesson menar inte att bemanningsfolket är fascister. Det är vanliga knegare, men Portugal har en svinaktig arbetslöshet så det finns många som är beredda att ta jobb till varje pris.

Dessa oorganiserade arbetare är inte registrerade hamnarbetare. Genom att ta in dem i hamnarna bryter Portugal mot ILO 137 som landet har ratificerat. FN-organet ILO:s konvention 137 slår fast att hamnarbete endast får utföras av personal som är utbildad, organiserad och som så långt möjligt har fast sysselsättning. Sådana registrerade hamnarbetare har förtur till arbete.

Tisdagens strejk sker på initiativ från den fristående hamninternationalen IDC-europa där Svenska Hamnarbetarförbundet ingår. Det är en samordnad aktion i större hamnar i Grekland, Cypern, Malta, Spanien Frankrike, Belgien, Storbritannien, Danmark och Sverige.

Inte tu tal om annat än att det är den nyliberala EU-politiken och de kraftiga nedskärningarna i krisens Portugal som utgör den materiella grunden för hamnarbetsgivarnas offensiv i Medelhavsländerna. Men också på våra breddgrader hotas hamnarbetarnas organisering.

I Norge pågår också sedan ett par år en strid om inhyrda arbetare i den privatägda hamnen Risavikaterminalen utanför Stavanger. På liknande sätt har den politiskt tillsatta styrelsen i kommunalt ägda Södertälje hamn aviserat om att ersätta blixtarbetare med bemanningsanställda.

Så tydliggörs allvaret bakom tisdagens solidaritetsstrejk.