Monserrate flydde över mexikanska gränsen till USA: ”Trumps beslut omänskligt”
Beslutet att separera flyktingbarn från sina föräldrar var omänskligt, men systemet var knappast humant under Obamas tid heller. Det säger Monserrate Murillo Salinas som för två år sedan flydde förtrycket i Honduras och tog sig till USA över gränsen till Mexiko.
USA:s president Donald Trump drog efter massiva nationella och internationella protester tillbaka beslutet från den 20 juni att separera barn till migranter som grips vid gränsen mot Mexiko. Dagen efter meddelade Pentagons språkrör överstelöjtnant Jamie Davis dock att Vita Huset bett Pentagon att förbereda för att ta emot 20.000 ensamkommande immigrantbarn som ska inhysas på militära anläggningar fram till den 31 december 2018.
I måndags uppgav försvarsminister James Mattis att Donald Trump valt ut en armé- och en flygbas i Texas som ska inhysa de gripna immigranterna. I slutändan ska USA-kongressen ta ställning till det adekvata i att inhysa barn på militärbaser, barn som många gånger har flytt från våldsamma förhållanden i Centralamerika.
– Den här mannen är en despot. Beslutet han tog är omänskligt och har satt ett ärr i dessa barn.
Det säger Monserrate Murillo Salinas, 32, mor till 9-åriga Jade, när Proletären ringer upp henne i New York. Hon kommer själv från Honduras och för två år sedan genomgick hon tillsammans med sin dotter hela den smärtsamma process som det innebär att gripas och placeras i de ”slussar” som USA:s migrationsmyndigheter upprättat i gränsområdet i Texas.
Monserrate Murillo Salinas flydde redan 2014 mot Mexiko och USA. I Honduras var familjen ständigt mordhotad, som aktiva i motståndsrörelsen mot de kuppmän som med USA:s stöd tagit makten 2009. I Mexiko fick hon beskedet att hennes mor, Margarita Murillo, legendarisk bondeledare i norra Honduras och medlem i det nybildade vänsterpartiet Libre, Libertad y Refundacion, hade mördats.
– Det var hemskt men jag är inte den som sätter mig ner och gråter så efter begravningen började jag planera nästa försök att ta mig till USA, som miljoner andra centralamerikaner. Vi hade politiska, och inte ekonomiska, skäl att fly.
I slutet av 2015 påbörjade hon försöken att ta sig över. Sju gånger gick hon fram till gränsfloden Rio Bravo vid staden Nuevo Laredo. Men hon vågade inte ta sig över. I stället för att betala 2000 dollar till en coyote, vägvisare, och riskera livet fick hon rådet att istället gå över gränsbron för att begära asyl.
Utan något bagage närmade hon sig den mexikanska gränspolisen tillsammans med sin dotter. De trodde hon var mexikanska och sa bryskt: ”Du ska betala fem pesos [ca 5 svenska kronor] för övergången”!
– Visst sa jag, betalade snabbt och gick lättad över till den amerikanska sidan, berättar Monserrate Murillo Salinas som nu skrattar vid minnet av att hon då inte insett att mardrömmen bara börjat.
Efter fem timmar i stekhet sol förhördes hon av USA:s gränspolis som uppmanade henne att vända tillbaka. Hon vägrade och åberopade den internationella rätten att söka politisk asyl.
Vid 3-tiden på natten kom en spansktalande kvinna till migrationskontoret och förhörde Monserrate Murillo Salinas. Efter att hon visat pressklipp från mordet på sin mor gick gränspolisen med på att flytta henne till vad som kallas för ”kylskåpet”.
– Det är en tortyr som är obeskrivlig. Du tas ifrån alla dina varma kläder och skor och sätts i ett litet kallt rum med tio andra personer. Och där du ska sova på det iskalla golvet. De tar ingen som helst hänsyn till att du har små barn. Jade skrek av kölden medan jag omfamnade henne med hela min kropp. Meningen är att man till slut ska be att få skriva under pappren som säger att du behandlats väl och vill bli deporterad tillbaka till hemlandet.
Monserrate Murillo Salinas och dottern Jade stod ut. De vägrade att ge upp inför USA-myndigheternas bokstavligt talat iskalla utpressning, medvetna om att de i Honduras riskerade samma öde som Margareta Murillo.
Vid tolvtiden på natten, efter två dygn, kom migrationspolisen för att registrera och ta fingeravtryck på en frusen mor och dotter. Efter det fördes de bort till ett slags tillfälligt hem för migranter.
– Men det är inget hem utan ett fängelse! säger Monserrate Murillo Salinas.
– Där placeras du under uppsikt. Du har visserligen mat och en säng men det är ändå ett fängelse för du kan inte kommunicera med någon, du har bara rätt att ringa ett samtal om du har en släkting i USA. Har du en mobil så beslagtar de den.
Efter en vecka på anläggningen ringde gränsmyndigheterna till Monserates Murillo Salinas bror som uppmanades skicka pengar för att hon och Jade skulle kunna resa till New York, där brodern fanns. Han hade nyligen släppts ur migrationsfängelset efter att ha suttit där i över ett år, i väntan på att hans ansökan om att inleda en asylprocess skulle prövas.
Så kom Monserrate Murillo Salinas och Jade till slut till New York där honduranska vänner solidariskt gav dem tak över huvudet innan de hittat ett litet kyffe där de nu bor med brodern. De betalar 2000 dollar för boendet, pengar som Monserrate Murillo Salinas får ihop genom att städa varje natt, sju gånger i veckan, på en restaurang.
Donald Trumps första beslut att separera immigrantbarn från föräldrar vid gränsen och placera dem i burliknande konstruktioner orsakade opinionsstorm i världen och fick Hillary Clinton att bli gråtfärdig. Vad säger då Monserrate Murillo Salinas om Trumps beslut?
– Det här var nästan standard även tidigare. Det är sant att barnen inte separerades från föräldrarna men den omänskliga behandlingen har pågått länge. Den här mannen är en despot. Beslutet han tog är omänskligt och har satt ett djupt ärr i dessa barn. Att han drog tillbaka beslutet förändrar inte mycket.
Men att det skulle varit bättre innan Trump håller hon inte med om.
– Obama är den president som har deporterat flest migranter av alla presidenter, tre miljoner människor, under sina två perioder. Hillary Clinton är en hycklare som var delaktig i denna process.