Ledare: Två slags dödliga virus

Coronapandemin lamslår Sverige. Viruset har fått fäste i den inhemska befolkningen och Folkhälsomyndighetens strategi går därför inte längre ut på att stoppa smittan, något som inte låter sig göras  utan en närmast fullständig nedstängning av all social aktivitet. Huvudspåret är istället att kapa topparna genom att sprida ut insjuknandet över tid och därunder att skydda utsatta grupper, allt för att inte spränga sjukvårdens knappa resurser.  

Enligt expertisen kan smittan helt stoppas först när en tillräckligt stor del av befolkningen uppnått immunitet mot viruset, antingen genom att själva insjukna i lindriga former av Covid-19, som själva sjukdomen kallas, eller genom vaccination. 

Vad som är rätt eller fel i detta låter vi vara osagt. I en tid då sociala medier översvämmas av självutnämnda epidemiologer kan det vara klokt att överlämna epidemiologin åt sakkunskapen.

Mycket kan ändå sägas om det vi nu upplever. Coronapandemin sägs vara den värsta kris som världen skådat på mannaminne, rentav den värsta sedan den stora depressionen på 1930-talet. Aktiebörserna rasar runt om i världen, det talas om en förestående finanskris, värre än den 2008, om nedläggningar, permitteringar och om recession i hela världsekonomin.

Visst är detta en pandemi, en storskalig epidemi. Men är den verkligen orsakad av coronaviruset? Nej. Coronaviruset har bara förvärrat tillståndet i en kapitalistisk ekonomi som sedan årtionden varit infekterad av ett helt annat virus, av det liberala viruset, som den egyptiske marxisten Samir Amin uttrycker det i sin glödande stridsskrift från 2004. Enligt Amin har den nyliberala globaliseringen, som öppnat hela världen för en exempellös exploatering, byggt in så stora obalanser i den kapitalistiska världsekonomin, att minsta störning riskerar att få epidemiska spridningseffekter.

Resultatet ser vi idag. När en italiensk elektronikfabrik stängs ner på grund av coronasmitta drabbas bilfabriker över hela världen. Någon möjlighet att få fram den saknade detaljen finns inte i en kapitalistisk ekonomi som består av globala produktionskedjor och som satt sina reservdelslager på hjul och köl.

Detta är klart. Den kapitalistiska världsekonomin är svårt sjuk och den insjuknade långt innan coronaviruset gjorde sin entré på världsscenen.

Men låt oss lämna det globala perspektivet för det svenska. För också Sverige är svårt drabbat av det liberala viruset, vilket gör coronapandemin  till ett större hot än vad den hade behövt vara.

Här handlar det inte minst om sjukvården. Efter årtionden av nedskärningar är den svenska sjukvården så slimmad att den inte har kapacitet att hantera en storskalig epidemi, åtminstone inte utan omfattande omprioriteringar. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Enligt OECD:s senaste rapport har Sverige lägst antal disponibla vårdplatser i hela EU och bland de lägsta i hela den industrialiserade världen. I Sverige finns 2,4 vårdplatser per 1000 invånare, att jämföra med 4,7 per 1000 invånare i OECD som helhet.

Denna matematik går knappt ihop under normala omständigheter, men den har inte kapacitet att möta en pandemi. Därav Folkhälsomyndighetens skräck inför en situation då många insjuknar samtidigt. I en sådan situation klarar vården inte av att ta hand om alla som behöver vård.

Saken blir inte bättre av ett system som bjuder ut upphandling av sjukvårdsmaterial till lägstbjudande. Alla minns skandalen med Apotekstjänst AB hösten 2019. Då fick sjukhus runt om i Sverige inta stabsläge för att Apotekstjänst inte förmådde leverera nödvändig utrustning. Och detta långt innan coronaviruset ens var känt!

Nu har Socialstyrelsen fått regeringens uppdrag att samordna uppköpen, vilket är bra. I krissituationer behövs statlig styrning och planering. Men uppdraget är inte lätt. Sverige saknar inhemsk produktion av bland annat skyddsmaterial och det råder brist i hela Europa, inte minst sedan Tyskland infört förbud mot export av sådan utrustning. När Italien begärde hjälp från övriga EU blev det kalla handen från Tyskland med flera EU-länder. Bara Kina och Kuba ställde upp.

Några svenska reserver finns inte, detta sedan de tidigare beredskapslagren avvecklades i början av 2000-talet. I dessa lager fanns bland annat 50 fältsjukhus och 600 respiratorer, utrustning som nu är skingrad för vinden. Det liberala viruset har sannerligen infekterat svensk sjukvård.

Tänk om alla dessa miljarder i god tid hade använts till att rusta upp sjukvården, till fler vårdplatser och inte minst till mer personal med bättre löner.

Man kan inte klaga på regeringens handlingskraft i den uppkomna situationen. Minns diskussionen i början av året, då kommuner och regioner begärde ökade statsbidrag för att undvika drastiska nedskärningar. Då beviljade finansminister Magdalena Andersson ett ynka tillskott om 5 miljarder kronor. Nu slår samma Andersson till med 300 miljarder kronor, att läggas till 500 miljarder kronor från Riksbanken (till bankerna) och 800-900 miljoner kronor från Finansinspektionen (till samma banker). När banker och företag behöver hjälp saknas sannerligen inte statliga resurser.

En del av åtgärderna är bra. Det är utmärkt att det s.k. karensavdraget i sjukförsäkringen slopas, liksom kravet på läkarintyg för de fjorton första sjukdagarna. Sjuka människor skall inte gå till jobbet och lindrigt sjuka skall inte belasta sjukvården.

Men tänk om alla dessa miljarder i god tid hade använts till att rusta upp sjukvården, till fler vårdplatser och inte minst till mer personal med bättre löner. Då hade svensk sjukvård varit bättre rustad att ta hand om coronapandemin.

Detta bör man tänka på i dessa orostider. Coronaviruset är ett dödligt hot mot framförallt äldre och redan sjuka och vi måste alla bidra till att minska dess spridning. Men glöm för den sakens skull inte det liberala viruset. På sikt utgör det ett större hot mot välfärd och folkhälsa.

Finns det något vaccin mot det liberala viruset? Ja, definitivt. Vaccinet utgörs av gemensam kamp mot en kapitalism som gått över styr och som är i full färd med att kasta in mänskligheten i en återvändsgränd – för ett samhälle som sätter mänskliga behov före största möjliga profit. Socialism, helt enkelt.