I början av maj tog politikerna i Region Västernorrland beslutet att lägga ned stora delar av Sollefteå sjukhus. 146 tjänster ska bort och mycket av den sjukvård som idag utförs på sjukhuset ska flyttas till Sundsvall och Örnsköldsvik.
I slutet av april tog politikerna i region Kronoberg beslutet att ta bort intensivvårdsplatserna och nattliga operationer på Ljungby lasarett. Samtliga iva-platser ska nu sammanföras till sjukhuset i Växjö.
Dessa två exempel visar på ett tydligt sätt det paradigmskifte som Sverige just nu befinner sig i. En slutgiltig omläggning där de sista resterna av välfärden monteras ned till förmån för en farlig rustningspolitik påverkar oss alla och kommer i grunden förändra det svenska samhället om utvecklingen inte hejdas och drivs i en annan riktning.
Fem procent av BNP ska budgetmålet för försvarsutgifterna vara för alla Natoländer, basunerade Natochefen Mark Rutte ut förra veckan. Den här veckan utropade han att Natos luft- och robotförsvar måste öka med 400 procent.
Besluten för detta vill Rutte ta på Natotoppmötet i Haag 24-25 juni. Snabbt ska det gå och med skrämselpropaganda vill Natoledarna piska upp stämningen så ingen sätter sig på tvären mot den snabba och extremt dyra upprustningen. För dyrt kommer det att bli och pengarna måste tas någonstans.
För svensk del handlar det om ytterligare hål och besparingar inom välfärden. Vi kommer få se neddragningar likt de i Sollefteå och Ljungby på fler ställen.
Självklart protesterar den drabbade befolkningen mot utvecklingen. I Sollefteå tågade i vintras 3.600 personer mot nedläggningsplanerna och ST-läkaren Kajsa Dovstad samlade in 16.500 namnunderskrifter mot nedskärningarna.
I Ljungby demonstrerade 4.000 personer och där har de senaste åren flera liknande demonstrationer hållits. Men politikerna bryr sig varken om vad folk tycker eller vad som är bäst för samhället. Med sitt tunnelseende styrs de helt av budgetsiffrorna.
Förra året gick Sveriges 21 regioner back med 17 miljarder kronor. Året dessförinnan med nio miljarder.
Samtliga regioner budgeterade med underskott förra året men genom massiva neddragningar, likt de som nu beslutats i Sollefteå och Ljungby, lyckades fem regioner göra ett plusresultat. 16 regioner kunde alltså inte skära ned så mycket i sin budget som räknenissarna önskade. Det ger en fingervisning om allvaret i situationen.
I år budgeterar regionerna med ett samlat resultat nära noll, vilket bland annat är möjligt genom redan gjorda nedskärningar.
Ett nollresultat innebär att regionerna precis kan hålla näsan vid vattenytan. Men det blir inte några pengar över till investeringar. Men investeringar är en absolut nödvändighet för att möta behoven inom inte minst sjukvårdens område.
Sveriges befolkning blir allt äldre och den kommande tioårsperioden förändras den svenska demografiska sammansättningen dramatiskt. Det kommer finnas 200.000 barn färre, varav 172.000 färre i grundskoleåldern. Detta till följd av minskat barnfödande.
Under samma period kommer antalet 80-åringar enligt SCB att öka med 60 procent. Regionerna står inför ett mycket stort investeringsbehov för att möta vårdbehovet hos de allt fler äldre och kommunerna står inför motsatta utmaningar för att möta det ökande behovet av äldreomsorg och det minskade behovet av skol- och förskoleplatser.
Den största utmaningen enligt kommunerna själva ligger i det eftersatta och ålderdomliga vatten- och avloppsnätet. Här anger hela 73 procent av kommunerna till SKR att de har ett ökat investeringsbehov.
Att renovera och installera nya vatten- och avloppsledningar tar mycket tid och kostar mycket. Enligt branschorganisationen Svenskt Vatten sker det en årlig underinvestering på tio miljarder kronor för att hålla dricksvatten- och avloppsinfrastrukturen i gott skick.
För Sveriges 290 kommuner ser årets budget lite bättre ut än regionernas. Här räknar endast 18 kommuner med underskott eller nollresultat. Men det lilla överskott övriga kommuner gör räcker inte på långa vägar till de stora investeringsbehoven, där nu även utgifterna för investeringar inom civil beredskap är en allt ökande kostnad för kommunerna.
I SKR-enkäten anger 65 procent av kommunerna att de avser att öka investeringarna inom detta område. Var pengarna ska hämtas vet de dock inte.
2025 års budgetsiffror är inte lika röda som de två föregående åren, men den som slår sig till ro med denna övergripande notering har inte förståelse för välfärdens utmaningar och de stora kostnader som en bibehållen välfärd kräver. Nedmonteringen av den generella välfärden har pågått i decennier. Det är en central beståndsdel i det som brukar benämnas som det nyliberala systemskiftet och är en direkt följd av det svenska medlemskapet i EU. Men det nu pågående paradigmskiftet målar in det svenska samhället i ett hörn.
Rustningshets, krigsretorik, förändrad demografi och marknadsfundamentalism gör att vi kommer få vänja oss vid längre avstånd till sjukhusen, precis som invånarna i Sollefteå och Ljungby nu får göra. Färre barngrupper gör att skolor kommer få stänga. Då står friskolekapitalisterna redo att plocka russinen ur kakan för att kunna berika sig ännu mer. Samtidigt kommer de stänga ned olönsamma skolor och lämna över till kommunerna att städa upp efter dem.
Dagens samhälle sätter kapitalisternas intressen främst. Pengarna läggs på vapenindustri och upprustning samtidigt som grundläggande infrastruktur, samhällsservice och välfärd faller samman. Samhället ska inte byggas för Mark Rutte, utan för vanligt folk i Sollefteå och Ljungby och alla andra orter där välfärdstaten nedmonteras.
