Det är den gripne och åtalade chefen för specialgruppen GONE, Germán Albeiro Ospina, som 9 september inför åklagarämbetet erkände spioneriet. Han sa att sedan bildandet 2005 spionerade GONE mot nämnda beskickningar.
Ospina tillhör DAS, Colombias hemliga politiska polis som lyder direkt under presidentpalatset. Inom DAS bildades 2003 en hemlig och olaglig grupp, G3. Denna spionerade och förföljde ledamöter från den Högsta domstolen, ledare från vänstern, fackföreningar och människorättsorganisationer som vägrade att underordna sig den statliga terrorismens diktat. Även 16 journalister, bland dem undertecknad, registrerades och dokumenterades i mappar vars volymer är kopiösa. Ett 30-tal höga officerare från G3 sitter nu bakom lås och bom och domstolsförhandlingar pågår.
Samtidigt som G3 helt utan offentlig kontroll spionerade på dessa grupper bildades 2005 GONE. Enligt Ospina var målet att kartlägga den liberala stridbara senatorn Piedad Córdoba. Hon har gjort sig känd för sina fräna debatter med och stenhårda kritik mot regimen Alvaro Uribe och hans förbindelser med de paramilitära döds-skvadronerna. Córdoba har också i samarbete med framför allt Venezuelas president Hugo Chávez medverkat till att Farc-gerillan släppt ett 20-tal krigsfångar.
Denna humanitära insats sågs inte med blida ögon i presidentpalatset i Bogota och Uribe satte sin politiska polis att leta efter ”trådar” som kunde knyta Córdoba till den colombianska vänstergerillan. Målet var att vanära den kvinnliga senatorn. Fler än en gång anklagades Chávez och Córdoba av Uribe och den colombianska oligarkin för att i hemlighet stödja gerillan.
– Vi genomförde bevakningar, skuggningar, infiltration och penetration av dessa länders ambassader där det fanns sammanträffanden (politiska) mellan senator Piedad Córdoba och hennes anknytning till den venezuelanska regeringen, sa Ospina inför åklagaren.
För varje förhör av agenterna framstår Uribe allt tydligare som den verklige uppdragsgivaren. Det finns inga politiska motiv för att enskilda chefer inom säkerhets-tjänsten i största allmänhet skulle genomföra denna kartläggning, bevakning, och förföljelse av journalister, domstolsledamöter eller spionera på ambassader i Bogota. Uribe har hittills slagit ifrån sig och påstår att han som högste chef för DAS varken kände till G3 eller GONE.
Albeiro Ospina uppger att ordern att infiltrera och spionera på ambassaderna utgick från poliskaptenen Jorge Alberto Lagos, vice chef för DAS som i sin tur hade fått ordern från María del Pilar Hurtado, högste chef för den politiska polisen. Ospina säger även att CIA-agenter och personer från USA-ambassaden i Bogota deltog i operationerna.
Den 27 augusti dömdes Lagos till åtta års fängelse för spioneriet och förföljelserna mot journalister, opposition, människorättsledare och ledamöter ur Högsta domstolen. Lagos blev den förste av de fängslade säkerhetsmännen som dömdes.
Ospina sa att de uppgifter som samlats in om Piedad Córdoba förmedlades inte bara till regeringen utan även till dess Fredskommissionär. En annan DAS-agent, Carlos Orjuela, sa i förhör med åklagaren att dessa uppgifter också gick till försvarsministeriet, utrikesministern och den högsta ledningen för de väpnade styrkorna.
Venezuela har upprepade gånger anklagat regimen Uribe för att ha sänt in DAS-agenter på venezuelanskt territorium. I Venezuela beräknas fyra till fem miljoner colombianer ha fått uppehållstillstånd efter att de flytt från Colombias inbördeskrig och ekonomiska depression.
I oktober 2009 anklagade Chávez inrikesminister, Tarek El Aissami, den colombianska regimen för att genomföra en omfattande spionoperation mot Venezuela. Tre DAS-agenter, två colombianer och en venezuelan greps. Som täckning för sina anklagelser visade Aissami upp dokument som en DAS-agent hade läckt till den venezuelanska regeringen och som band Uriberegimen till planen.
Inte bara Venezuela var utsatt för spioneriet (Plan Falcón), även Kuba (Plan Fénix) och Ecuador (Plan Salomón) var föremål för det colombianska spioneriet. Dessa tre operationer finansierades av Uribe, USA-ambassaden och CIA:s personal i Colombia, erkände DAS-agenten Carlos Orjuela.
Att CIA haft Kuba under bevakning 24 timmar om dygnet sedan revolutionärerna intog Havanna den 1 januari 1959 är allmänt omvittnat. Spioneriet mot Ecuador har sin grund i den folkliga segern med Rafael Correa i spetsen, som i november 2009 kastade ut USA:s flygvapen från den stora flygbasen i staden La Manta, två minuters flygfärd till Colombias södra gräns där Farc-gerillan har starka positioner.
Enligt en annan säkerhetsagent hade dåvarande försvarsminister Juan Manuel Santos full kännedom om spioneriet. Santos är i dag president i Colombia och inledde redan den andra dagen av sin presidentperiod med att överbrygga motsättningarna till Venezuela. Chávez hade brutit förbindelserna med Uribe efter att denne anklagat Chávez för att upplåta venezuelanskt territorium för den colombianska Farc-gerillan.
Agenten gjorde uttalandena i april i år i tv-programmet Contravía. Contravia leds av den internationellt erkände reportern Hollman Morris som flera gånger har anklagats av Uribe för att gå i Farc-gerillans tjänst och tvingats i exil flera gånger.
I Contravia berättade den anonyme agenten att DAS, med tillstånd av Uribe, hade organiserat en grupp agenter med uppgift att spionera och bevaka utländska diplomater. Men även att försöka infiltrera Venezuelas, Kubas, Ecuadors och andras ambassader för de länder som är medlemmar i ALBA, den Bolivarianska Alliansen för Vårt Amerika.
Och det är där som det verkliga spioneriet har satts in, inte i enskilda senatorers förbindelser med en eller annan utländsk makt.
USA förfogar över 13000 civila och militära agenter i 75 länder i världen. Dessa agenter kommer från hemliga specialstyrkor med en gigantisk budget och har alla befogenheter, inklusive mord och terrorism, till sitt förfogande för att genomföra olagliga uppgifter utomlands.
USA:s huvudvärk och motiv för sitt deltagande i spioneriet mot ALBA, främst Venezuelas ambassad i Bogotá, handlar om hur CIA och Pentagon ska kunna bryta upp dessa länder inifrån. Varje uppgift som de colombianska agenterna kan lyckas få fram analyseras av USA och sätts in i det större sammanhanget, att rulla tillbaka den politiska revolutionära processen, framför allt i Venezuela, men även i länder som Nicaragua och Bolivia.
För USA är det dock viktigt att fortsätta stödja Bogotáregimens nära 50-åriga krig mot vänstergerillan. Farc, som Uribe 2002 skulle besegra på sex månader, har de senaste veckorna utdelat rena militära dråpslag mot den colombianska armén. Även den av regeringen uträknade ELN-gerillan har visat musklerna och ett tjugofemtal armésoldater stupade eller sårades nyligen i strider nära Medellin.
Dick Emanuelsson
Tegucigalpa
