Ledarkrönika: Vad har vi råd med?

I inflationens och den ekonomiska krisens spår kommer larmen om ökad barnfattigdom. Förra veckan kunde brittisk media rapportera om att bristsjukdomar som skörbjugg och rakit blir allt vanligare bland brittiska barn.

Klassklyftorna i Storbritannien syns också på höjden. Brittiska barn och ungdomar som växer upp med nedskärningar och fattigdom blir inte lika långa som tidigare. För en elvaårig pojke som växer upp i något av landets fattigare områden skiljer det i genomsnitt en och en halv centimeter mot en jämnårig uppväxt i ett överklassområde. Den ökade näringsbristen bland brittiska barn beror på en minskad tillgång på livsmedel – så kallad food insecurity.

I mars skrev företrädare för Röda korset, Majblomman, Hyresgästföreningen och Rädda barnen att inflationen lett till akuta problem för många svenska barn. I en gemensam Sifoundersökning beställd av de fyra organisationerna uppgav tre av tio föräldrar att de hade svårt att ge näringsrik mat till sina barn. Det som räddar många svenska barn från skörbjuggen är skolmaten.

Men bakom barnfattigdomens larmrapporter döljs vad det egentligen handlar om – vuxnas fattigdom. Det är ju föräldrarna som är försörjningsskyldiga och det är deras inkomster som inte räcker till.

När matpriserna skenar har hundratusentals britter fått svårt att ställa mat på bordet. I en enkätundersökning beställd av brittiska The Food Foundation uppgav sex procent av de svarande att de hoppat över alla dagens mål minst en gång den senaste månaden för att de inte hade råd att äta. Över tio procent uppgav att de någon gång gått hungriga för att de inte hade råd med mat och mer än 16 procent svarade att de äter mindre eller färre måltider än de vill.

Bra statistik över ”matosäkerhet” i svenska hushåll går inte att hitta. Men vi vet att det senaste årets höjda matpriser och kraftiga ränteökningar har påverkat konsumtionen. En studie som Livsmedelsverket gjorde förra året visade att en fjärdedel av de svarande minskat på sina inköp av frukt och grönsaker för att de inte har råd. Många andra parametrar pekar också åt fel håll. 

För dem som redan lever på marginalen kan minsta kostnadsökning leda till stora konsekvenser. Redan i januari rapporterade Kronofogden att både antalet skuldsatta och mängden skuld slår nya rekord. Landets privatpersoner har nu skulder på över 100 miljarder kronor.

Den nyliberala doktrinen med ständiga nedskärningar och åtstramningar gäller över både parti- och landsgränser.

I England har frågan om att införa gratis skolmat för alla blossat upp. Trots massivt stöd hos både medlemmar och väljare vägrar Labour-ordföranden Keir Starmer att driva kravet, eftersom den uppskattade kostnaden på en miljard pund per år anses för hög. Samtidigt uppgår Storbritanniens finansiella stöd till den ukrainska militären till mer än det dubbla.

Vissa saker måste visst bara få kosta.