Ledarkrönika: Vi gråter inte när EU dör i corona

Det är inte bara djuphosta och svagt luktsinne som är tecken på coronasmitta. Ett av de tydligaste symtomen på coronavirusets framfart i Europa är tystnad. Annars högljudda marknadsfundamentalister och EU-kramare håller låg profil nu när verkligheten så brutalt motbevisar deras propaganda om frihandelns och den otyglade marknadens överlägsenhet.

Det kan inte vara lätt när till och med en gammal nyliberal som Ulf Kristersson – som hela sitt politiska liv verkat för utförsäljningar och nedskärningar – yrvaket låter som rena kommunisten på Twitter och ropar efter statliga lager med sjukvårdsutrustning, att dela ut till regionerna efter behov. Och Göran Hägglund ångrar i Dagens Nyheter privatiseringen av apoteken som han själv genomförde.

Coronavirusets härjningar i Europa visar upp det nyliberala EU-projektet i all sin nakenhet. Inte bara blir det övertydligt att EU inte lever upp till sina fagra ord om europeisk solidaritet, det är EU-politiken som är direkt ansvarig för att sönderbantade sjukvårdssystem inte har kapacitet att hantera coronapandemin.

Emma Clancy från det irländska partiet Sinn Fein är politiskt sakkunnig i EU-parlamentet. Hon har räknat på antalet rekommendationer från EU-kommissionen om nedskärningar i spåren av eurokrisen. Mellan 2011 och 2018 har EU-kommissionen 63 gånger instruerat länder att skära ned i eller privatisera sjukvården. Inte minst är det det hårt coronadrabbade Italien som fått bantningsorder från Bryssel.

Men när Italien ber EU om hjälp för att hantera coronautbrottet får man kalla handen. Istället är det Kuba som skickar läkare och Kina som skickar miljoner munskydd till Europa, där EU-länderna slåss inbördes om utrustningen. En sändning från Kina till Italien kapades vid mellanlandningen i Tjeckien, och ett antal EU-länder har infört exportförbud på skyddsutrustning.

Corona vidgar den gamla sprickan mellan EU:s rika och fattiga länder, och EU-motståndet växer på nytt i samma länder som påtvingades nyliberala stålbad för att få nödlån vid krisen för tio år sedan, och ser historien på väg att upprepa sig.

Vad gäller Sverige dröjde det till den 13 mars innan utrikesminister Ann Linde kontaktade sin italienska motsvarighet Luigi Di Maio för att uttrycka Sveriges solidaritet. Då hade redan fler än 1.800 personer dött av corona i Italien. Och när statsministern talar till nationen är det med svenska flaggan på bröstet, den annars obligatoriska EU-flaggan lyser med sin frånvaro.

De mest fundamentalistiska marknadstalibanerna är i chocktillstånd över att EU:s inre marknad inte fungerar i kristider. Då kan Irene Svenonius stå i Aktuellts studio och efterlysa ökad inhemsk, statligt samordnad produktion av skyddsmateriel. 

Det är samma Irene Svenonius, finansregionråd och högst ansvarig för sjukvården i Stockholm, som mitt i coronakrisen säljer Bromma sjukhus till sin kompis Filippa Reinfeldt. Men Svenonius kunde inte tänka sig att EU-medlemmarna Tyskland och Frankrike skulle se till sina egna länder först och stoppa leveranser av munskydd till Sverige.

Det är tragiskt med alla människoliv som coronasmittan skördar, och den ekonomiska krisen kommer som vanligt att betalas av arbetarklassen. Men en svårt insjuknad patient som vi inte kommer spilla några tårar över är det nyliberala EU-projektet.