Turkiska folket mot Erdogan

I juni förra året var hundratusentals turkiska invånare ute på gatorna. Den tändande gnistan kom när det styrande Rättvise- och utvecklingspartiet, AKP, beslutade att förvandla en populär park i Istanbul till ett köpcentrum. Snart demonstrerade folk över hela landet och krävde premiärminister Recep Tayyip Erdogans avgång.

”Det är ett uttryck för ett under lång tid uppdämt missnöje med AKP-regeringen”, sade Neslisah Basaran från Turkiets kommunistiska parti (TKP) i en intervju för Proletären i somras.

Några veckor innan lokalvalet 30 mars kontaktar vi Neslisah Basaran på nytt för att få en aktuell bild av läget i landet.

• När vi talade med dig i juni förra året hade massprotesterna just inletts. Då menade du att detta var början till slutet för Erdogan och AKP-styret. Vad har hänt sedan dess?
– Händelserna i juni var en vändpunkt i Turkiets historia. Det turkiska folket har inte för vana att revoltera så spontant och i sådan massomfattning i städerna. Senast den turkiska arbetarklassen gjorde uppror var 1970, för 44 år sedan. Då varade det i två dagar och skakade landet.

– Motståndet i juni 2013 pågick i nästan en månad och samlade hundratusentals människor över nästan hela Turkiet. Protesterna var en reaktion från folket, främst arbetare i städerna, mot den styrande islamistiska, reaktionära, förtryckande och nyliberala makten.

– Detta motstånd lyckades inte störta regeringen men det skakade den och förstörde dess legitimitet. Att besegra den blir inte lätt, för regeringen under Erdogans ledning tänker kämpa mot folket vad som än händer. Å andra sidan är ingenting som förut i Turkiet. Framförallt de ungdomar, kvinnor och arbetare som deltog i juniprotesterna är hoppfulla och villiga att kämpa. Folkmajoriteten har politiserats på ett positivt sätt. Det kommer mer.

• AKP med Erdogan i fronten har suttit i vid makten i drygt elva år. Kan du sammanfatta den förda politiken som resulterat i detta missnöje?
– AKP-regeringen har gjort sitt bästa för att gynna kapitalismen och storbourgeoisin, men den har gjort det på sitt eget sätt. Å ena sidan har den säkrat människors lydnad genom religionen och islamistiska nätverk. Å andra sidan har regeringen förlitat sig på auktoritära metoder. Medier har köpts eller hotats, de rättsliga institutionerna har lagts under regeringens kontroll, polisen och armén har blivit underavdelningar till AKP. All opposition, även den mest försiktiga, förtrycks och bestraffas.

– Samtidigt har nya möjligheter till profiter skapats för storkapitalet. Byggsektorn och spekulationsekonomin spelar en större roll. Istanbul, landets viktigaste stad, åter-uppbyggs av stora byggföretag som ägs av släktingar till ministrar. Nästan alla folkliga områden i Istanbul rivs och säljs till de rika.

– Faktum är att regeringen har försökt skapa ett ”himmelrike” för kapitalisterna genom att montera ned socialförsäkringssystemet och genom att beröva arbetarna alla rättigheter såsom rätten att organisera sig fackligt, att strejka och att få skadeersättning.

• Hur har kvinnornas situation förändrats av att regeringsmakten innehas av ett konservativt och religiöst parti?
– Kvinnor är de som troligen påverkats mest av denna islamistiska regering. De vill reducera kvinnornas samhällsroll till att vara hemmafruar med uppgift att säkra reproduktionen. Premiärministern har upprepade gånger sagt att varje kvinna ska föda tre barn. I alla delar av det offentliga livet märks den diskriminerande attityden mot kvinnor.

– De brott som begås mot kvinnor, i de flesta fall av deras män eller andra anhöriga som menar att kvinnorna försummat de traditionella värdena, bestraffas inte tillräckligt av lagen eller i domstolar. Det uppmuntrar till förtryck och våld mot kvinnor under förevändning av ”traditioner”. Vid våldsbrott mot kvinnor hittar domstolarna i de flesta fall en förevändning för att lägga skulden på kvinnan, brottsoffret. Hon anklagas för att ha ”provocerat” mannen, eftersom hon tog en öl med honom, var klädd i kort kjol eller var ute sent på natten.

– Allt detta skrämmer kvinnor och hindrar ett mer aktivt deltagande i det offentliga livet, socialt och yrkesmässigt. Men kvinnorna i Turkiet vill inte förlora sina rättigheter och bli kedjade i hemmet. Det är därför de deltar än mer aktivt i kampen.

• Nyligen har flera korruptionsskandaler avslöjats som inkluderar flera ministrar och deras söner. Halva regeringen har bytts ut. Hur djupt går korruptionen?
– Det verkar som om Erdogan och hans regering har skapat ett nätverk av företag omkring sig, vilket hänger samman med en ekonomi byggd på spekulation. Stora summor pengar har förts över till folk i regeringen och deras släktingar genom detta nätverk. Genom skandalerna har det avslöjats att dessa människor fick andelar från nästan alla stora byggföretag.

• Berätta om Turkiets roll i underblåsandet av kriget i Syrien. Stämmer det att den turkiska säkerhetstjänsten varit involverad i att leverera vapen till terroristgrupper i Syrien och att Erdogan försökte lägga locket på?
– Det är riktigt, regeringen har med alla tänkbara medel stött oppositionsgrupper i Syrien som försöker störta Bashar al-Assad. Det är grupper som är nära besläktade med islamistiska terroristorganisationer som al-Qaida. Lastbilar som transporterar vapen till dessa grupper i Syrien under täckmanteln ”humanitärt bistånd” stoppades nyligen vid gränsen av en turkisk åklagare. Då upptäcktes att agenter från den turkiska säkerhetstjänsten åkte med i lastbilarna. Men regeringen grep in och vägrade låta åklagaren göra en undersökning.

– I dagarna lägger regeringen fram ett lagförslag som gör underrättelsetjänsten oberörbar, och varje person som avslöjar något om dess verksamhet kommer att bestraffas.

• Varför är AKP och Erdogan så besatta av att störta Syriens president Assad?
– Kriget mot Syrien är det ”stora projektet” för regeringens internationella ambitioner. AKP planerade att spela en mer framträdande roll i Mellanöstern och de muslimska länderna, naturligtvis inom ramen för USA:s planer för regionen. AKP trodde att om de lyckades få bort Assad i Syrien så skulle det stärka dess prestige och skapa bättre förutsättningar för dess nya ledarroll.

– AKP har investerat mycket i det här kriget. De stödde den väpnade oppositionen och till och med öppnade gränsen och landet för dem. Men planen fungerade inte. Dels för att Assadregeringen gjorde motstånd tillsammans med Syriens folk, dels för att Turkiets folk aldrig godkänt denna politik.

• Turkiet har under lång tid varit nära allierad med USA-imperialismen och medlem i Nato. I analyser från TKP sägs att USA är missnöjt med Erdogan och söker efter andra samarbetspartners. Kan du utveckla det?
– Vi tror att det dels beror på Erdogans misslyckande i Syrien, dels på regeringens förlorade legitimitet efter juniprotesterna. AKP sitter fortfarande vid makten, men dag för dag förlorar AKP stöd och det är därför som förtrycket skärps. Denna situation av ”undantagstillstånd” är ohållbar i längden.

– Vi tror att USA-imperialismen är medveten om detta. Men för tillfället finns inget starkt alternativ i Turkiet som är redo att ta över AKP:s roll.

• Kommunisterna och andra vänsteroppositionella kräver AKP:s och Erdogans avgång. Men vad är alternativet? Även om det största oppositionspartiet CHP tar över kommer Turkiet att ha en regering som driver en proimperialistisk och nyliberal politik.
– Det stämmer. CHP, det så kallade socialdemokratiska partiet, kan kanske övertyga de imperialistiska krafterna om att det utgör ett alternativ till AKP:s styre, men det kan inte vara ett alternativ för Turkiets folk.

– Detta märktes tydligt under juniprotesterna. Det fanns många CHP-anhängare bland demonstranterna, men partiet ville inte vara en del av detta motstånd. De undvek att kräva regeringens avgång även om det var vad miljontals människor ville.

• Turkiets kommunistiska parti har varit framträdande i protesterna mot regeringen sedan juni förra året. Berätta om partiets arbete och uppgifter.
– TKP och dess medlemmar spelade en avgörande roll i juni 2013 och fortsätter att stödja och delta i aktiviteter som är en fortsättning på detta motstånd. Men den viktigaste uppgiften för partimedlemmarna är att göra rörelsen mer organiserad och sammansluta de verkliga socialisterna i Turkiet i kampen för ett mer definierat program.

– I detta syfte tog partiet initiativ till grundandet av Vänsterfronten. Denna front ska driva de folkliga kraven från juniprotesterna och kampen mot regeringen på ett mer organiserat sätt. Naturligtvis är det huvudsakliga målet att stärka det verkliga alternativet för folket, socialismen. Vänsterfronten och därmed partiet blir allt mer populärt och drar folk till sig.

• Söndag 30 mars är det dags för lokalval i Turkiet. Hur agerar TKP i valet?
– Inför lokalvalet presenterar vi kandidater som representerar den motståndsatmosfär som väcktes i juni 2013 men framförallt det socialistiska alternativet. Vi kandiderar till kommunfullmäktige i stora städer som Is-tanbul, Ankara och Izmir. På några orter har vi särskilt starka kandidater.

– I distriktet Defne nära den syriska gränsen ställer vi upp med en ung kandidat, Sevra Baklaci. Där var protesterna i juni väldigt starka och två demonstranter dödades av polisen. Sevra Baklaci arbetade tidigare i Syrien för att stödja det syriska folket i motståndet mot terroristerna. Hon har starkt stöd hos lokalbefolkningen i Defne, och hundratals personer arbetar för hennes kampanj. De vill att en socialist och antiimperialist ska representera dem.

Kort efter att Proletären gjort intervjun med Neslisah Basaran exploderar missnöjet på nytt i Turkiet. I samband med begravningen av den femtonårige Berkin Elvan 12 mars gick hundratusentals eller kanske rent av miljoner människor ut på gatorna runt om i landet. Berkin Elvan avled efter att ha legat i koma sedan juni då han skadades vid en polisattack.

Vid pressläggningen kontaktar vi Neslisah Basaran för en sista kommentar:

– Erdogan är fast besluten att hålla fast vid makten oavsett vad som händer. Han slår tillbaka med all tänkbara medel. Vid begravningen av Berkin Elvan beordrade han polisen mot de miljoner människor som hedrade pojken. Och för några dagar sedan sköts ett syriskt plan ner av turkisk militär. Det finns de som tror att Erdogan till och med skulle kunna starta krig för att skjuta fram sitt eget fall.