Hoppa till huvudinnehåll
Av

Turkiet rustar för krig trots protester

Efter förra veckans incident då syrisk artillerield träffade en byggnad i en by på den turkiska sidan av gränsen har Turkiet trappat upp krigsförberedelserna mot Syrien. Detta trots stora protester såväl i Ankara och Istanbul som i gränsstäderna mot Syrien. Proletären har träffat medlemmar från Turkiets kommunistiska parti som menar att Turkiets regering vill ha krig, för att befästa sin position som regional stormakt.


– Den styrande regeringen vill att Turkiet blir regionens huvudallierade till USA-imperialismen. Därför vill de provocera fram ett krig mot Syrien, konstaterar Ercan Bölükbasi, medlem i TKP, när Proletären träffar honom och hans kamrat Serdar Varol i Aten under de grekiska ungkommunisternas festival Odigitis i mitten av september.

Redan då var krigshotet sedan en tid överhängande. Uppmärksammade incidenter, som den kring ett störtat turkiskt jaktflygplan för några månader sedan, ger signaler om att det finns krafter som är beredda att utnyttja varje felsteg från den syriska regimens sida.

Den senaste veckans utveckling bekräftar allvaret i Ercan Bölükbasis ord.

– Men regeringen representerar inte folket, fortsätter han. De förlorar allt mer makt i landet och marken under dem börjar bli skakig. Därför är de rädda att förlora kontrollen.

Det är det konservativa partiet AKP som sitter i regeringen i Turkiet. AKP är en del av samma islamistiska tradition som det oppositionella Muslimska brödraskapet i Syrien, även om den fundamentalistiska islamismen är ordentligt nertonad till förmån för en mer västinriktad, liberal, politik.

– AKP är den främsta representanten för den turkiska kapitalismen, förklarar Ercan Bölükbasi och Serdar Varol.

Förutom de turkiska kapitalisternas egna intressen är Turkiet också en viktig USA-allierad och Natomedlem. Landet hyser bland annat den amerikanska flygbasen Incirlik Air Base. Som Natomedlem med stormaktsambitioner vill man stärka sitt inflytande i grannlandet Syrien. Det är sedan tidigare konstaterat att Turkiet förser den väpnade oppositionen med stora mängder vapen och pengar, något som förstås Syrien, men också FN, kraftigt protesterat mot.

Striderna mellan den syriska armén och de turkiskt stödda väpnade grupperna pågår i flera städer längs den turkiska gränsen. Förra onsdagen dödades fem människor när artillerield träffade en byggnad i en by i gränsprovinsen Akcakale.

Syrien har officiellt förklarat att man beklagar händelsen och sympatiserar med offren. Man uppger också att man undersöker vad som ligger bakom angreppet. Vissa uppgifter gör gällande att attacken var en provokation från oppositionens sida. Attacken besvarades dock med kraftig artilleribeskjutning från den turkiska armén mot syriska mål vilket enligt uppgifter lett till flertalet döda.

Sedan dess har läget fortsatt att förvärras. Turkiska talesmän säger själva att man besvarar minsta lilla eldgivning från den syriska armén. Detta trots att man låter de syriska väpnade grupperna operera från turkiskt territorium och trots att det är i det närmaste oundvikligt att striderna mellan syriska armén och väpnade grupper påverkar turkiskt territorium.

• Hur påverkar då konflikten Turkiet och dess invånare?
– De som bor längs gränsen måste leva med Fria syriska armén. De stjäl, rånar och plundrar. Om någon protesterar säger de bara “Skicka räkningen till premiärminister Erdogan”, berättar Ercan Bölükbasi.

– Lokalbefolkningen är emot dem. Det har varit stora protester, speciellt i städerna Hatay och Antakya, nära gränsen.

Till och med i byn som träffades av syrisk artillerield pekar många ut den turkiska regeringen som ansvariga för utvecklingen, vilket bland annat rapporterades i al-Jazira förra veckan.

Trots detta massiva krigsmotstånd röstade Turkiets parlament för att ge armén mandat att gå in i Syrien med marktrupper. Snabbt spred sig stora protester genom hela landet. Tiotusentals turkar tog till gatorna med det gemensamma budskapet att Turkiets folk och Syriens folk inte är fiender.

Ercan Bölükbasi och Serdar Varol återkommer till att AKP inte representerar Turkiets folk. Det finns en stark rörelse mot den ökade krigshetsen gentemot Syrien, också bland de som vanligtvis stödjer regeringspartiet. Men det pågår också en kamp mot regeringens högerpolitik, mot religiös extremism och mot kvinnoförtryck, liksom en allt hårdare klasskamp.

– Vi kommunister måste knyta samman protesterna mot kriget med klasskampen. Vi måste ge kampen den röda färgen och visa vilka som är fienden, nämligen AKP och den turkiska kapitalismen!

Striderna i Syrien lär fortsätta att spilla över på den turkiska sidan, oavsett om det är förlupen eld eller medvetna försök från Fria syriska armén att provocera fram ett turkiskt ingripande.

För AKP och den turkiska regeringen är det oväsentligt vem som skjuter in på turkiskt territorium eller varför. Den vet att den som Natomedlem har USA och imperialismen på sin sida.

August Eliasson
Fakta

Turkiet rustar för krig trots protester