Ett alternativ till dagens gruvpolitik

Den omtalade gruvboomen i Sverige har väckt såväl förväntningar som oro i den avfolkningsbygd där flertalet av de aktuella gruvprojekten ligger.

Förväntningar på att nya jobb skapas i Norrland där annars en utflyttning har pågått i flera decennier. Prognoser visar att gruvindustrin kan behöva nyanställa ungefär 6000 personer den närmaste tioårsperioden, varav närmare 1000 i Bergslagen.

Till det kan det även läggas fler jobb inom logistik, service, underleverantörer och verkstadsindustri.

Samtidigt har de lycksökande kapitalister som lockats av en extremt marknadsliberal minerallag och höga metallpriser med sin ohämmade exploatering av mineralfyndigheterna även skapat oro och protestyttringar där miljöhänsynen och rennäringens villkor stått i centrum.

Hur ställer då vi kommunister oss till konflikten? För det är en konflikt. Mellan rovdrift och hänsyn. Mellan arbetstillfällen och miljö. Och ibland mellan ortsbo och ortsbo.

I vårt partiprogram skriver vi: ”I kampen för att hela Sverige ska leva verkar Kommunistiska Partiet för en regionalpolitik som gör det möjligt att arbeta och bo i hela Sverige. För att motverka kapitalistisk rovdrift på gemensamma resurser och miljö, hävdar partiet att naturtillgångar och basindustri ska vara i statlig ägo”.

”Norrlands naturtillgångar, skog, malm och vattenkraft, är den svenska industrins hörnstenar och har haft stor betydelse för samhällsbygget i vårt land. Tidvis har dessa naturtillgångar exploaterats hänsynslöst och utan tanke på framtida konsekvenser”, ur Arbetarnas Norrlands-program som vi kommunister skrev på 1990-talet.

Dessa citat får stå som bakgrund till den helhetssyn vi kommunister har i dessa frågor. Gruv- och mineralnäringen är en industribransch som kräver långsiktighet, och som kanske mer än någon annan verksamhet pockar på en samhällelig lösning.

Bland alla de projekt som blommat upp i gruvboomens spår finns det allt i från rena vansinnesprojekt till mera realistiska varianter, som dock alla i större eller mindre grad har uppenbara svagheter och risker.

Striktare miljökrav och skärpt beskattning är omedelbara krav som måste ställas. Mineralavgiften måste återställas till den nivå den var före den nya minerallagen från 1992. Kapitalister ska inte som idag kunna skicka notan till samhället för sanering när rovdriften inte är profitabel nog.

I slutändan handlar allt om att gruvbolagen är privatägda och drivs av kortsiktiga vinstintressen i en nyckfull kapitalistisk marknadsekonomi. Vi vet att det innebär otrygghet oavsett bransch.

Men just gruvverksamheten innefattar i sig sådana ingrepp och risker att den är särskilt olämplig att överlåtas till profitjagande kapitalistiska företag.

Sune Marklund
Kent Haldebo

Sune Marklund och Kent Haldebo har arbetat länge inom Bolidens gruvor och smältverket Rönnskär. Sune började på Rönnskärsverken redan 1973 och har nu efter 40 år på verket gått i pension i somras. Kent har genom verkstadsföretaget SMV arbetat i flera av Bolidens gruvor och Rönnskär i mer än 15 år.