”Vi är många stridisar i vår grupp”

Det är lunchtid när vi träffas i personalrummet och tiden är knapp. Fler och fler fyller på, en del kommer med mat i munnen, andra utifrån. Alla är engagerade och alla vill vara med därför har de bett mig komma en dag när personalgruppen ändå är samlad för APT, arbetsplatsträff.

Personalen på Stenbackens hemtjänstgrupp består av ett tjugotal personer. Det är en stridbar grupp som på olika sätt försöker beskriva hur kommunens nedskärningar av äldrevården har slagit sönder en fungerande vård och skapat otrygghet och stress för vårdtagare och personal.

De vårdanställda har upprepade gånger bjudit in ansvariga politiker utan resultat, men ger sig inte. De vill ha förändring för läget är desperat.

Äldrevården har totalt omstrukturerats i Uddevalla de senaste två åren och jag frågar hemtjänstpersonalen vad som är den största förändringen för dem.

– Trots besparingarna ska ju alla vårdtagare ha en ”skälig levnadsnivå” och det innebär att vi måste göra samma arbete på kortare tid, säger Elene Hjelm.

– Sedan är det ju det här med resursteamet som lades ner och istället tar man in vikarier.

Resursteamet var en fast grupp av utbildad personal som kunde rycka ut i hela kommunen när det blev extra behov eller sjukdom.

– Vi får ju göra jobbet ändå, säger Robin Johansson, eftersom vikarierna inte har delegation på att dela ut medicin. Om en vikarie är hos en vårdtagare och hjälper till med andra behov så måste någon av oss ordinarie ändå åka dit just för medicinen. Det blir dubbelarbete, förklarar han.

– Det är ju samma när vi blir skickade till andra områden för att det fattas folk. Vi hittar inte och vi har inte delegation för det området, säger Linda Evander.

Hon berättar att bland kommer personalen inte ens åt dokumentationen.

– Ibland har vi till och med blivit utskickade till något äldreboende och där vet man ju inte alls hur det fungerar, tillägger Eva Hellqvist.

– Och så ska vi börja åka på larm nu också, påpekar Elene Hjelm. Det är när de som jobbar i den gruppen har ont om folk. Så samtidigt som man jobbar så snabbt man bara kan för att hinna med så får man vara beredd på att bara lämna allt och åka på ett larm, suckar hon.

Vi frågar hur stort deras område är och får veta att det sträcker sig över Uddevallas östra stadsdelar och dessutom hela landsbygden till kommungränserna mot Trollhättan och Vänersborg. Det är ett stort område och för vikarier kan det vara svårt att hitta.

– Som tur är finns det ju hjälpmedel nuförtiden. När det är mycket att göra tar de bort färdtid istället för att sätta in en vikarie. Man kan få en minuts körtid för att förflytta sig en mil, säger Cissi Andersson och Linda Evander fyller i:

– En gång hade jag en minut från Uddevalla till Stenshult och sedan fyra minuter från Stenshult till Lane.

Det är sträckor som är ungefär två mil vardera.

• Hur blir detta för vårdtagarna?
– Det blir ju ingen kontinuitet, och så märker de ju att man är stressad även om man försöker dölja det, säger Elene Hjelm.

Robin Johansson förklarar att när en vårdtagare får fyra besök per dag så kan det vara fyra olika personer. Han anser att det värsta är bristen på platser på boenden.

– När någon blir dement kan man ju inte lämna denne ensam. De behöver hjälp med allt och behöver dessutom vaktas för att inget farligt ska hända, till exempel att den demente försvinner ut. Då måste de ha hemtjänst 24 timmar om dygnet och då blir det vikarier som får gå in. Ofta är de ju outbildade och det är inte så lätt.

– Vi har också haft många palliativa patienter sedan de vårdplatserna försvann., påpekar Elene Hjelm.

Dessa patienter med obotliga sjukdomar där vården främst går ut på att lindra besvär försöker den ordinarie personalen ta hand om och låter vikarierna arbeta med annat. Men det fungerar inte alltid.

– Ibland behövs det att någon vakar dygnet runt och då blir det oftast någon vikarie. Det är inte lätt för en ung och outbildad person att hamna i en sådan situation med en döende vårdtagare och kanske anhöriga som är på plats. Det är inte rätt mot dem heller, påpekar Elene Hjelm.

– De äldre och särskilt de dementa skulle ha det så mycket bättre på ett boende, säger Cissi Andersson med eftertryck.

Den nya personalen får gå bredvid i början för att lära sig, men ibland när det är kris får de bara 20 minuters introduktion.

– De får ringa, säger Cissi, även om man är ledig så får man ibland vara back-up hemifrån. Bara man slipper jobba.

Fram träder en bild av en verksamhet där det tidigare fanns speciell personal med specifik utbildning för sitt område och olika verksamheter för olika behov och dessutom tillgång till vikarier med vana. Idag ska hemtjänstpersonalen klara allt från lättare hemtjänst till palliativ vård och dessutom demenssjuka. Organisationen är så bantad att det inte finns något andrum och personalen skickas runt för att täcka hål som uppstår vid sjukdom och akuta situationer.

– Elving Andersson från Centerpartiet, socialnämndens ordförande, säger att vi bara svartmålar situationen, berättar Elene Hjelm. Men vi har sagt åt honom att komma hit och vara med oss en dag eller så får han se själv. Han har inte kommit, han vågar väl inte.

– Lars-Olof Laxrot från V och Stefan Skoglund från S har varit här och pratat med oss i alla fall.

Plötsligt är det bråttom, ett personalmöte ska strax börja, och alla ursäktar sig och börjar gå. Avslutningsvis frågar vi om de har kontakt med de andra hemtjänstgrupperna och om även de för fram sina protester till politikerna. Elene Hjelm menar att många sympatiserar med deras protester och håller med dem, men de orkar inte protestera själva.

– Vi är många stridisar i vår grupp, det är lite ovanligt.

Eva Jaksjö