Hoppa till huvudinnehåll
Av

Volvokrisen: Företaget måste ta sitt ansvar

Knappt har chocken lagt sig efter Volvo PV:s tidigare massvarsel innan det är dags igen. Över 3000 jobb ska bort utöver tidigare lagda varsel, varav 2700 i Sverige.



Värst drabbat är Göteborg där 1650 kollektivanställda drabbas av det senaste varslet. Lägg därtill att ett montörsjobb anses generera fem jobb hos underleverantörer och det blir hissnande siffror.

De som satt sin tilltro till att nye vd:n Stephen Odell skulle komma med ett mirakel för att rädda jobben får tänka om.

Odell har sovit dåligt av medkänsla med dem som blir av med jobben, säger han i intervjuer. Men det hindrar inte att hans första åtgärd som vd är att ta fram stora slaktarkniven.

Det är ett beprövat grepp att börja med de drastiska åtgärderna. Då kan han skylla på att han tvingas av den situation han är satt att ta över och lova att bättre tider kommer. Efter regn kommer solsken så att säga!

Arbetarna får betala
Man kan förklara Volvos uppsägningar med att bilköp inte prioriteras under lågkonjunkturer och att bensinslukande bilar kanske inte varit det smartaste produktalternativet i tider när bensinpriset skjuter i höjden och klimatmedvetandet växer.

Men det förklarar inte varför arbetarklassen ska betala Volvos felsatsningar och kapitalismens oduglighet med sina jobb!

Från borgerligt håll påstås det att såväl Volvo PV som dess ägare Ford drabbats av stora förluster. Men det är inte riktigt hela sanningen.

Under flera år drog Volvo PV in enorma vinster. Vinster som har mjölkats av Ford i USA. Aktieägarna har inte haft anledning att klaga. Samtidigt har arbetarna tvingats till försämringar och rationaliseringar i besparingssyfte. När det nu inte räcker kastas de som slitit ihop vinsterna ut i arbetslöshet. Inte mycket till ägaransvar där inte!

Just ägarfrågan har diskuterats inom facket och i borgerlig media. ”Ägarbyte bästa räddningsaktionen”, säger Dagens Industri.

Det ligger någonting i det. När Ford är i full färd med att slakta en hel svensk industrinäring måste staten agera. Inte genom att låta skattebetalarna sponsra bilföretagen till dess krisen är över. Men väl genom att sätta press på de som plundrat företagen på vinster att trygga jobben. Går inte det finns en sista utväg. Att konfiskera verksamheten, att förstatliga Volvo.

Ägarbyte?
Det är givetvis inte så Dagens Industri menar. Där hoppas man på att en snällare, eller mera långsiktig som det heter, kapitalist ska ta över.

Dagens Industri säger att ett ägarbyte ”mest är en tankelek”. Vi kan säga detsamma om ett förstatligande. Men tankeleken säger oss att det inte är nödvändigt med dessa uppsägningar.

Så länge det finns rekordvinster till aktieägare finns det pengar att behålla jobben. Om ett företag går med förlust är det sannerligen inte arbetarnas fel!

Volvo PV:s varsel är av sådan omfattning att även de mest förhärdade kapitalistkramare ryggar tillbaka. Givetvis mynnar det inte ut i antikapitalistisk kritik. Men även blinda hönor hittar som bekant korn.

Därför citerar vi avslutningsvis Göteborgs-Postens ekonomiske analytiker Stephan Lövgren. Som en maning till arbetarklassen i allmänhet och våra läsare inom bilindustrin i synnerhet – ”nu måste Volvo PV:s personal i Torslanda börja slåss för sina jobb”.

WICTOR JOHANSSON
Proletären 42, 2008