Internationell hamnarbetaraktion – ”En historisk protest”

– Det är väldigt roligt att det hålls överallt i världen, säger Peter Annerback, ordförande för Hamn4an, Hamnarbetarförbundets avdelning i Göteborg. Det är en historisk manifestation!

Inte bara är det en unik manifestation i det att hamnarbetare strejkade mellan klockan åtta och nio på morgonen i länder i hela världen, det var också ett försök till samarbete mellan de internationella samarbetsorganen för hamnarbetare IDC och ITF/ETF. Hamn tillhör IDC och LO-förbundet Transport, som också organiserar anställda i hamnarna, tillhör ITF.

Men utanför port fyra vid containerterminalen i Göteborg syns ingen från Transport till. Det skakas på ett och annat huvud bland de församlade hamnarbetarna, och flera av dem som Proletären pratar med tycker att det är riktigt dåligt.

Peter Annerback är mer återhållsam.

– Jag väljer att inte kommentera det alls.

I andra länder har samarbetet däremot gått bättre. För, som det stod på banderollen i hamnen: ”Enighet ger seger”.

Under strejkmötet i Göteborg talade Erik Helgesson från Hamns internationella utskott om läget i branschen.

– Det finns en överkapacitet som leder till att företagen dumpar priserna gentemot sina kunder, och som vanligt får arbetarna betala.

Manifestationens fem paroller är gemensamma över hela världen. Arbetarna kräver en säker arbetsmiljö, trygga anställningar, att företagen respekterar kollektiv-avtal och överenskommelser, att arbetsvillkoren ska vara bra oavsett i vilket land man är anställd, och att arbetsköparna inte ska automatisera arbetsmoment utan att förhandla med facket.

Att parollerna fungerar internationellt beror helt enkelt på att förhållandena är ganska lika varandra, oavsett vilket land man arbetar i. Det kan i sin tur beror på den snabbt ökande monopoliseringen i branschen.

– Det handlar inte om att den ökar varje år utan varje månad, säger Peter Annerback och berättar att 2011 när den kommunägda containerhamnen privatiserades och såldes till APMT, hade det Maersk-ägda företaget 50 hamnar. Nu har de 60.

– De öppnar nya och tar över gamla. Nu är det aktuellt nere i Malmö, och det är bara några få stora företag som har möjlighet att lägga bud.

Utöver APMT, med verksamhet i 14 länder, domineras marknaden av jättar som Hutchison, Yilport och Eurogate. Monopoliseringen har både för- och nackdelar för arbetarna. Arbetsköparna blir mäktigare när kapitalet samlas i ett fåtal större kapital, och när arbetarna blir ”lite bråkiga” på en arbetsplats skjuts det till pengar från andra delar av företaget för att ”lösa” det.

Men det betyder också att arbetare i helt olika delar av världen kan ha samma arbetsköpare, och med goda kontakter och samordning kan det vara en styrka.

– Med den här internationella aktionen gör vi likadant som företagen, säger Erik Helgesson.

Efter att de drygt hundra hamnarbetarna hållit en tyst minut för de hamnarbetare som dött på jobbet tar Peter Annerback ordet för att uppdatera arbetarna om läget i den långvariga konflikten i containerhamnen i Göteborg. Det blir ett kort anförande, eftersom förhandlingarna fortfarande står still.

– Vi behöver nog ta semester så ser vi hur det går efter sommaren, säger Peter Annerback.

Som Proletären skrivit tidigare handlar konflikten främst om att terminalbolaget APMT försöker bestämma över förhandlingsordningen och vill inskränka fackets rätt att självt bestämma vilka representanter de skickar till förhandlingar. Företaget vill inte heller tillåta att Hamn4an går till sina medlemmar för att förankra beslut innan de tas.

Hamn kräver också att APMT inte ska kunna ta in andra yrkesgrupper för att till en billigare kostnad utföra vanligt förekommande arbeten som hamnarbetare vanligtvis utför.

I våras genomfördes fyra 24-timmarsstrejker i containerhamnen men APMT har inte vikit ner sig än.