Stipendienominerad: ”Idag är det ohippt att bry sig"

– Jag stör mig på idealet som är i samhället om hur folk ska se ut och lyckas och vara. Jag ser hur det påverkar mina vänner, och framförallt tjejer som jag känner, säger reggaeartisten Björn ”Kapten Röd” Nilsson.

Björn Nilsson är liksom vissångaren Åsa Bällsten och teatergruppen Unga Tur nominerad till Kommunistiska Partiets kultur-stipendium till Ingmar ”Spingo” Nilssons minne.

– Jag blev väldigt glad när jag fick veta att jag är nominerad. Jag har hört mycket om Spingo under min uppväxt. Min mamma och pappa jobbar inom kulturen i Göteborg, och båda har haft med Spingo att göra. När jag fick veta att jag är nominerad ringde jag direkt till mina föräldrar och berättade det. Det känns väldigt ärofullt och hjärtligt, säger Björn Nilsson.

Budskap
Björn Nilsson, med artistnamnet Kapten Röd, släppte sin uppmärksammade debutplatta ”Stjärnorna Finns Här” för ett år sedan. Redan tidigare var han en flitig liveartist på Göteborgs musikscen, men skivan spred hans mullrande rytmer till nya människor över hela Sverige.

– När jag skrev skivan tänkte jag väldigt mycket på innehållet, speciellt i några låtar som handlar om ideal. När jag har hört låtar som går på radion så har jag tänkt att nu måste dom släppa fram en artist med ett bra budskap som man blir glad av. Som inte bara är kvinnoförnedring och hårda texter.

Han menar att utseendefixeringen och medias fokusering kring ”att lyckas” blir till en ond cirkel. Alla måste hänga på trenden för att fortsätta sälja sina produkter, eller för att nå fler tittare. Samtidigt blir tv-programmen allt mer extrema för att sticka ut i mängden. Även Public Service anpassas för att följa tidens melodi.

– P3 är en kanal som verkligen borde ta fram musik som har ett bättre budskap, men de spelar samma musik som reklamstationerna. Tänker aldrig de som jobbar på radio: ”Det här är sjukt. Nu måste vi ta en låt av Kapten Röd för att väga upp”, frågar Björn Nilsson och skrattar.

Sedan erkänner han att flera av hans låtar faktiskt har spelats i P3. Reggaen är stor i Sverige, kanske populärare än någonsin, och radiostationerna hänger på. Kanske för att de vill ha en motvikt till de kommersiella budskapen som annars dominerar, eller för att de helt enkelt vill nå lyssnare. Oavsett vilket så innebär det att fler också nås av de ofta samhällskritiska texterna i Kapten Röds låtar.

Björn Nilsson är bara en i raden av reggaeartister med texter som speglar och kommenterar dagens samhälle. Reggaescenen har jämförts med 1970-talets proggrörelse, mycket på grund av de samhällsreflekterande texterna på svenska. Men Björn Nilsson tvivlar på att det går att skapa en ny sammanhållen kulturrörelse i dagsläget.

Identitet
– Under proggtiden jobbade dansare, musiker, teatrar och politiska rörelser tillsammans. Nu känns det mer som att det handlar om en individuell identitet. De som är punkare kanske säger exakt samma saker som många reggaeartister säger. Men de skulle aldrig gå på samma tillställning och de skulle aldrig ha spelningar tillsammans. Det är så svårt att integrera olika stilar, även om de egentligen är fundamentalt samma; de har liknande åsikter och är samma typ av rörelse. Men de har olika frisyrer, och det gör sammanhållningen omöjlig. Det är synd, säger Björn Nilsson.

Samtidigt tycker han att det är hoppfullt att väldigt många människor går på reggaekonserter och uppskattar de kritiska texterna. Just konserter är också reggaens främsta forum.

– Reggaen är väldigt baserad i livescenen, det är en ganska stor skillnad mot andra musikstilar, säger Björn Nilsson.

Han tror delvis att det beror på att media inte skriver om reggae, och tar sommarens festivalrapportering som ett exempel:
– Om man jämför Way Out West med Uppsala Reggaefestival så var det ungefär lika många besökare på båda festivalerna, fast det skrevs inget om Uppsala Reggaefestival i tidningarna. Det är ganska talande för hur många som gillar reggae och som går på reggaespelningar, utan att det speglas i medierna.

• Vad tror du det beror på?
– Det är väldigt ohippt med reggae. Det är ohippt att vara medveten och det är skämmigt att bry sig. Det är mycket lättare att göra en låt om nonsens, eller som till och med är provokativt dålig i sitt budskap, säger Björn Nilsson.

Hårdare samhälle
Björn Nilsson kan i dag knappt leva på musiken, men genom att göra beats till andra och ge konserter går det för tillfället ihop. Det är inte lätt att klara sig som musiker eller kulturarbetare, och många drabbas av att regeringen gör allt större hål i det sociala skyddsnätet.

– Det känns som att samhället blir hårdare. Fler faller igenom lättare. Det är tufft. Det här ekorrhjulet känns deprimerande. Det känns som att man jobbar för att ha råd att sova i sin säng för att ha ork att gå upp och jobba igen.

Björn Nilsson efterlyser reformer som ger folk ekonomiskt stöd så att de kan jobba med kultur. Sex timmars arbetsdag skulle kunna vara ett steg på vägen.

– Kulturen dör ju sakta ut ju mer folk jobbar och ju mer pengar de behöver ha att leva på, säger han och tillägger att utvecklingen förvärras ju mer kulturen skärmas av från människors vardag.

Med höga inträden på museum och konsthallar och en allt svårare ekonomisk situation för kulturarbetare blir kulturlivet allt mer otillgängligt.

 – Det är bara de som redan har ett stort intresse av kultur som orkar underhålla det. Det gör också att folk inte får ett kulturintresse. Det tycker jag är väldigt ledsamt. Kultur bringar verkligen liv, säger Björn Nilsson som trots allt kämpar vidare med sin musik.

Konsertsommar
I sommar kommer Kapten Röd att synas på konserter i flera svenska städer, och Björn Nilsson ska ta sig tid att skriva låtar till ett nytt album. Därmed kan vi se fram emot ytterligare röda inslag i radiobruset från kaptenens sida.

LISA ENGSTRÖM
Proletären 17, 2008