Affären Kakabaveh

Sedan en tid tillbaka pågår en infekterad debatt i och runt Vänsterpartiet. I debattens mittpunkt står riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh, en högljudd kritiker av de religiösa reaktionärer som tar sig ton i en del förorter och mot det hedersrelaterade kvinnoförtryck som dessa reaktionärer predikar och praktiserar.

För Vänsterpartiet, som påstår sig vara det mest feministiska partiet i riksdagen, kan man tycka att Kakabavehs engagemang borde välkomnas. Men för den räddhågsna klicken runt Jonas Sjöstedt och Aron Etzler har Kakabaveh istället uppfattats som ett problem. Att anklaga personer med utländsk bakgrund eller muslimska samfund eller invandrarorganisationer är allt för känsligt för V-ledningen.

När Amineh Kakabaveh i våras spred en propagandafilm från nazistiska Nordisk Ungdom som låtsades vara ett inslag från SVT tog V-ledningen chansen och sedan dess pågår en strid för att försöka utesluta Kakabaveh ur partiet.

Kakabavehs spridande av den förfalskade SVT-filmen är givetvis korkat. Det vittnar om en uppenbar brist på källkritik, som dessvärre är ett samhällsproblem som sträcker sig långt utanför riksdagen.

Värre än bristande källkritik är den ängslighet och moralism som sprider sig. Ju maktlösare den politiska kasten blir – i händerna på näringslivets pengamakt, Bryssels direktiv och Washingtons krav – desto mer förvandlas det politiska skådespelet till ett moralistiskt drama. Personers enskilda dumheter blir viktigare än deras politiska göranden och tyckanden. Mediedrev och opinionskåta partisekretariat låter yxan gå och den som råkar göra något dumt åker ut illa kvickt.

Det avgörande är trots allt om Amineh Kakabaveh har rätt eller fel i sak. Här måste man ge henne rätt. Det är åt helvete att reaktionära uppfattningar vinner inflytande i många förorter.

För vänstern och inte minst för feministerna inom V borde det vara en självklarhet att bekämpa kvinnofientlig och bakåtsträvande dynga som sprids och får grepp om människor. Och att entydigt ta ställning mot de reaktionära krafter som försöker tvinga andra människor, inte minst tjejer, att leva under medeltida regler och lagar.

Ett arbetarparti måste tala klarspråk: Reaktionärer är reaktionärer alldeles oavsett etnisk bakgrund eller religiös tro.