USA inringar Ryssland

Officiellt heter det att missilförsvarssystemet är riktat mot Iran och Nordkorea. Ett påstående som USA beordrat hela västvärlden att hålla sig till, men som ingen seriös analytiker tar på allvar.

Att det inte handlar om Iran bevisades i våras då Putin erbjöd Bush att USA kunde låna en av Ryssland hyrd radarstation i Azerbajdjan för att övervaka iranskt luftrum. Ett erbjudande som Bush tackade nej till och avslöjade därmed sig själv.

Missilförsvarssystem mot kärnvapenrobotar klingar defensivt i den allmänna opinionens öron. I själva verket är det en viktig komponent i en mycket offensiv amerikansk kärnvapenstrategi, som inte kommer att minska risken för kärnvapenkrig utan öka den.

Syftet med införandet av de amerikanska kärnvapensystemen endast ett femtontal mil från Rysslands gräns är att frånta Ryssland sin andraslagskapacitet vid ett amerikanskt förstaslag med kärnvapen.  De raket- och radarstationer som placeras ut i Natoländerna Polen och Tjeckien kommer att vara operativt integrerade med den amerikanska kärnvapenarsenalen.  I ett första skede kommer USA att placera ut tio missiler i Polen, men från rysk sida befaras dessutom att den polska raketstationen kommer att utrustas med regelrätta kärnvapen.

Ryska motåtgärder
Ryska parlamentsledamöter upprepade vi ett flertal tillfällen förra veckan att Ryssland nu måste vidta motåtgärder. En rysk general konstaterade att vid ett kärnvapenanfall från USA:s sida kommer inte bara USA att vara målet för ryska motåtgärder utan även de länder som upplåter sitt territorium åt de amerikanska kärnvapenstyrkorna. Han hänvisade i första hand till Polen.

Ryska tjänstemän har dessutom sagt att man kan utplacera strategiskt bombflyg och det taktiska raketsystemet Iskander i Vitryssland och i den ryska enklaven Kaliningrad ifall USA:s planer genomförs. Förra veckan uttalade sig Ryssland för att återbeväpna örlogsfartyg i sin baltiska flotta med kärnvapen, och före detta chefen för de ryska strategiska raketstyrkorna mullrade om att Ryssland kunde skaffa sig högtgående interkontinentala raketer som skulle kunna nå amerikanskt territorium via sydpolen, för att på så vis kringgå amerikanska luftförsvarsbaser.   

”Terrorbalansen”
Under kalla kriget uppnåddes i viss mån strategisk balans mellan USA och dåvarande Sovjetunionen. ”Slår du ihjäl mig så hinner även jag att slå ihjäl dig” var i korthet logiken bakom det som kallades den ömsesidiga terrorbalansen.

Därför sågs varje försök att skaffa sig avancerade system mot inkommande kärnvapenrobotar som ett försök från motparten att skaffa sig ett strategiskt övertag gentemot den andra partnern. Av den orsaken kom de dåvarande stormakterna under kalla kriget överens om ett avtal där parterna förband sig att inte utveckla några försvarssystem mot strategiska kärnvapenraketer. Båda blocken skulle i princip ligga öppna för motståndarens strategiska raketer och på så vis skulle jämviktsläget upprätthållas genom hot om ömsesidig förstörelse. Anti-Ballistic Missile Treaty (ABM), på svenska ”antiballistiska” raketavtalet, undertecknades men sades upp av den nuvarande Bushregimen.    

Ryska Federationen drog under 1990-talet bort all tung utrustning från Östeuropa och placerade den bortom Uralbergen, samtidigt som man reducerade sina militära styrkor med 300000 man. Detta skedde samtidigt som USA ryckte fram i Öst- och Centraleuropa genom upprättandet av militärbaser i Rumänien och Bulgarien och nu genom raket- och radarstationer i Polen respektive Tjeckien.

Det amerikansk-polska avtalet skapar slitningar mellan de europeiska medlemsländerna i Nato.  Motsättningar finns mellan dem som Barak Obamas utrikespolitiske rådgivare, Zbigniew Brzezinski, öppenhjärtigt kallar ”USA:s vasaller”, och länder som Frankrike, Tyskland, Italien och Belgien, som vill hålla dörren öppen till det energirika Ryssland och som i nuläget räds en konflikt i Europa.

Problem för Tyskland
Den amerikanska framryckningen vållar dessutom stora slitningar inom Tyskland, som i förhållande till sin storlek varit märkbart tyst i samband med det offensiva amerikansk-polska avtalet, trots landets tidigare motstånd mot de amerikanska raketbaserna.

Tyskland, som försökt positionera sig som den stora och mäktiga centraleuropeiska staten, och som dessutom odlat relationer med Ryssland, kommer sannolikt att motvilligt tvingas in på den amerikanska konfrontationslinjen, när motsättningarna mellan USA och Ryssland tilltar.

ERIK ANDERSON
Proletären nr 35, 2008