Vad säger svenska UD om "demokratin" i Georgien?

Rapporten är författad så sent som 2007 och gör vad den kan för att framställa situationen som åtminstone förbättrad. Fattas bara annat. Med västälsklingen Michail Saakasjvili vid makten gäller det att förgylla situationen så gott det går. Men helt förljugen går det inte att vara. Så låt oss ge några smakprov på UD:s beskrivning av Carl Bildts ”demokratiska Georgien”.Först till den allmänna politiska situationen. Så här skriver rapporten:

”En temporär, men påtaglig försämring när det gäller att iaktta mänskliga rättigheter inträffade den 7 november 2007. Kravallpolis skingrade då fredliga demonstrationer i Tbilisi med tårgas, vattenkanoner, batonger och gummikulor, och ett oproportionerligt våld från polisens sida. Samtidigt utropades undantagstillstånd med kraftiga inskränkningar i yttrandefriheten, mötesfriheten och strejkrätten.”

Man kan undra vad våra demokrativärnare hade sagt om detta övervåld om det ägt rum i till exempel Zimbabwe.

Om det politiska systemet sägs följande:

”Efter det att Saakasjvili kommit till makten genom rosornas revolution genomfördes ändringar i författningen som ökade presidentens maktbefogenheter betydligt, i riktning mot en presidentiell demokrati. Regering och parlament spelar en underordnad roll, bland annat sedan presidentens parti vunnit en absolut majoritet av parlamentsplatserna i valet 2004. Missnöjet med presidentens auktoritära styre anses ha varit en av orsakerna till de omfattande demonstrationerna i slutet av 2007.”

Presidentiell demokrati? Men var går gränsen till diktatur när en enväldig president slår ner protester mot sitt styre med våld?
Trots presidentens och hans partis totala makt, så hävdar rapporten att det ”i princip” råder politisk pluralism i Georgien. Eftersom det finns 185 registrerade politiska partier. Men redan i meningen efter visar det sig att det är lite si och så med pluralismen. Låt höra:

”Så snart starkare politiker som bedöms på allvar kunna utmana nuvarande makthavare tillkännager sina ambitioner, riskerar de emellertid att hindras i sitt uppsåt. Det drabbade under hösten 2007 både före detta försvarsminister Okruasjvili, som arresterades tre dagar efter det att han bildat ett nytt politiskt parti, och affärsmannen Patarkatsisjvili, vars tillgångar frystes eller beslagtogs så snart han meddelat att han skulle finansiera oppositionspartiernas verksamhet. Okruasjvili har nu tvingats i landsflykt.”

Visst är den georgiska demokratin fantastisk?

Hur då med yttrandefriheten? Rapporten konstaterar att det är lite si och så med den också, trots att den är grundlagsfäst. Några smakprov:

”Regeringen, och speciellt presidenten, har kritiserats av ledande representanter för mänskliga rättigheter för att vilja tysta kritik. Ett antal journalister har uppgivit att de utsatts för direkta eller förtäckta hot inför publiceringen av vissa uppgifter, ibland direkt från presidentens kansli. /…/ Tryckta media kan betraktas som mycket fria i jämförelse med TV, som ofta anför att censur utövas. Ägarna till massmedia står oftast landets ledning eller andra särintressen nära.”

Och vidare:

”En ny inskränkning i yttrandefriheten är de ingrepp som myndigheterna börjat under 2007 för att kontrollera innehållet på vissa internetsajter. Innehåll som bedömts icke önskvärt har rensats ut av myndigheterna. En annan ny företeelse är den allt vanligare telefonavlyssningen som myndigheterna börjat tillämpa. Följden har blivit utbredd fruktan och stor försiktighet när det gäller att yppa obekväma politiska åsikter.”

Detta handlar alltså om ”det demokratiska Georgien”, inte om Ryssland eller Kina.

Låt oss avsluta med ett citat om rättssituationen. Så här skriver UD:

”Förhållandena i georgiska fängelser och häkten är alltjämt undermåliga/…/Förnedrande behandling och tortyr förekommer. Polisbrutalitet och misshandel, ibland med dödlig utgång, har rapporterats även utanför fängelsemurarna. Godtyckliga arresteringar och häktningar förekommer fortfarande. Straffrihet för personal ur de så kallade säkerhetsstrukturerna är fortsatt ett problem. Domstolsväsendet är långt ifrån oberoende av den verkställande makten.”

Låt oss stoppa där. För att dessa citat bör räcka för att punktera den liberala bilden av ”det demokratiska Georgien”.

En avslutande fråga blir dock nödvändig: Vet inte Carl Bildt vad hans eget departement skriver? Eller ger han högaktningsfullt fan i det när uppdragsgivarna i Washington kallar in honom som krigspropagandist?

ANDERS CARLSSON
Proletären 34, 2008

• Hela rapporten finns att läsa på www.manskligarattigheter.gov.se