Väst tiger om folkviljan i Sydossetien

Inför det ryska motangreppet till skydd för sina medborgare och Sydossetiens befolkning skriker västmakternas metropoler i högan sky om ”rysk aggression” mot Georgien.

”Georgien är en suverän nation och dess territoriella integritet måste respekteras” uttalade Bush från Peking och angav västvärldens linje i konflikten.  Men vad osseterna själva anser har effektivt tystats ned i de självcensurerande svenska medierna.

Undantaget är Svenska Dagbladet och i viss mån Aftonbladets ledarsida som genom Olle Svenning antydde att Sydosseterna faktiskt röstat för att behålla sin nuvarande de facto självständighet.   

Sydossetien har varit utanför den georgiska regeringens kontroll sedan Sovjetunionens upplösning 1991. I två folkomröstningar, den första 19 januari 1992 och den andra 12  november 2006, har en klar majoritet deklarerat att man inte vill in under georgiskt styre. 

Den frågan som gällde år 2006 var: ”Skall Sydossetien bevara sin nuvarande status som en de facto oberoende stat?”. 99 procent av de 95 procent som röstade svarade ja på frågan.  60000 deltog i omröstningen.

Samtidigt hölls en motomröstning i de områden i Sydossetien som då kontrollerades av Georgien. I den folkomröstningen deltog 6000, vilka svarade ja på följande fråga: ”Håller du med om återupptagna samtal med Georgien om en federal union?” 

I den först nämnda folkomröstningen var observatörer från 34 länder närvarande, däribland från Tyskland, Österrike, Polen, Sverige och Venezuela. De bevakade 78 vallokaler i provinsen som har 100000 invånare.  Folkomröstningen förklarades snabbt ogiltig av USA och därmed av EU, som kallade den kontraproduktiv.  

Därmed upprättade USA och EU, vilket också inkluderar Carl Bildt, en princip för avskiljanden vad gäller forna Jugoslavien (utom de fall som gäller serber i Kroatien och Bosnien som inte tillåts avskilja sig) och en annan princip som gäller för en Natoallierad som Georgien, där inga avskiljanden skall tillåtas ske.

ERIK ANDERSON
Proletären nr 33, 2008


Fakta om Sydossetien
Ytan är 3900 kvadratkilometer. Bergland. Största delen ligger över 1000 meter över havet. Befolkningen lever på i huvudsak jordbruk. Industrier finns runt huvudstaden Tschinvali.

Men en stor del av befolkningen lever på överföringar från Ryska Federationen och ungefär 60 procent av budgeten kommer från Ryssland.

Två tredjedelar av territoriet kontrolleras av den sydossetiska de facto regeringen.
En tredjedel av Sydossetien kontrolleras av georgiska regeringen som har en egen provisorisk myndighet för området.  Dess ledare är Dmitri Sanakoev.  Huvudstaden är Kurta som ligger i Sydöstra Sydossetien. Dess officiella språk är ossetiska och georgiska.

Officiella språk: Ossetiska och ryska
Valuta: Ryska rubel
De flesta osseter är kristna, över 60 procent, men en stor minoritet är muslimer.


Sydossetiens historia
Ossetien och Georgien kom under ryskt styre 1801. Efter ryska revolutionen 1917 blev Sydossetien en del av den socialdemokratiskt mensjevikiska Georgiska demokratiska republiken medan Nordossetien blev en del av sovjetiska Terek-republiken. 

Eftersom den sydossetiska befolkningen anklagades av den dåvarande mensjevikiska regeringen för att sympatisera med de kommunistiska bolsjevikerna utfördes massakrer på osseterna. 5000 osseter dödades och ungefär 13000 dog i hunger och epidemier. 

Händelserna 1918-1920 kom att väckas till liv i samband med Sovjetunionens sammanbrott. Under sovjettiden åtnjöt Sydossetien ett vist mått av autonomi där det ossetiska språket uppmuntrades i undervisningen. Då levde folken i fred med ett stort antal blandäktenskap mellan osseter och georgier.

I samband med Sovjets upplösning tilltog nationalismen. Sydossetiska folkfronten bildades 1988. Den krävde att Sydossetien skulle bli en autonom sovjetrepublik i Georgien. Georgien svarade med att förklara georgiska som huvudspråk inkluderande Sydossetien och antog dessutom en lag 1990 som förbjöd regionala partier. Något som sågs som ett slag mot Sydossetien, som proklamerade en egen ”Sovjetisk Demokratisk Republik inom det dåvarande ännu existerande Sovjetunionen.

Den georgiska regeringen svarade med att upplösa Sydossetiens autonomi helt och hållet i december 1990.  Separata val kom att hållas.  Stridigheter bröt ut i slutet av 1991 varvid människor flydde på båda sidor innan ett eldupphör avtal proklamerades 1992. 

Framtill 2004 var det relativt lugnt i Sydossetien då spänningarna tilltog.