Venezuela höjer beredskapen - Revolutionens Venezuela 3
• • Vi vet att USA när som helst kan invadera Venezuela. Därför måste folket vara berett att försvara landet och revolutionen. Vi får lära oss av kampen i Irak och Vietnam.”
För Arlenis Aguilera och Ivan Brito, båda hängivna kämpar i den
bolivarianska revolutionen, är krigshotet något de tar på största
allvar. Och visst kan man förstå dem. Hotet från supermakten i norr är
ständigt närvarande.
*
När president Hugo Chávez vittnade inför den antiimperialistiska
tribunalen på Världsungdomsfestivalen i augusti skrädde han inte med
orden.
”USA är det våldsammaste, grymmaste imperium historien känner!”, sa
Chávez och gav exempel från atombomberna över Hiroshima och Nagasaki i
Andra världskrigets slutskede till dagens blodiga ockupation av Irak.
För Bushadministrationen är det naturligtvis besvärande att en
statschef stämplar USA som ”terroriststat”. Men de hårda orden hade
säkert de styrande i Washington struntat i, om det inte vore för att
Venezuela har de största olje- och gasreserverna på det västra
halvklotet. Än värre blir situationen av att Venezuela börjat använda
oljepengarna i den fattiga folkmajoritetens intresse och nu tagit sikte
på att avskaffa kapitalismen och bygga 2000-talets socialism – ett
verkligt demokratiskt, rättvist och jämlikt samhälle. För vad händer om
folken i övriga Latinamerika följer det venezuelanska exemplet?
Kampanjen mot Venezuela har pågått länge. Så fort Chávez visat att han
stod fast vid sina vallöften till de fattiga, att han varken skulle gå
att köpa eller kunna tvingas till underkastelse, satte USA igång sin
mäktiga apparat för att bli av med vänsterpresidenten, precis som man
tidigare agerat i en rad andra länder i Latinamerika. Men under de
snart sju år som gått sedan Chávez vann sitt första val har varken
statskuppförsök, ekonomiskt sabotage, lögnpropaganda i medierna eller
miljontals dollar i stöd till högeroppositionen gett önskat resultat.
En viktig orsak till supermaktens misslyckande är att de väpnade styrkorna står på Chávez sida.
När president Hugo Chávez vittnade inför den antiimperialistiska
tribunalen på Världsungdomsfestivalen i augusti skrädde han inte med
orden.
”USA är det våldsammaste, grymmaste imperium historien känner!”, sa
Chávez och gav exempel från atombomberna över Hiroshima och Nagasaki i
Andra världskrigets slutskede till dagens blodiga ockupation av Irak.
För Bushadministrationen är det naturligtvis besvärande att en
statschef stämplar USA som ”terroriststat”. Men de hårda orden hade
säkert de styrande i Washington struntat i, om det inte vore för att
Venezuela har de största olje- och gasreserverna på det västra
halvklotet. Än värre blir situationen av att Venezuela börjat använda
oljepengarna i den fattiga folkmajoritetens intresse och nu tagit sikte
på att avskaffa kapitalismen och bygga 2000-talets socialism – ett
verkligt demokratiskt, rättvist och jämlikt samhälle. För vad händer om
folken i övriga Latinamerika följer det venezuelanska exemplet?
Kampanjen mot Venezuela har pågått länge. Så fort Chávez visat att han
stod fast vid sina vallöften till de fattiga, att han varken skulle gå
att köpa eller kunna tvingas till underkastelse, satte USA igång sin
mäktiga apparat för att bli av med vänsterpresidenten, precis som man
tidigare agerat i en rad andra länder i Latinamerika. Men under de
snart sju år som gått sedan Chávez vann sitt första val har varken
statskuppförsök, ekonomiskt sabotage, lögnpropaganda i medierna eller
miljontals dollar i stöd till högeroppositionen gett önskat resultat.
En viktig orsak till supermaktens misslyckande är att de väpnade styrkorna står på Chávez sida.
*
– Militären i Venezuela består av vanligt folk. Man behöver inte komma
från en fin familj eller ha kontakter för att få ledande befattningar,
berättar Alejandro Pachano, major i nationalgardet och
säkerhetsansvarig på förläggningen Fuerte Tiuna i Caracas.
Vi möter honom under Världsungdomsfestivalens invigning. Det känns lite
märkligt att tusentals ungdomar från hela världen välkomnas in på
militärt område och där kan prata med och fotografera militärer. Men
detta är en medveten politik.
Direkt efter översten och fallskärmsjägaren Chávez makttillträde 1999
skickades soldater ut i fattiga områden för att rusta upp skolor och
bygga hus. På så vis har militärmakten från start varit delaktig i
revolutionen och aktivt bidragit till att de fattigas
levnadsförhållanden förbättrats. Samtidigt har militärförläggningar
öppnats upp för folket och används bland annat av vård- och
utbildningsprogrammen.
Major Pachanos påpekande om klasstillhörigheten är också en avgörande
faktor. Det är unga män och kvinnor från underklassen som söker sig
till försvarsmakten. Vi möter många militärer som berättar att de
själva kommer från en ”barrio”, som de fattigas kåkstäder kallas, och
att de därför vet hur viktiga revolutionens framsteg är för folket.
Alejandro Pachano berättar att det inte är många år sedan militären
indoktrinerades med påståenden om att socialister och kommunister är
jordens avskum, en propaganda som knappast går hem i dagens Venezuela.
– Militären tar inte politisk ställning, men vi stöder fullt ut
Venezuelas självständighet och kamp mot imperialismen, vi stöder
folkets rätt att välja sin egen väg, säger Alejandro Pachano.
Regeringen Chávez hävdar att man har full kontroll över kasernerna. Det
finns idag ingen venezuelansk Augusto Pinochet som skulle kunna samla
trupperna bakom sig och gripa makten.
Statskuppförsöket 2002 har faktiskt spelat en positiv roll i detta
avseende. Då avslöjades vilka av de högre officerarna som stod bakom
den folkvalda regeringen, och vilka som slöt upp bakom överhetens och
USA:s försök att krossa demokratin. Så kunde man efter kuppen rensa ut
diktaturanhängarna från ledande positioner.
– Militären i Venezuela består av vanligt folk. Man behöver inte komma
från en fin familj eller ha kontakter för att få ledande befattningar,
berättar Alejandro Pachano, major i nationalgardet och
säkerhetsansvarig på förläggningen Fuerte Tiuna i Caracas.
Vi möter honom under Världsungdomsfestivalens invigning. Det känns lite
märkligt att tusentals ungdomar från hela världen välkomnas in på
militärt område och där kan prata med och fotografera militärer. Men
detta är en medveten politik.
Direkt efter översten och fallskärmsjägaren Chávez makttillträde 1999
skickades soldater ut i fattiga områden för att rusta upp skolor och
bygga hus. På så vis har militärmakten från start varit delaktig i
revolutionen och aktivt bidragit till att de fattigas
levnadsförhållanden förbättrats. Samtidigt har militärförläggningar
öppnats upp för folket och används bland annat av vård- och
utbildningsprogrammen.
Major Pachanos påpekande om klasstillhörigheten är också en avgörande
faktor. Det är unga män och kvinnor från underklassen som söker sig
till försvarsmakten. Vi möter många militärer som berättar att de
själva kommer från en ”barrio”, som de fattigas kåkstäder kallas, och
att de därför vet hur viktiga revolutionens framsteg är för folket.
Alejandro Pachano berättar att det inte är många år sedan militären
indoktrinerades med påståenden om att socialister och kommunister är
jordens avskum, en propaganda som knappast går hem i dagens Venezuela.
– Militären tar inte politisk ställning, men vi stöder fullt ut
Venezuelas självständighet och kamp mot imperialismen, vi stöder
folkets rätt att välja sin egen väg, säger Alejandro Pachano.
Regeringen Chávez hävdar att man har full kontroll över kasernerna. Det
finns idag ingen venezuelansk Augusto Pinochet som skulle kunna samla
trupperna bakom sig och gripa makten.
Statskuppförsöket 2002 har faktiskt spelat en positiv roll i detta
avseende. Då avslöjades vilka av de högre officerarna som stod bakom
den folkvalda regeringen, och vilka som slöt upp bakom överhetens och
USA:s försök att krossa demokratin. Så kunde man efter kuppen rensa ut
diktaturanhängarna från ledande positioner.
*
USA har bevisligen misslyckats med sina planer i Venezuela, eftersom
Chávez sitter kvar och revolutionen avancerar. Men supermakten har inte
gett upp. Den aggressiva stämningen har snarare trappats upp. USA:s
Condoleezza Rice har efter att hon tillträdde som utrikesminister
stämplat Chávez som ”en negativ kraft” i regionen. Försvarsminister
Donald Rumsfeld har anklagat Venezuela och Kuba för att ligga
bakom de folkliga protesterna i Bolivia.
Till detta ska läggas en rad påståenden från högt uppsatta amerikaner
om allt från att landet samarbetar med narkotikaterrorister (dvs
Farc-gerillan i Colombia) och blivit en fristad för muslimska
extremister till att regeringen förtrycker oppositionen och fängslar
journalister.
I mitten av september avslöjade Chávez att USA har en detaljerad plan
för en storskalig militär invasion av Venezuela döpt till ”Plan
Balboa”. I denna redogörs för hur många bombplan som ska sändas över
landet vid anfallet, hur många fraktplan som behövs osv.
Detta kom knappast som någon överraskning för den venezuelanska
ledningen. Ett stärkande av den militära försvarskraften är redan i
full gång. I april i år förklarade regeringen att Venezuela ska skapa
en militär reservstyrka på 1,5 miljon kvinnor och män, och det är något
som mottagits väl bland folket.
USA har bevisligen misslyckats med sina planer i Venezuela, eftersom
Chávez sitter kvar och revolutionen avancerar. Men supermakten har inte
gett upp. Den aggressiva stämningen har snarare trappats upp. USA:s
Condoleezza Rice har efter att hon tillträdde som utrikesminister
stämplat Chávez som ”en negativ kraft” i regionen. Försvarsminister
Donald Rumsfeld har anklagat Venezuela och Kuba för att ligga
bakom de folkliga protesterna i Bolivia.
Till detta ska läggas en rad påståenden från högt uppsatta amerikaner
om allt från att landet samarbetar med narkotikaterrorister (dvs
Farc-gerillan i Colombia) och blivit en fristad för muslimska
extremister till att regeringen förtrycker oppositionen och fängslar
journalister.
I mitten av september avslöjade Chávez att USA har en detaljerad plan
för en storskalig militär invasion av Venezuela döpt till ”Plan
Balboa”. I denna redogörs för hur många bombplan som ska sändas över
landet vid anfallet, hur många fraktplan som behövs osv.
Detta kom knappast som någon överraskning för den venezuelanska
ledningen. Ett stärkande av den militära försvarskraften är redan i
full gång. I april i år förklarade regeringen att Venezuela ska skapa
en militär reservstyrka på 1,5 miljon kvinnor och män, och det är något
som mottagits väl bland folket.
*
– Den 24 juli, som är arméns dag och Simón Bolívars födelsedag,
genomförde reservisterna en militärparad i Caracas. Oppositionen
häpnade över hur många män och kvinnor som deltog.
Arlenis Aguilera, chef på Radio Zamora Libre, och Ivan Brito, ledamot i
nationalförsamlingen och initiativtagare till radiostationen, berättar
om den snabba utvecklingen. För fyra år sedan var antalet reservister
några tusen. Efter uppmaningen från Chávez i våras ökade antalet
snabbt. Idag är 700.000, varav 100.000 i huvudstaden, färdiga med den
militära utbildningen. Det sammanlagda antalet som skrivit in sig
uppges vara uppe i två miljoner. Och fler ska det bli.
Under Proletärens besök i radions studio i staden Charallave bryts
sändningen för ett reklaminslag. Det är en kvinnoorganisation som
uppmanar fler kvinnor att ansluta sig till den militära reserven, då
merparten än så länge är män.
– Vi står inför ett invasionshot. Alla måste vara medvetna om detta och
beredda att försvara sitt land, säger Arlenis Aguilera. Ingen blir
exkluderad, de som vill är välkomna. Alla människor har olika kvalitéer
och kan utföra olika uppgifter.
– Genom att utbilda folket militärt skapar vi en vaktstyrka för att
försvara revolutionen, ungefär som revolutionskommittéerna på Kuba,
tillägger Ivan Brito.
– Den 24 juli, som är arméns dag och Simón Bolívars födelsedag,
genomförde reservisterna en militärparad i Caracas. Oppositionen
häpnade över hur många män och kvinnor som deltog.
Arlenis Aguilera, chef på Radio Zamora Libre, och Ivan Brito, ledamot i
nationalförsamlingen och initiativtagare till radiostationen, berättar
om den snabba utvecklingen. För fyra år sedan var antalet reservister
några tusen. Efter uppmaningen från Chávez i våras ökade antalet
snabbt. Idag är 700.000, varav 100.000 i huvudstaden, färdiga med den
militära utbildningen. Det sammanlagda antalet som skrivit in sig
uppges vara uppe i två miljoner. Och fler ska det bli.
Under Proletärens besök i radions studio i staden Charallave bryts
sändningen för ett reklaminslag. Det är en kvinnoorganisation som
uppmanar fler kvinnor att ansluta sig till den militära reserven, då
merparten än så länge är män.
– Vi står inför ett invasionshot. Alla måste vara medvetna om detta och
beredda att försvara sitt land, säger Arlenis Aguilera. Ingen blir
exkluderad, de som vill är välkomna. Alla människor har olika kvalitéer
och kan utföra olika uppgifter.
– Genom att utbilda folket militärt skapar vi en vaktstyrka för att
försvara revolutionen, ungefär som revolutionskommittéerna på Kuba,
tillägger Ivan Brito.
*
På en bergstopp i Caracas utkanter ligger försvarsministeriets tidigare
högkvarter, som nu gjorts om till militärmusuem. Här övar de frivilliga
soldaterna varje vecka. I första ledet för att få militär utbildning
står de mest övertygade anhängarna av revolutionen.
Reservisten Alvarez guidar oss runt. Han menar att hotet mot Venezuela
särskilt kommer från grannen i väster. USA har satsat mångmiljardbelopp
på Plan Colombia och Plan Patriota. Officiellt sägs syftet vara
narkotikabekämpning, men pengarna har framförallt resulterat i en
kraftig militär upprustning i den del av Colombia som gränsar till
Venezuelas oljerika regioner.
– Den militära satsningen i Colombia ingår i USA:s strategi för att komma åt Venezuelas naturresurser, säger Alvarez.
På en bergstopp i Caracas utkanter ligger försvarsministeriets tidigare
högkvarter, som nu gjorts om till militärmusuem. Här övar de frivilliga
soldaterna varje vecka. I första ledet för att få militär utbildning
står de mest övertygade anhängarna av revolutionen.
Reservisten Alvarez guidar oss runt. Han menar att hotet mot Venezuela
särskilt kommer från grannen i väster. USA har satsat mångmiljardbelopp
på Plan Colombia och Plan Patriota. Officiellt sägs syftet vara
narkotikabekämpning, men pengarna har framförallt resulterat i en
kraftig militär upprustning i den del av Colombia som gränsar till
Venezuelas oljerika regioner.
– Den militära satsningen i Colombia ingår i USA:s strategi för att komma åt Venezuelas naturresurser, säger Alvarez.
*
Imperialismens vapenskrammel tvingar Venezuela att höja beredskapen.
Självklart är landets strävan att leva i fred, att inte en enda
venezuelan ska behöva sätta livet till i krigets slaktande. Det bästa
sättet att bevara freden är just att stärka försvaret så myckat att det
avskräcker eventuella angripare.
Men ingen vet hur mycket herrarna och damerna i Vita Huset och
Pentagon, eller deras lierade inom krigsindustrin och oljebolagen, är
beredda att offra för en erövring av Venezuela.
I en intervju för amerikanska ABC news levererade Hugo Chávez en skarp varning till supermakten:
”Om USA:s regering försöker sig på det dåraktiga företaget att
attackera oss, då kommer USA att vara indraget i ett hundraårigt krig.
Vi är beredda. De skulle inte lyckas kontrollera Venezuela, på samma
sätt som de inte fått kontroll över Irak.”
PATRIK PAULOV
Proletären 40;2005
Imperialismens vapenskrammel tvingar Venezuela att höja beredskapen.
Självklart är landets strävan att leva i fred, att inte en enda
venezuelan ska behöva sätta livet till i krigets slaktande. Det bästa
sättet att bevara freden är just att stärka försvaret så myckat att det
avskräcker eventuella angripare.
Men ingen vet hur mycket herrarna och damerna i Vita Huset och
Pentagon, eller deras lierade inom krigsindustrin och oljebolagen, är
beredda att offra för en erövring av Venezuela.
I en intervju för amerikanska ABC news levererade Hugo Chávez en skarp varning till supermakten:
”Om USA:s regering försöker sig på det dåraktiga företaget att
attackera oss, då kommer USA att vara indraget i ett hundraårigt krig.
Vi är beredda. De skulle inte lyckas kontrollera Venezuela, på samma
sätt som de inte fått kontroll över Irak.”
PATRIK PAULOV
Proletären 40;2005