Krönika: Polarbröd och tomma löften

Tänk om 30.000 personer i Stockholm över en natt skulle förlora sina jobb. Vilka rubriker i riksmedia. Extra nyhetssändningar i radio och på TV. Kommun- och regionpolitiker skulle tala om krisläge och kräva att staten griper in med olika former av stöd. Media skulle knappast tystna efter några dagar, utan vi skulle påminnas om katastrofen dag ut och dag in i månader, om inte år.

Katastrofen, den inträffade i Älvsbyn. Natten till 24 augusti brann Polarbröds anläggning ner till grunden. På några timmar blev framtiden osäker för 245 anställda (motsvarar 30.000 i Stockholm). 58 tillfälligt anställda förlorade omgående sina jobb. I början på september varslades samtliga 131 kollektivanställda om uppsägning. 

Företagsledningen lovar att bygga en ny anläggning som är klar om cirka två år. Vad de löftena är värda får framtiden utvisa. Idag talar de om att utöka produktionen i Polarbröds anläggning i Bredbyn och samarbeta med andra bagerier. De räknar med att nå upp till 80 procent av de tidigare leveranserna.

Branden ledde till braskande rubriker, men efter någon dag var den inte längre intressant för riksmedia. För de anställda som blivit av jobbet tar inte katastrofen slut efter någon dag. Någon enstaka kommer att erbjudas arbete i Polarbröds anläggning i Bredbyn, Jämtland, drygt 40 mil bort. Det talas även om Omne bröd i Nordingrå, Ångermanland, drygt 43 mil bort. Inte direkt pendlingsavstånd. För de flesta drabbade kommer framtiden att innebära ett traskande i arbetslöshetens kränkande ekorrhjul. 

Det talas om satsningar på arbetsförmedlingen. De kommer säkert att behandla de arbetslösa milt i början, med efter några månader kommer det att ”skruvas åt” och de drabbade förnedras. Huruvida centerpartiets privata lycksökare dyker upp för att utlova jobb och roffa åt sig allehanda bidrag får framtiden utvisa.

I slutet av augusti var statsministern Löfven och arbetsmarknadsministern Nordmark på besök för att beskåda bedrövelsen. Beklaganden och allmänna löften om att staten kommer att ställa upp, men inga konkreta besked.

Några som ännu inte besökt Älvsbyn efter branden är högerspökena Kristersson, Lööf, Busch, Sabuni eller Åkesson. Men vilket budskap skulle de komma med? Ett tungomålstalande om arbetslinjen? Att arbetslöshet beror på egen förvållan? Att arbetslösa ska göra rätt för sig och inte leva på bidrag? Att A-kassan är för hög? Eller blir budskapet det klassiska ”Lycka till”?

Ifall någon av högerspökena dyker upp och öppet presenterar sin arbetarfientliga arbetslinje genom att pissa på de arbetslösa är min förhoppning att de kommer att få löpa ett välförtjänt gatlopp. Önska kan man ju alltid.