Man kan tycka vad man vill om Mehdi Ghezalis religiösa tro. Man kan tycka att Ghezali handlar mer än lovligt korkat när han åker tillbaka till det Pakistan där han greps för åtta år sedan, nu utan visum. Nog borde han inse det riskfyllda i ett sådant företag.
Men vare sig religiös tro eller dumdristighet gör en människa till terrorist, för det krävs brottsliga handlingar, bevisade bortom varje tvivel i en domstol.
Detta är det avgörande i denna sak. I tre år satt Mehdi Ghezali i USA:s rättsvidriga koncentrationsläger i Guantanamo Bay på Kuba. Han har förhörts och torterats under lång tid och under de mest vidriga förhållanden, men utan att kunna bindas till terroristisk verksamhet. Därför släpptes han 2004. Utan att de uppenbart ohållbara anklagelserna prövats i domstol.
Detta gör Mehdi Ghezali oskyldig i juridisk mening.
Samma sak gäller det svenska paret i Ghezalis sällskap. Som för två år sedan greps av etiopiska ockupationstrupper i Somalia, anklagade för samröre med terrorister. Vilket i de somaliska sammanhanget betyder samröre med de grupper som gör motstånd mot ockupationen.
Paret satt tre månader i etiopiskt fängelse. För att sedan släppas. Utan rättegång. Vilket gör dem oskyldiga. Eftersom skuld skall bevisas bortom varje tvivel.
I det sk kriget mot terrorismen har USA vänt upp och ner på denna rättsprincip. Skuld behöver inte längre bevisas. Vilket Guantanamo Bay är det yttersta uttrycket för. En terrorist är en terrorist för att USA påstår det och förblir terrorist så länge USA anser det.
Att svenska media och dess krigspropagandister ställer upp på denna förvridna juridik är inget att förvånas över.
”Medierna har helt enkelt blivit tokiga”, som Jan Guillou träffande uttrycker det i Aftonbladet (15/9). Vilket ger de självklara spekulationerna om att Ghezali och hans sällskap var på väg för att träffa spöket Usama bin Ladin, alternativt någon lika förskräckliga talibanledare. Ghezali är terrorist. För att USA anklagar honom för att vara terrorist.
Varför då besvära sig med obetydligheter som att Mehdi Ghezali aldrig bundits till någon form av terrorism.
Att medierna blivit tokiga är naturligtvis illa. Men ännu mer illa är att den svenska staten betraktar den oskyldige Ghezali som skyldig. För så illa är det. Så bekräftar förre USA-ambassadören Jan Eliasson att regeringen Persson 2004 lovade att hålla Ghezali under Säpo-uppsikt, som villkor för hans frigivning, något som fem år senare föranledde Säpo att informera kollegorna i Pakistan, ökända för att använda tortyr, om Ghezalis förstående resa till landet, med passnummer och allt.
Detta är något oerhört. Säpo utlämnar en ostraffad svensk medborgare till en utländsk säkerhets-tjänst, som tidigare fängslat honom och medverkat till att han hållits inspärrad i tre år, utan rättegång. Utan annan känd grund än att USA anklagar honom för terrorism. För inte kan det väl vara Ghezalis religiösa tro som utgör Säpos skäl att ange honom?
Vi har inte minsta aning om vad Ghezali och hans sällskap hade för ärende i Pakistan. Men vi kräver att Sveriges regering och myndigheter betraktar dem som oskyldig till dess motsatsen är bevisad och att Sverige gör allt för att förhindra en upprepning av övergreppet från 2001, som renderade den oskyldige Ghezali tre år i koncentrationsläger.
Carl Bildt måste agera visavi Pakistan. Genom att kräva att de fängslade svenskarna garanteras en snabb och rättvis rättegång. Alternativt släpps fria. Och naturligtvis måste Beatrice Ask undersöka och öppet redovisa Säpos skäl för att utlämna en ostraffad svensk medborgare till den ökända pakistanska säkerhetstjänsten. Här krävs räfst och rättarting!
Ledare,
Proletären nr 38, 2009
