På tre år har fattigdomen i Sverige fördubblats. Nästan sju procent av befolkningen lever utan att kunna betala sina grundläggande utgifter.
Det handlar om 700.000 personer, men i media och bland politiker är det som om dessa utsatta människor inte finns. De talar helt enkelt inte om dem.
De senaste åren har prisökningarna urholkat pengarnas värde. När lönen inte justeras uppåt på motsvarande sätt blir det en så kallad reallönesänkning. Även om du på pappret fått högre lön så räcker den inte till att köpa samma saker som du tidigare kunde köpa. Säg kaffe och choklad så förstår alla vad det handlar om.
Reallönesänkningarna de senaste åren ligger på tio procent. Då är det inte konstigt att antalet fattiga i Sverige ökar.
Ensamstående föräldrar och utrikesfödda är särskilt utsatta. Men problemen går som ett tvärsnitt genom befolkningen, där många hushåll för första gången fått uppleva att pengarna är slut innan månaden är slut och nästa lön kommer.
Nu när skolorna slutar ökar oron hos många barnfamiljer. Matkostnaderna ökar och fler utgifter för aktiviteter tillkommer. Kostnaderna för att köpa glass eller åka kollektivtrafik till badplatsen gör att en del avstår från dessa enkla men viktiga och efterlängtade sommarsysslor.
Förra veckan släppte Frälsningsarmén en rapport som visar att fler än vart femte barn i Sverige kommer vara hemma hela sommaren utan att ha någon planerad aktivitet. Fattigdomen finns, även om den inte alltid syns.
Vad som däremot syns är gängkriminaliteten. Ungdomar och barn söker i fattigdomens och utsatthetens spår efter utvägar och blir då lätta offer för de gängkriminella att rekrytera. Hela situationen förvärras av att de utsatta och nyfattiga övergivits av samhället.
Arbetslösheten är den högsta sedan 90-tals krisen. Socialförsäkringssystemen hänger inte med när en allt större del av samhällets resurser satsas på militarism och upprustning. Då är det inte så konstigt att antalet fattiga i Sverige ökar.
Nu vid halvårsskiftet tar regeringen bort det till barnfamiljer riktade extra bostadsbidraget, som gjort att de fram till senaste årsskiftet kunde få 40 procent mer till sina boendekostnader. Vid årsskiftet sänktes nivån till 25 procent för att nu tas bort helt.
Regeringen motiverar beslutet med att de vunnit kampen mot inflationen, men de har sannerligen inte vunnit kampen mot fattigdom. Den har de tvärtom förlorat. Med sänkta bostadsbidrag är det inte konstigt att antalet fattiga ökar i Sverige.
Höjda bidrag har det däremot blivit till Ukraina, som hittills fått drygt 92 miljarder kronor i bistånd varav 80 miljarder i militärt stöd. Höjda anslag har även militären fått, enormt höjda avslag. I år får den svenska krigsmakten 143 miljarder kronor och 2030 kommer denna summa vara 186 miljarder kronor. Minst.
Med denna utveckling är det inte konstigt att antalet fattiga in Sverige ökar.
Jag tror att ytterst få vill ha det på detta sätt. Det är anslagen till att bekämpa fattigdom som borde öka, inte anslagen för att köpa vapen. Om vi inte tillsammans vänder denna utveckling så är det ett stort fattigdomsbevis för vårt land.
