En ekande tom kommandobrygga och 0-1 för annars formstarka IFK Göteborg, i en blek insats mot Brommapojkarna inför ett tyst Gamla Ullevi.
Så manifesterade sig helgens mest uppseendeväckande resultat av polisens och Tidöregeringens häxjakt på den levande supporterkulturen runt herrarnas fotbollsallsvenska. En jakt som IFK-ledningen tyvärr lånar sig till.
Förra veckan avlöste beskeden från polisens operativa avdelning Noa varandra. Från att först ha chockat klubbarna med kravet att matcher skulle avbrytas om det förekom organiserad maskering inför bengalbränning, skulle det plötsligt bara testas i två omgångar.
Och i sista sekund inför helgens omgång, efter massiv kritik från både klubbar och supporterled, kom beskedet att polisen åtminstone tillfälligt backar från direktivet.
Ändå gick IFK:s tondöva klubbledning – som officiellt kritiserat polisens krav – ännu längre. Efter att först Malmö FF:s och Djurgårdens supportrar i lördags tydligt visat vad Sveriges samlade supportergrupper tycker om polisens cirkus den senaste veckan, tilläts inte IFK Göteborgs att göra detsamma – stoppade av föreningens egen säkerhetsansvarige.
En overheadbanderoll med samma budskap som redan visats upp på andra arenor fick inte komma upp på läktaren, under förevändning att supportrar kunde maskera sig under den. Läktargrupperna vägrade gå med på att låta föreningens ledning börja censurera vilket tifomaterial som är okej, och bojkottade matchen i protest.
Resultatet: Förlust på en död arena, där publiken som stannat kvar kunde höra ljudet från passningarna ute på plan.
Polisens senaste framstöt kommer efter att regeringens utredning om ”tryggare idrottsevenemang” presenterades för några månader sedan. I enlighet med uppdragsgivarens önskningar finns förslag på hårdare lagstiftning och högre straff i samband med bengalbränning.
Det finns krafter inom polisen som länge velat ha större befogenheter att stävja ultraskulturen runt svensk fotboll, trots att de flesta är överens om att det är lugnare än på länge på läktarna – och trots att de omdebatterade bengalerna används också av tv-bolagen för att sälja in produkten Allsvenskan.
Men bakom polisen finns en Tidöregering, där jakten på allt som kan uppfattas som stökigt passar in i ett mönster.
Det skär i det blåvita hjärtat att min egen förening väljer att frivilligt rätta in sig i ledet i en större antidemokratisk och repressiv utveckling i Sverige. Där demonstrationsrätten är under attack och Palestinademonstranter kallas för ”odjur” av utrikesministern i den blåbruna regeringen.
Högljudda fotbollssupportrar är inte en lika prioriterad motståndare som demonstranter som stör den folkmordsförsvarande friden. Men det ingår i den pågående fascistiseringen av Sverige att tysta och disciplinera de själsliga frizoner som finns i samhället, som fotbollsläktare.
IFK Göteborg har pudlat och erkänt att ”det blev fel” i söndags, men har med det knappast helat den redan såriga relationen till klubbens mest hängivna supportrar. När regeringens och polisens nästa framstöt kommer återstår att se, och hur föreningen då agerar.
Attackerna på Palestinarörelsen är de tydligaste tecknen på hur Tidölaget vill inskränka demokratin och tysta protester. Men uppenbarligen behöver yttrandefriheten på Gamla Ullevi och andra fotbollsarenor också försvaras.
