Hoppa till huvudinnehåll

25 år sedan Spice Girls kryddade till världen

Den 8 juli 1996 släpptes Spice Girls genombrottssingel Wannabe. En låt som triggade igång en hysteri utan dess like.

Spice-tjejerna kraschar ett överklasskalas i videon till genombrottssingeln Wannabe (1996).
Skärmdump: Vevo

Den 8 juli 1996, det vill säga idag för 25 år sedan, släpptes den brittiska popsensationen Spice Girls genombrottslåt Wannabe. Vad det där ”zigazig ah” som tjejerna sjunger att de vill ha är vet ingen än idag, men låten blev en hit utan dess like – och gav upphov till en hysteri i Beatlesklass. 

Innan splittringen år 2000 hade Spice Girls lyckats sälja omkring 90 miljoner skivor världen över. Mer än någon annan ”tjejgrupp” i historien. 

Just det sistnämnda är värt att notera. Målgruppen var ju unga tjejer – men till skillnad från konkurrenter som pojkbandet Backstreet Boys fanns här inget större kärleksintresse hos fanbasen. Åtminstone inget som skivbolaget spelade på.

Spice Girls var artister som de unga tjejerna ville va, inte ha. Eller tja, en och annan ung tjej upptäckte kanske sin ”alternativa läggning” via Spice-tjejerna, men ”selling pointen” var vänskap och tjejstyrka, inte åtrå. 

Gruppen var i all väsentlig mening en skivbolagsprodukt – men en karismatisk sådan. De fem tjejerna – Melanie ”Scary Spice” Brown, Melanie ”Sporty Spice” Chisholm, Emma ”Baby Spice” Bunton, Geri ”Ginger Spice” Halliwell och Victoria ”Posh Spice” Beckham  – hade både stil och talang (även om de oftast uppträdde till förinspelad sång). 

Spice Girls blev på ganska kort tid en hel industri – t-shirts, samlarkort, Playstationspel och till och med en kitschig långfilm (som drog in över 100 miljoner dollar). Till de mer udda produkterna hör Spice Girls-leksaksmobilen med förinspelade röstbrevlådemeddelanden från medlemmarna, Spice Girls-hårsprejen och Spice Girls-pizzan (med fem olika smaker). Marknaden levererar.

Bildtext: Wannabe från 1996. Att säga att låten fick ett stort kulturellt genomslag är som att kalla Tsarbomben för en kinasmällare. 

Vid sidan av musiken och ”merchen” sägs Spice Girls ha gett upphov till den feministiska frasen ”Girl power!”. Den myntades egentligen av det amerikanska punkbandet Bikini Kill fem år tidigare, men det var med Spice Girls som begreppet fick internationell spridning. Och blev mantra för miljontals unga tjejer i västvärlden.

Det låter kanske inte speciellt; ”Tjejer kan!” – vem ställer inte upp på det liksom? Men det var speciellt då. Och även om andra sagt det innan var Spice Girls de första som sa det tillräckligt högt och tydligt för att det skulle tränga in i varenda flickrum.

Kritiker menar att det bara var ett ytligt marknadsföringstrick, men i efterhand känns det nästan mer seriöst än när alla ledande politiker i kapitalismens kärnländer blev ”feminister” över en natt i mitten av 2010-talet.

Deras budskap om vikten av vänskap och lojalitet kändes i så fall mer ytlig – medlemmarna var ju handplockade av skivbolagstoppar. Och gruppen splittrades dessutom efter att Geri Halliway (mångas favorit) blivit utmobbad. Men där låg musikbranschens råhet till grund snarare än någon inneboende oförmåga hos kvinnor att hålla sams.

Spice Girls var ett fenomen i sig självt, men också en central del av ”Cool Britannia”-vågen (en anspelning på gamla kolonial-hejaramsan Rule, Britannia!)  – en kortlivad period i populärkulturen där ”brittiskt” var lika med ballt. Oasis, Trainspotting, EM 1996-laget med Alan Shearer i spetsen – Storbritannien var ”on fire”. Och det märktes – såväl utomlands som på hemmaplan i tegelhusen, där det viftades med flaggor som aldrig förr.

Denna period sammanföll också med parlamentsvalet 1997, där ett ”nytt”, coolt och nyliberalt Labour tog makten efter två årtionden av konservativt styre. 43-årige Labourledaren, sedermera krigsförbrytaren, Tony Blair blev den yngste premiärministern i landet på 175 år. Han var särskilt populär bland den liberalt sinnade innerstadseliten, men visade ofta på en folklig ådra – inte minst för att han kunde lira fotboll.

Med sitt tal efter prinsessan Dianas död i slutet av augusti 1997 svepte han nationen med storm och myntade uttrycket ”people’s princess”, en ”folkets prinsessa”. The Times beskrev det som att han ”tog ett gråtande Storbritannien och tryckte det mot sitt bröst”. Det brittiska kungahuset agerade däremot rätt kyligt…

Men åter till Spice Girls. Gruppen splittrades som sagt år 2000. Men intresset för gruppen lever vidare – inte minst bland alla nittiotalsnostalgiker (en deprimerad, men ganska köpstark grupp). Den tredje återföreningsturnén 2019 lockade omkring 700.000 besökare och drog in närmare 80 miljoner dollar.