Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Alliansbygge i skuggan av Ukraina

Samtidigt som de ryska och ukrainska delegationerna möts i Istanbul för fredssamtal manar USA till enighet runt Israel inför förhandlingarna med Iran.

Utrikesministrar på rad: Bahrains Abdullatif bin Rashid al-Zayani, Egyptens Sameh Shoukry, Israels Yair Lapid, USA:s Antony Blinken, Marockos Nasser Bourita och Förenade Arabemiratens Sheikh Abdullah bin Zayed Al Nahyan.
Israel's GPO/EPA/ASI EFRATI

Medan världens ögon är på Ukraina, och på fredssamtalen mellan Ryssland och Ukraina i Turkiet, fortsätter USA sin mission att samla Israels tidigare fiender i arabvärlden mot den gemensamma fienden Iran.

I helgen skedde ett historiskt möte när utrikesministrarna för Marocko, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Egypten, Israel och USA träffades i ett lyxhotell i Negevöknen i Israel. De uppräknade arabländerna har det gemensamt att de – trots Israels fortsatta ockupation av Palestina – slutit fred med och normaliserat relationerna med apartheidstaten, vilket lett till missnöje i hemländerna.

Först ut var Förenade Arabemiraten och Bahrain, som skrev under det så kallade Abrahamavtalet tillsammans med USA:s dåvarande president Donald Trump och Israels dåvarande premiärminister Benjamin Netanyahu i augusti 2020. Därefter har Sudan och Marocko gjort likadant.

Egypten slöt en ”kall” fred med Israel redan 1979, och Jordanien 1994, men de har inte haft sällskap av några andra arabländer, fram till att Trumps och svärsonen Jared Kushners diplomatiska påtryckningar bar frukt för snart två år sedan.

Jordaniens kung Abdullah avhöll sig dock från att stå och hålla hand med Israels utrikesminister Yair Lapid, och åkte istället till Ramallah på den ockuperade Västbanken. Där träffade även USA:s utrikesminister Tony Blinken Palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas i måndags.

Att den genomkorrumperade Abbas hjälper Israel med att administrera ockupationen av Västbanken hindrade honom inte att påtala några sanningar för Blinken, när han kritiserade dubbelmoralen i att USA straffar Ryssland för invasionen av Ukraina, samtidigt som Washington ignorerar Israels brott mot palestinierna.

– De nyliga händelserna i Europa har visat på vitt skilda måttstockar. Trots den israeliska ockupationens brott, som innefattar etnisk rensning och rasdiskriminering, ser vi ingen som håller Israel ansvarigt för att bete sig som en stat som står över lagen, sa Abbas till Blinken.

Dubbelmoralen i förhållande till Palestinafrågan är tydlig. Ukrainas president Volodmyr Zelenskyj använde däremot de mest halsbrytande historiska paralleller när han förra veckan talade inför det israeliska parlamentet knesset. 

I ett misslyckat försök att visa på samhörigheten mellan Ukraina och Israel påstod Zelenskyj inte bara att Rysslands president Vladimir Putin pratat om ”den slutgiltiga lösningen” för Ukraina – vilket han inte gjort – utan sa också att ”ukrainarna gjorde sitt val för 80 år sedan, de räddade judar”.

Denna extrema tillrättaläggning av historien har gått under radarn i Sverige, men ledde till hård kritik i Israel. Där är många väl medvetna om att det inte bara var tyskar som stod för mördandet av de cirka en och en halv miljon ukrainska judar som dödades under Förintelsen, utan att det även var många ukrainare som villigt deltog i slakten.

Även om Putins tal om att ”avnazifiera” Ukraina är överdrivet är det också ett faktum att det fortfarande finns ett reellt nynazistiskt inflytande i Ukraina, inte minst i trupperna som stridit mot utbrytarrepublikerna i Donbass. Ukraina och USA var också de enda två länder som röstade emot en resolution i FN:s generalförsamling om att förbjuda glorifiering av nazism, så sent som i december förra året.

Det är en av anledningarna till att Israel – i likhet med Palestinska myndigheten – inte fördömt den ryska invasionen så hårt som USA önskat. En annan är den redan nämnda: Israel invaderar och ockuperar själv andra länder och folk som de vill – men utan att likt Ryssland förvandlas till paria i det internationella samfundet.

Kriget i Ukraina är naturligtvis också fond till det historiska utrikesministermötet i Negevöknen. Det gäller för USA och president Joe Biden att samla trupperna inför att kärnenergiavtalet med Iran, som Trump lämnade, ska återupplivas. Det handlar om politik, och att från USA:s sida försöka kontrollera Israels rabiata motstånd – inte minst mot att Washington överväger att ta bort terrorstämplingen av det iranska revolutionsgardet, som Trump införde 2019 – men också om de ekonomiska effekterna av kriget i Ukraina.

Egypten importerar närmare 80 procent av sitt vete från Ryssland och Ukraina, och brödpriserna stiger snabbt när kriget stoppat exporten, liksom priserna på gas och olja, som Egypten också importerar. En del av den ersätts nu av att Egypten importerar en större del naturgas från Israel.

Efter att Biden förbjudit import av rysk olja uppvaktar också USA nya leverantörer, inklusive de nyss så utfrysta regeringarna i Venezuela och Iran.

Trots att det är Trumpadministrationens förtjänst att ett antal arabländer sålt ut palestinierna och försonats med Israel tar Blinken gärna åt sig äran, och visar på hur USA-imperialismens intressen är desamma oavsett vem som sitter i Vita huset, även om de olika falangerna kan vara djupt oense om prioriteringarna.

– För bara några år sedan hade den här samlingen varit omöjligt att föreställa sig. USA har stött och kommer fortsätta att starkt stödja en process som förvandlar regionen, sa en nöjd Blinken på mötet i Negev, som också ska bli ett återkommande toppmöte.

Hur det kommer att gå i förhandlingarna med Iran återstår att se. Regeringen i Teheran framstår som mindre imponerad av vad man kallar för ”ett ondskefullt möte på ockuperad mark”. Talespersonen för det iranska utrikesdepartementet, Saeed Khatibzadeh, sa om Negevmötet att:

– Varje drag för att normalisera och etablera relationer med de terroristiska sionisterna och Jerusalems ockupanter är en kniv i ryggen på den förtryckta palestinska nationen och en present till den barnamördande israeliska regimen för att fortsätta mördandet av det palestinska folket och ockupationen av deras land.