Krönika: Amnesty, krigsbrott och hyckleriet om Ukraina

Mediehetsen kring Ukraina har nått nya nivåer efter att Amnesty International i en rapport påpekat att inte bara ryska utan även ukrainska styrkor har begått krigsbrott. Enligt Amnesty har den ukrainska armén upprättat militärbaser i bostadsområden, skolor och sjukhus, och även skjutit från dessa positioner. Därmed har de i praktiken använt civilbefolkningen som mänskliga sköldar. 

Men det får man absolut inte säga. Bara antydan till att Ryssland inte ensamt står för all ondska i världen gör Amnesty till ett ryskt propagandaorgan, enligt natoisterna.

Nu är Amnesty knappast kända för sin proryska hållning. Tvärtom. De har i flera rapporter tydligt visat på ryska krigsbrott.

Genom åren har Amnesty inte sällan gått Washingtons ärenden. I Proletären har vi kritiserat deras roll i Syrien, där de förlitat sig på syriska oppositionellas vittnesmål utanför landet istället för att vara på plats.

I fallet Ukraina är Amnesty faktiskt på plats. De har intervjuat vittnen, ukrainare i ukrainskkontrollerade områden.

Proletären har fördömt Rysslands invasion från första dagen. Att Ukraina bombat i Donbass eller att Nato hotar Ryssland rättfärdigar inte det ryska anfallet. Ändå envisas vi med att ifrågasätta den svartvita medierapporteringen, kritisera ukrainska högerextremister och Natos roll. Vi kritiserar den media och de etablissemangsjournalister som gärna slår sig för bröstet för sin objektivitet, men i själva verket står på på Natos och USA:s sida.

De gjorde det när USA invaderade Irak 2003. Saddam Husseins regim beskrevs som ondskan själv och USA som befriare. Bara ett fåtal medier kritiserade kriget öppet. 

Det skulle visserligen komma att ändras senare, inte minst tack vare visselblåsaren Julian Assange som nu sitter fängslad för att ha avslöjat USA:s krigsbrott. Men då lät det annorlunda. 

Media världen över rapporterade okritiskt om påstådda irakiska massförstörelsevapen. Brittisk och amerikansk media skrev att Iraks regim strimlade sina motståndare i flismaskiner. Allt detta visade sig vara fake news.

Svenska journalister var inte bättre. Aftonbladets Peter Kadhammar rapporterade från USA:s psyops-avdelning vid fronten som inbäddad journalist. ”Bagdadborna stack blommor i kanonrören på marinkårens stridsvagnar”, skrev Expressen när den irakiska regimen föll.

Hetsen mot Amnestys rapport är en påminnelse om det propagandakrig som pågår även här i väst. Obekräftade uppgifter om ryska krigsbrott blir snabbt sanningar i media, medan rapporter om ukrainska krigsbrott förkastas. 

Propagandan syftar till att omänskliggöra Ryssland och vittvätta Ukraina. För den ukrainska militära ledningen handlar det om att rättfärdiga mer vapen och krig, och allra helst förmå Nato att ingripa – istället för en nödvändig förhandlingslösning.

För USA och Nato handlar det om att hålla kriget igång för att försvaga Ryssland. Oavsett hur många ukrainare som offras.

Alla vi som vill ha fred, som är emot båda sidorna i kriget och som ser faran med ett utvidgat krig – som i värsta fall kan involvera kärnvapen – bör därför välkomna kritiska granskningar också av ukrainska brott.