Antalet miljardärer i Sverige ligger på rekordnivåer: Reformerna som gynnat de superrika
Sverige har flest miljardärer per en miljon invånare av alla OECD-länder, enligt en undersökning från Aftonbladet. En H&M-arbetare skulle till exempel behöva arbeta i en halv miljon år för att nå samma förmögenhet som företagets ägare och Sveriges rikaste man, Stefan Persson.
Miljardärer – klubben för personer med tio eller fler siffror i sin förmögenhet – växer så det knakar i Sverige.
Enligt siffror från Aftonbladet uppgår nu den samlade förmögenheten hos svenska miljardärer till 3 514 miljarder kronor. Detta är en fördubbling på två år och tre gånger så mycket som den totala statsbudgeten för Sverige år 2022.
Rikast i landet är Stefan Persson, ägare till H&M, med en samlad förmögenhet på 150 miljarder kronor. Detta betyder att en arbetare på H&M (med en årsinkomst på 300 000 kronor) skulle behöva jobba i en halv miljon år för att nå samma förmögenhet som ägaren till företaget (som ärvde stora delar av sitt ägande från sin far, Erling Persson).
Sedan 1996 har antalet miljardärer ökat från 28 till dagens 542 stycken. Ingen av dessa kan dock mäta sig med till exempel Jeff Bezos eller Bill Gates vad beträffar förmögenhetens storlek. Men tittar man på antal miljardärer per en miljon invånare dyker det upp en annan bild av situationen.
Inte ens USA, Ryssland, Japan, Tyskland, England eller Australien kan slå Sverige i denna tabell, där vi befinner oss på sjätte plats. Vi överträffas bara av skatteparadis som Monaco, Lichtenstein och Guernsey, vilket betyder att Sverige har flest miljardärer av alla OECD-länder.
Förmögenheten för Sveriges miljardärer i förhållande till BNP har också stigit de senaste 25 åren. Från 6 procent till 68 procent av landets bruttonationalprodukt.
Sammanlagt betyder detta att inkomstklyftorna i Sverige är större än vad de är i till exempel USA.
Pandemin har varit en bidragande faktor till denna utveckling. På bara två år har miljardärerna ökat sin förmögenhet med det dubbla, mycket tack vare en stark börsutveckling, värdeökning av fastigheter och en stark IT-bransch.
På den motsatta sidan av denna utveckling går det att läsa rapporter från Oxfam som menar att 160 miljoner människor runt om i världen har kastats in i fattigdom under de senaste tre åren. Detta beror på, enligt Oxfam, ett ”riggat” system som utövar en form av ”våld” där en människa dör var fjärde sekund på grund av sin låga ekonomiska position i klassamhället.
Ser man till Sverige så lever cirka 400.000 personer i så kallad materiell och social fattigdom. Enligt SCB klarar dessa personer inte av att betala oförutsedda utgifter, ha en tillräcklig uppvärmning av bostaden eller delta i sociala aktiviteter, så som en middag med vänner, minst en gång i månaden.
Reformerna som gynnat de superrika
Svenska miljardärer har aldrig tidigare varit fler och rika. Men är det rimligt att en villa i Danderyd beskattas med 8.000 kronor och att förmögenheten går vidare i generationer? Proletären listar några av de politiska reformer under 2000-talet som gjort de rika ännu rikare. Proletären listar några reformer som gynnat miljardärerna:
Arvs- och gåvoskatten
Från och med den 1 januari 2005 är arvs- och gåvoskatten helt avskaffad i Sverige. Detta gjordes av den dåvarande socialdemokratiska regeringen som hade stöd av Vänsterpartiet.
En liknelse som vissa nationalekonomer gör när det kommer till ärvda förmögenheter är OS-medaljer: många skulle förmodligen protestera om till exempel Stefan Holms barn utnämnde sig själva till OS-segrare, 20 år efter faderns insats.
Fastighetsskatten
År 2006 avskaffade den borgerliga regeringen fastighetsskatten, delvis.
Från 90-talets början beskattades villor med 1,5 procent av taxeringsvärdet. Efter reformen 2006 blev den nya skatten 0,75 procent men med ett maxtak på 8.000 kronor. En villaägare i Laxå och en i Danderyd kan med andra ord betala lika mycket skatt, trots att taxeringsvärdet kan skilja sig åt med flera miljoner.
Samtidigt som borgarna genomförde reformen valde de att ha kvar skatteavdraget för bolåneräntor. Något som ytterligare gynnar dem som äger sitt boende.
Just fastighetsskatten framhålls annars ofta som en av de mest gynnsamma omfördelningspolitiska åtgärder ett land kan använda. Husen kan inte flytta utomlands, skatten minskar inte incitament att arbeta och den punktmarkerar områden där det är eftertraktat att bo.
Förmögenhetsskatten
År 2007 avskaffade samma borgerliga regering förmögenhetsskatten. Detta följde en trend i Europa där det i dagsläget bara är Norge, Spanien och Schweiz som har förmögenhetsskatt, enligt Ekonomifakta. Gränsen i Sverige för denna skatt låg tidigare på 515.000 kronor om året.
Värnskatten
Efter 2020 avskaffade den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen, med stöd av V, C och L, den så kallade värnskatten. Detta betydde att människor med en inkomst på över 58.000 kronor i månaden inte längre behövde betala en femprocentig skatt på inkomster som översteg beloppet.
Yrkesgrupperna som främst gynnades av detta beslut var, enligt SCB, specialistläkare, verkställande direktörer och ekonomi- och marknadschefer.
ISK
Så kallade investeringssparkonton (ISK) infördes av alliansregeringen 2012. Det är en sluten portfölj där svenska medborgare kan samla sina fonder, aktier och andra värdepapper till en förmånlig avgift och skattekvot. Tidigare beskattades all vinst från sålda värdepapper med 30 procent. Inom ISK:n beskattas istället en väldigt låg procent av totalbeloppet i hela portföljen.
En hög värdeutveckling av aktierna i ett ISK har i praktiken en liten betydelse för det faktiska beloppet som alltså beskattas. Sparformen gynnar också börsspekulation eftersom en försvinnande liten del av vinsten från en aktieförsäljning de facto beskattas.
Moms
Eftersom momsen är en platt skatt betyder det att Sveriges rikaste man, Stefan Person, betalar samma summa skatt för en liter mjölk som en arbetslös ensamstående förälder. Sett till personernas inkomst slår momsen alltså hårdare mot de fattiga i samhället.
Arbetarklassens tillbakagång
Reformbesluten som fattas på politisk nivå är en av flera orsaker när det kommer till den skenande koncentrationen av förmögenheter i landet. Historiskt har en bidragande faktor till minskad jämlikhet varit när facken stått emot företagens krav om sänkta löner och högre vinst.
Men bland annat alliansregeringens borttagande av avdragsrätten för fackavgiften 2006 sänkte organisationsgraden. Och en fortsatt byråkratisering av facken, och löner som skjutit i höjden för facktopparna, har skyndat på utvecklingen där de som förhandlar centrala avtal har mer gemensamt med motparten än med sina medlemmar de är satta att företräda.
De traditionella riksdagspartierna till vänster har inte heller längre samma förankring bland den arbetande delen av befolkningen, vilket kan vara en förklaring till att de ovan nämnda reformerna gått igenom, och sedan inte återställts vid maktskiften i riksdagen.