Krönika: Är det vi ”duktiga” sjukhusanställda som ska lösa vårdkrisen?
Sahlgrenska ska spara in 300 tjänster, trots att läget redan är krisartat. Det är vi på golvet som får bära bördan.
För någon vecka sedan kom ännu ett besked om nedskärningar på Sahlgrenska universitetssjukhus i Göteborg. Genom att ta bort 300 tjänster ska sjukhusekonomin återfå sin balans.
I en intervju med SVT säger en av Sahlgrenskas styrelseledamöter Johnny Bröndt (M) att patienterna inte kommer påverkas av beslutet. Men faktum är att både patienter och vårdpersonal redan är påverkade av politiska beslut.
På flera avdelningar ligger så många patienter i korridorer att det knappt går att komma fram med mat- eller akutvagnar. Patienter med misstänkt magsjuka ligger i patientkök eller bredvid patienter med nedsatt immunförsvar. I brist på larmklockor får patienter kastrullock. Sjukhuset brister i hygien, brandsäkerhet, patientsäkerhet och arbetsmiljö.
På andra avdelningar ligger patienter som är så sjuka att de borde ligga på intensivvårdsavdelning. Men intensivvården har så stor brist på platser och personal att det inte finns möjlighet för dem att ta emot patienter.
Istället för att vårdas av specialistutbildad personal får urakuta patienter vårdas av nyexaminerade sjuksköterskor. Gråtande vårdpersonal blir en allt vanligare syn på grund av allt större arbetsbelastning.
Den budget som Sahlgrenska arbetar efter fastslogs 2012. Samma budget har godkänts under sex år! Behovet av vård har däremot ökat. Så för samma summa pengar som för sex år sedan ska sjukhuset kunna hålla vårdgarantin för en väldigt mycket större patientgrupp.
När SVT ifrågasatte Johnny Bröndt om hur det är möjligt att det inte kommer märkas att 300 personer sparkas svarar han att det är för att ”personalen är så duktig”. Johnny Bördt menar alltså att duktigt arbete belönas med skitlöner, uppsägningar, nedskärningar, hårdare arbetsmiljö och ett litet ”bra jobbat” från styrelsen.
Chefen på min avdelning tackade till exempel personalen genom att att sätta upp ett diplom på väggen i personalrummet när vi kämpat extra hårt under flera månaders tid utan extra förstärkning. Det var allt vi fick.
Det verkar även finnas någon tanke om att fasa ut en av sjukvårdens viktigaste yrkeskategorier, nämligen undersköterskorna. En ovärderlig yrkesgrupp som trots en lön som är ett skämt, arbetar tungt och sliter ut sina kroppar i allt för tidig ålder, som ser till att alla patienter blir sedda och får en hjälpande hand.
Dagligen arbetar sjuksköterskor och bemanningspersonal som undersköterskor. De få ordinarie undersköterskorna får extra tungt arbete eftersom annan personal inte kan undersköterskejobbet ordentligt. Undersköterskornas kompetens går ofta förlorad.
Så vart ska pengarna som sparas in? I Sahlgrenskas detaljbudget framkommer det svart på vitt. Sjukhuset sparar för att kunna lägga pengar på utbildning av chefer. Behövs det högre utbildade chefer när vårdpersonal sparkas, när vi som arbetar på golvet slits ut en efter en, när mina kollegor inte får garanterad semester inför sina bröllop?
Nej, ett verkligt enkelt sätt att få en ordentlig sjukvård vore att se behov före budget. Att satsa på sina medborgares hälsa och värdera vårdpersonal som de vardagshjältar vi faktiskt är.
Ett införande av sex timmars arbetsdag skulle locka fler att utbilda sig till undersköterskor och fler sjuksköterskor skulle vilja stanna inom yrket.