Ledarkrönika: Arbetare är alltid bara statistik

När jag började skriva på den här krönikan hade jag precis läst ännu en liten notis om en arbetare som avlidit i en arbetsplatsolycka. Om man ser till antalet döda på jobbet och antalet skjutningar i medieutrymmet så är det stor övervikt på rapporteringen om skjutningar. 

Hur kommer det sig? Vad beror det på? Vad är det som intresserar folk, vad är det som säljer tidningar?

Jag har mina misstankar om att de som skriver i tidningarna, och borgarklassen som är ägare till tidningarna, aldrig riskerar att dö på jobbet, utan det är större risk att de slumpvis skulle råka ut för en skjutning. Sensationsjournalistik spelar så klart också in då man vet vad som säljer tidningar i sann kapitalistisk anda.

Föregående år var det rekord i avlidna i arbetsplatsolyckor. Ett sorgligt rekord på 57 personer som dog på svenska arbetsplatser under 2023. Men i statistiken – arbetare är alltid bara siffror i statistiken – så ingår inte utländsk arbetskraft som arbetar för företag registrerade i andra länder. Räknas de in kommer siffran upp i 61 personer.

Bara veckan före jul, tiden när man ska gå och se fram emot ledigheten och att få umgås med familjen, dog det nio personer.

Det jag har skrivit om här är de som avlider på arbetet. Men det finns också ett stort mörkertal där man räknar med att cirka 50 personer i veckan dör på grund av jobbet, som till exempel av förgiftningar och hjärt- och kärlsjukdomar från svetsrök och stendamm.

Jag kan ta mig själv som exempel. På min senaste hälsoundersökning visade det sig att jag hade 20-procentig nedsatt lungkapacitet efter 25 års svetsande. Om det beror på arbetet eller andra omständigheter, menar företagshälsovårdens läkare är väldigt svårt att bevisa.

Vad beror då dödsolyckorna på och vad kan man göra åt det? Ja, för det första så är där i princip inga konsekvenser för företagen när olyckorna uppkommer, deras största problem är att hitta ny kvalificerad arbetskraft.

Många olyckor skulle kunna undvikas. På många arbetsplatser jag som regionalt skyddsombud besöker finns det inga skyddsombud över huvud taget trots att arbetsmiljölagen säger att det ska finnas. Och när det är större konkurrens om jobben och pressade priser så är det arbetarklassen som blir än mer utsatt.  

Mer än en gång brukar jag påpeka att det är genom att hålla ihop och vägra utföra farligt arbete som arbetsköparna kan tvingas att förhålla sig till våra krav. Med skyddsombud som har bra uppbackning från arbetskamrater så går det att sätta hård press och få igenom våra krav.

Och helt nödvändigt är att det ställs större krav på arbetsköparna. Det går inte att driva upp vinsterna i all oändlighet. Arbetarna får betala, till och med med sina liv.

Snart är det 1 maj, arbetarklassens dag. Då behöver arbetares hälsa och arbetsmiljö lyftas fram.

Torgny Frank