Ledarkrönika: Arbetarrörelsen och miljörörelsen måste göra gemensam sak

Vi skriver januari 2021 och kapitalismen lever och blomstrar. Eller? Nä, så ligger det självfallet inte till.

Kriser skapade av och ur kapitalismen avlöser varandra och klimatkrisen är här för att stanna, och kommer med all säkerhet att bli värre om inte övergripande åtgärder vidtas genast. Även om sådana åtgärder tas lär vi ändå ha en tuff tid att vänta, men än kan vi kanske fortfarande undvika en total klimatkollapps.

Klimatkrisen drabbar de fattigaste i världen hårdast och så kommer det fortsatt att se ut. De ansatser som tas för att lösa problemen är otillräckliga och lika orättvisa som dess konsekvenser. De begränsas till konsumentansvar och skatteväxlingar som slår hårdast mot dem som har allra minst och som också bidragit minst till situationen vi står inför.

De som får betala blir således u-länder i form av bromsad utveckling och en redan utsugen arbetarklass. Hur mycket kapitalet än vill och försöker sälja idén om grön tillväxt kommer det aldrig gå att konsumera sig ur denna kris.

I helgen antog Kommunistiska Partiet ett uttalande i klimatfrågan, ett uttalande som i stort belyser de problem vi står inför och innehåller en del av de åtgärder som måste tas. Det är nu dags att gå från ord till handling.

Arbetarrörelsen och miljörörelsen måste göra gemensam sak. Att som socialist se sig själv som en del av miljörörelsen borde vara lika självklart som att se sig som en del av arbetarrörelsen. För att klara av de utmaningar vi står inför och den totala omställning av samhället som krävs måste vi börja dra åt samma håll.

I arbetarrörelsen hörs röster om att det saknas systemkritik inom miljörörelsen och inom miljörörelsen finns en beröringsskräck med politiska partier. Kritik som att det största hotet mot vår existens inte sätts först på agendan förs fram. Faktum är dock att klimatet står högt på dagordningen i stora delar av arbetarrörelsen och att systemkritiken redan finns i stora delar av miljörörelsen.

Flera miljöorganisationer väljer att belysa systemkritiken. Ett färskt exempel är fältbiologerna som i år antagit ett nytt ”antikapitalistiskt program”.

Att arbetarrörelsen gör gemensam sak med miljörörelsen innebär inte att man behöver göra avsteg från en ideologisk övertygelse. Genom att fullt ut vara delaktig i kampen ges det snarare en möjlighet till att få gehör för den samhällsomvälvning som krävs. Likaså är det dags för de delar av miljörörelsen som inte ser arbetarrörelsen som ett välkommet tillskott att slänga skygglapparna.

Det är dags att inse att tiden är för knapp och att det är hög tid att vi tillsammans tar upp kampen. Kampen för ett samhälle som inte drivs av profit och ökad omsättning på bekostnad av en rovdrift av naturtillgångar med mänskligt lidande, artutrotning och klimatkollaps som följd.

Det är dags för en total samhällsomställning som sätter människors behov, miljön och klimatet framför ekonomisk avkastning och tillväxt. En grön klimatpolitik måste vara röd!