Krönika: Dagens socialdemokrati vurmar för imperialismen

När jag som ung SSU-medlem besökte Bommersvik, den kursgård som ägs av SSU, för första gången minns jag att jag inspirerades särskilt av ett väggcitat, stolt placerat i kursgårdens hjärta: ”Hela världens fred, alla folks frihet”.

Socialdemokratin, och särskilt SSU, älskar att framhålla den internationella solidariteten, som är ett självklart inslag på kurshelger och diskussionsmöten. Socialdemokratin sägs vara på den förtrycktas sida i varje konflikt, för fred och demokrati, mot krig och imperialism. För den som ser förbi vackra ord blir snart en helt annan verklighet uppenbar.

Detta blev tydligt i och med veckans händelser i SSU Skåne. En föreläsning planerades med Svensk-kubanska föreningen i syfte att öka förståelsen om landet och den olagliga amerikanska blockaden. Detta kan tyckas ligga i linje med förbundets principer – i kampen mellan USA och det kubanska folket borde det vara självklart vem man stöttar.

Straffet blev snabbt och hårt: mötet ställdes in efter en ”vänligt sinnad” uppmaning från centralstyret, och en mindre twitterstorm tog fart. Som motivering för detta tystande kunde man läsa att SSU självfallet inte stödjer en föreläsning om en ”kommunistisk diktatur”, anordnad med en ”kommunistisk förening”.

Dessa ställningstaganden motiverades inte med fakta, utan med känslor. Inte nog med att Kuba enligt en talesperson är en hemsk diktatur, ”kommunister och leninister” är dessutom antidemokrater som man aldrig kan göra gemensam sak med. Ett mer fanatiskt upprabblande av trött kallakrigspropaganda är svårt att hitta.

Talespersonen fortsatte att läxa upp ifrågasättarna: SSU har inga problem med att motsätta sig USA, de uppmärksammade ju statskuppen i Chile 1973 på 50-årsdagen.

Detta visar hur socialdemokraterna villkorar sin solidaritet. De sluter gärna upp mot orättvisor – när kampen redan är över. De fördömer den amerikanska imperialismen i Chile, men stöttar den amerikanska imperialismen mot Kuba.

Vill man se hur dagens socialdemokrati ställer sig till statskupper i Latinamerika, räcker det att se på utrikesminister Ann Lindes glädje över att Bolivias folkvalda president, Evo Morales, störtades till förmån för fascisten Jeanine Añez. Om kuppen i Chile skett idag, hade socialdemokratin troligtvis välkomnat den och påpekat hur Salvador Allende hade ”antidemokratiska tendenser”.

”Vi vill ha fria val på Kuba”, säger talespersonen, till synes totalt omedveten om att Kuba har fria personval. ”Vi vill ha mänskliga fri- och rättigheter på Kuba”, trots att kubaner lever i ett av de mest utvecklade länderna i regionen, tack vare revolutionen.

Socialdemokrater lever i sin egen värld, där ett medlemskap i Nato, en imperialistisk gren av den amerikanska staten som förstörde Libyen så sent som tio år sen, plötsligt blir en garant för frihet och demokrati. De upprörs över de libyska slavmarknaderna, men undviker att motsätta sig den världspolis som skapade dem.

Socialdemokratin har valt sida. Hela världens fred och alla folks frihet villkoras av amerikanska intressen – och alla som står upp för de förtryckta folken är kommunister, antidemokrater och alla andra skällsord de kommer på. McCarthyismen i Skåne är varken början eller slutet för socialdemokratins imperialismvurm.

Hannes Pakarinen
Före detta SSU:are, nu medlem i Svensk-kubanska föreningen