Kommentar: Den syriska ”revolutionen” äter sina barn

Med coronapandemins utbrott har Syrien hamnat i medieskugga. Det betyder inte att plågorna för det syriska folket är över. De har snarare förvärrats då Trumpadministrationens skärpta sanktioner stryper ekonomin, slår mot sjukvården och hindrar återuppbyggnaden.

Det betyder inte heller att kriget är slut. Ockupationsstyrkor från Turkiet och USA finns på plats i delar av landet och Idlibprovinsen i nordväst kontrolleras fortfarande av väpnade extremistgrupper.

I början av 2020 inleddes vad många trodde var slutstriden om Idlib. Syriens regering lyckades med rysk hjälp återta städer och byar som i fem år behärskats av jihadistgrupper. Offensiven avbröts efter att Turkiet skickat drönare mot den syriska armén med stora förluster som följd.

Det turkiska ingripandet tvingade fram ett nytt status quo-avtal mellan Ryssland och Turkiet, som möjliggjorde för provinsens mäktigaste väpnade grupp, det terrorstämplade Hayat Tahrir al-Sham (HTS), att behålla sitt grepp över merparten av Idlib. HTS leds av Abu Mohammad al-Jolani, tidigare en av den nu döde IS-grundaren Abu Bakr al-Baghdadis närmaste män.

Läget i Idlib är dock allt annat än stabilt. HTS har de senaste månaderna gripit en rad tidigare allierade och vänner. En av dem är Bilal Adbul Kareem, USA-medborgare och självutnämnd journalist. Han tillfångatogs den 13 augusti. Vad som hänt därefter vet varken familjen eller kollegorna på hans nyhetskanal, On the Ground News (OGN).

Händelsen har väckt reaktioner. New York-baserade The Committee to Protect Journalists kräver att Bilal Abdul Kareem ska släppas och få fortsätta verka som journalist. Reportrar utan gränsers Sabrina Bennoui ställer samma krav. Hon framhåller att HTS måste tillåta ett fritt informationsflöde inom ”rebellenklaven”, även när det handlar om oro över tortyr av fångar.

Gripandet skedde efter att Bilal Abdul Kareem i sin sociala medierbaserade nyhetskanal kritiserat HTS rättssystem och uppmärksammat tortyren av fångar.

Vem är denne Bilal Abdul Kareem? Är han en modig journalist som med sitt eget liv som insats står upp för mänskliga rättigheter i ett område styrt av en brutal terrorgrupp?

Nej, sanningen är att han länge varit allierad med tortyrutövarna i Idlib.

Bilal Abdul Kareem, eller Darrell Lamont Phelps som han hette innan han konverterade, lämnade New York 2002 för att på plats i arabvärlden studera Islam och verka som journalist. 2012 reste han till Syrien för att skildra de ”islamistiska krigarna”. Han har sedan dess levt illegalt i områden kontrollerade av väpnade grupper och återkommande synts i medier världen över.

Under slutstriden om östra Aleppo i december 2016, då den syriska armén fördrev de väpnade extremisterna, dök hans namn upp i en TT-artikel som alla stora svenska medier publicerade. Bilal Abdul Kareem beskrevs som ”en vanlig person i det belägrade [östra] Aleppo”. Ingen berättade att han var en amerikan som valt att leva i ett område styrt av al-Qaidas syriska gren, Jabhat al-Nusra, som kort därefter ombildades till Hayat Tahrir al-Sham (HTS).

Samma månad valde Bilal Abdul Kareem att fly till Idlib. Det var redan då en provins där Jabhat al-Nusra/HTS infört sharialagar och religiös polis patrullerade gatorna, vilket fått flertalet av de ursprungliga Idlibborna att fly området.

Under åren i Syrien har Bilal Abdul Kareem erbjudit de väpnade grupperna en plattform för att sprida sitt budskap över världen. I On the Ground News har de intervjuade jihadistkrigarna hyllat ”revolutionen” för att störta ”regimen”, men också skarpt kritiserat FN-ledda fredssamtal och vapenvilor. Bilal Adbul Kareem har själv återkommande försvarat de väpnade grupperna, oavsett terrorstämpel eller anklagelser om massakrer, våldtäkter och tortyr av fångar. 

De senaste månaderna har han intagit en mer kritisk hållning, efter att en brittisk medborgare som också valt att slå sig ner i Idlib gripits och torterats. I en video från den 7 juli förklarar Bilal Adbul Kareem att han har problem med delar av HTS styre i Idlib, som avsaknaden av ett fungerande rättssystem. Han hyllar samtidigt den terrorstämplade gruppen: ”De gör verkligen ett bra arbete här i Syrien, ingen kan förneka det”. 

Varför uppmärksamma en udda person som Bilal Abdul Kareem och hans öde?

Ett skäl är att det speglar hyckleriet i västvärlden.

Tänk er att hans nyhetskanal, på plats i USA eller något europeiskt land, hade ägnat sig åt att intervjua och försköna terroristsympatisörer och hårdföra islamister, som propagerade mot demokrati och pressfrihet och för sharialagar? Hade Bilal Abdul Kareem då försvarats som journalist av Reportrar utan gränser? Hade han då fått medverka i CNN?

Men hans arbete på plats i Syrien ses som något helt annat, eftersom de krafter han understödjer står på samma sida i kriget som västvärlden.

Ett annat skäl till att Bilal Abdul Kareems öde är värt att uppmärksamma är att det speglar utvecklingen i Syrien i stort. Konfrontationen i Idlib ingår i en större process där parterna försöker stärka sina positioner inför framtiden.

Den syriska regeringssidan har besegrat de väpnade grupperna. Idlib är det enda kvarvarande ”rebellfästet”. I detta pressade läge försöker HTS och dess främsta uppbackare, Turkiet, hitta en utväg för att garantera dem fortsatt kontroll över provinsen.

Förskönandet av Hayat Tahrir al-Sham som ”moderata rebeller” eller ”jihadister med ett mänskligt ansikte” är en del i detta, och här har Bilal Abdul Kareem spelat en roll under flera års tid. al-Qaida- och IS-stämpeln måste tvättas bort för att deras fortsätta styre ska framstå som acceptabelt inför opinionen i västvärlden.

Därför har HTS under senare tid gripit flera europeiska jihadistkrigare i Idlib, och även attackerat en grupp som fortfarande säger sig tillhöra al-Qaidanätverket. De ”moderata” rensar upp bland ”extremisterna”.

En annan viktig del i positioneringen för framtiden är att befästa makten. Det ska inte råda några tvivel om att det är HTS som är den part som Ryssland och andra motståndare måste förhålla sig till när Idlibs öde ska avgöras. Störande oppositionella yttringar måste därför slås ner.

Det är vad som drabbat Bilal Adbul Kareem. Efter att han under åtta års tid försvarat de islamistiska extremistkrigarnas ”revolution” ansågs han plötsligt göra mer skada än nytta.

Den syriska ”revolutionen” har börjat äta sina egna barn.