”Det illojala vårdbiträdet” vann i HD

Det var under coronapandemin för fyra år sedan som vårdbiträdet Stine Christophersen och några kollegor larmade om usla förhållanden på privatägda Attendos äldreboende Sabbatsbergsbyn i Stockholm. De konstaterade att boendet var som ett slagfält, med höga dödstal och med brist på både utrustning och personal för att kunna bedriva den vård som Attendo hävdade att de boende fick.

Stine Christophersen blev uppkallad till Attendos huvudkontor där hon under ett hotfullt möte med tre chefer, bland dem bolagets HR-chef, fick en skriftlig varning för brott mot lojalitetsplikten. En HR-chef som, hävdar Stine Christophersen, anställdes för att vara aggressiv och fullständigt hänsynslös.

Stine spelade in mötet med sin mobil, och när vårdskandalen briserade dömdes två av cheferna i tingsrätten för brott mot meddelandeskyddet. Nu har Högsta domstolen (HD) fastställt domen.

– Domen betyder jättemycket. Hade de blivit friade i HD, så hade det varit grönt ljus för bolagen att göra som Attendo gjorde mot de som larmar. Då hade verkligen ingen vågat visselblåsa. Så jag hoppas att fler vågar slå larm nu, säger Stine Christophersen till Proletären.

Men bara för att HD bekräftat tingsrättens dom, och därmed har gjort den prejudicerande, är inte allt guld och gröna skogar.

 – Yttrandefriheten på svenska arbetsplatser är fortfarande i fara, säger Stine Christophersen. Det odlas väldigt hårt, tycker jag, en kultur där tiga är guld. Att slicka chefens röv är en alltför stor del av möjligheten att göra karriär, på många ställen är lojaliteten viktigare än kompetensen.

– Det blir väldigt besvärligt att höja rösten, det är inte som när arbetarrörelsen var stark och arbetare höll ihop. Den delen har försvunnit, alla är för sig själv. Och bolagen blåser under och tjänar på det.

Bolag som Attendo sätter i system att skapa en lojalitet inom företaget, ett närmast sektliknande klimat på arbetsplatserna, menar hon.

– Det blir samma upplägg som i en sekt. I början är allt så bra, annars skulle folk inte gå med. Men när sekten väl har folk i sina klor, då kan man få dem att göra vad som helst. Och är du kritisk eller ifrågasätter, då bränner du dina broar.

– Man kan i stort sett vara hur dum i huvet som helst, men är man bara beredd att vara lojal mot sin chef kan man klättra på företag som Attendo. De anställer folk som är väldigt rädda om sitt jobb. Man vill gärna ha folk på golvet som pratar dålig svenska och som inte har så många andra val. Företag som Attendo anser att de arbetarna är enkla att hantera, säger Stine Christophersen som skolat om sig till journalist.

– Se på enhetschefen på Sabbatsbergsbyn. Hon var väldigt ung för att vara enhetschef, hennes karriär var på väg spikrakt uppåt. Hon fick en månadslön på 60.000, men var mindre kompetent än de sjuksköterskor hon basade över. Hon kunde inte gå till ett annat jobb och få 60 papp i månaden; när Attendo fått in henne där för den lönen och hon tagit lån på en bostadsrätt, då sitter hon där. En enhetschef som den här har inget val om hon inte kraftigt vill sänka sin levnadsstandard och flytta från bostadsrätten på Lilla Essingen till en hyresetta i Rotebro. Och så här gör de i alla led.

Nu väntar Stine bara på en ursäkt. Inte för personlig del, det har har hon redan fått när Attendo försökte tvätta av sig skammen. Utan till alla de anhöriga till de många som avled när Attendo så grovt misskötte det uppdrag de hade: att ge de boende på Sabbatsbergsbyn den bästa möjliga vården.

– Till mig använde de ett halvt uppslag i DN för att be om ursäkt. Men de anhöriga… från början handlade ju detta inte om min yttrandefrihet utan om att Attendo ljög om det smittskydd som fanns inne på Sabbatsbergsbyn under pandemin. Alltför många dog hos oss, och bolaget har aldrig bett de anhöriga om ursäkt för det. Jag tror att många anhöriga saknar en bekräftelse på att bolaget handlade fel. Nu är det som om Attendo bara vänder dem ryggen, och ”det där var väl ingen stor sak”.