Ledare: Dimridåerna skingras om Nato

Så var det tydligare än någonsin hittills. Natomedlemskapet handlar inte om att svenska folket ska få skydd av en ”försvarsallians” i händelse av ett angrepp på vårt territorium, utan om att Sverige förväntas vara en aktiv del av USA:s krigsinsatser runtom i världen.

Förra veckan deklarerade regeringen att de vill acceptera USA:s begäran att Sverige blir en del av den så kallade operation Prosperity Guardian. De påstådda välståndsväktarna utgörs av den koalition av USA-allierade som bildades efter att Huthirebellerna i Jemen började attackera Israelkopplade fartyg i Röda havet, för att få stopp på Israels folkmord i Gaza.

I en intervju i Aftonbladet talar Robert Karjel, före detta stridspilot och överstelöjtnant i Försvarsmakten, klarspråk om att detta är vad Natomedlemskapet innebär i praktiken. Karjel menar att Sverige – trots de rent militärt mycket höga riskerna med en operation i Röda havet – inte längre har något val när USA kallar.

– Tidigare har vi kunnat anpassa våra insatser efter förmåga och vilka risker vi vill ta. Nu är det ett helt annat spel. Det blir ett bryskt uppvaknande. Det finns förväntningar på att saker ska göras, trots att man inte är byxad för det, trots att man helst inte skulle vilja.

Robert Karjel exemplifierar med vad de baltiska staterna och Polen fick på sin lott när de var nyblivna Natomedlemmar.

– De fick dra till Irak och Afghanistan för att visa: ”Vi är tillförlitliga”. Det var inte så att de krigen låg högt upp på deras agenda eller kändes jätteangelägna. De fick åka till de värsta provinserna, och tog större förluster än USA per capita, säger Robert Karjel till Aftonbladet. 

Han uttalar sig också om möjligheterna till en självständig utrikespolitik som Natomedlem, och gör en jämförelse med Danmark som varit med i Nato sedan bildandet 1949:

– Danmark har inte varit en spelare på den globalpolitiska arenan som Sverige har varit. Danmark är ett litet land som gör vad USA säger åt dem. Det är deras utrikes- och säkerhetspolitik. Där har vi haft en annan självbild.

Karjel har helt rätt, det här är vad Natomedlemskapet innebär – trots att det varit fullständigt tyst i massmedia om förväntningarna på Sverige. Men nu i elfte timmen börjar dimridåerna skingras, medan Natolobbyn med ÖB Micael Bydén i spetsen längtar efter att krutröken ska lägga sig över landet.

I den etersända statliga propagandan säger Sveriges Radios försvarsreporter Mats Eriksson att han tar utrikesminister Tobias Billström på orden om varför regeringen vill dra in Sverige i insatsen i Röda havet.

Så vad säger Billström om uppdraget? Jo, att huvuduppgiften är att skydda den civila sjöfarten mot huthiernas anfall, ”som hotar att sätta vitala delar av leveranskedjor och vitala delar av världshandeln ur spel”. 

Och det här är också sant, på ett ännu mer grundläggande plan. USA:s operation handlar om att skydda handelsprofiterna i den USA-dominerade världsordning som Sverige slutgiltigt knutit upp sig till genom Natoansökan. Det är också därför Nato överhuvudtaget finns – för att med militära medel skydda USA:s särställning i världskapitalismen.

Vi har ett gemensamt ansvar med våra partnerländer, säger Billström, medan Mats Eriksson pratar om att regeringen vill vara ”solidarisk” med våra grannländer och med USA. 

Det är att dra det vackra ordet solidaritet i smutsen. Huthirebellerna är i sanning solidariska med palestinierna i Gaza, när de sätter press på imperialistländerna genom att attackera och borda israeliska fartyg i Röda havet. 

Det är raka motsatsen till när Sverige vill skicka militär till området för att skydda de hotade fartygen. En ”solidaritet” med USA-imperialismen – och därför också med Israels folkmord på palestinierna.

För vad är Israels grundläggande funktion i Mellanöstern? Det handlar i grunden inte alls om judar och araber, eller ens om det koloniala sionistiska projektet – utan om att vara västimperialismens vakthund i den för västmakterna opålitliga regionen.

Så var tanken från början från de brittiska imperialisternas sida när man drog sig tillbaka från Palestina, och så är det för britternas efterträdare som världens största och mest blodtörstiga imperium – USA. Den påstådda solidariteten är i själva verket en uppslutning bakom den vites överhöghet och den starkes rätt.

Regeringen vill nu inte bara att Sverige ska delta i USA:s, utan också i EU:s operation i Röda havet, Aspides. De vill också att Socialdemokraterna är med på båten för att få ett förslag genom riksdagen med bred förankring.

Sossarnas utrikespolitiske talesperson Morgan Johansson har ännu inte sagt ja, och har helt riktigt påpekat att insatserna kommer att blandas ihop med den formellt fristående bombkampanjen som USA och Storbritannien genomför i Jemen – och riskerar att dra in Sverige i ett storkrig i regionen.

Johansson verkar dock mest sur över att S inte informerats ordentligt, och är lika pålitlig som Håkan Juholt var om att Sverige inte skulle skicka några Jasplan till Natokriget i Libyen 2011. Och Vänsterpartiet är lika mycket att lita på som vanligt när det gäller att våga stå upp mot etablissemanget.

– Vi är i ett läge där vi fortfarande avvaktar mer information innan vi slutgiltigt sätter ner foten, säger V:s utrikespolitiska talesperson Håkan Svenneling till ETC om svenskt deltagande i EU-insatsen. 

Tidigare när V slutgiltigt satt ner foten har det bland annat slutat med stöd till svenskt deltagande i Natokrigen i Afghanistan och Libyen, och vapensändningar till kriget i Ukraina.

Insatser som likt Prosperity Guardian i grunden handlat om att upprätthålla den döende unipolära världsordning som den större delen av världen, det globala syd, inte längre ställer upp på.

I det läget går Sverige all-in på den sida som så tydligt är på nedgång, med en statsskuld på 34 biljoner dollar – och som leds av en alltmer senil president som förra veckan inte kom ihåg om det är Mitterand eller Macron som är Frankrikes president, eller om det är Mexiko eller Egypten som ligger vid Röda havet.

Det är att spela högt i ett mycket oberäkneligt världsläge. För aldrig är ett imperium så farligt som när det svajar under dess fötter, och det har det gjort länge under den ekonomiska papperstigern USA:s lerfötter.