Elsparkcyklarna – en storstadsplåga
Ett ”grönt och hållbart resealternativ” med livslängd på under två månader. Elsparkcyklarna som invaderat Sveriges storstäder är både miljö- och trafikfarliga. Och de befäster gigekonomin.
Idén med elsparkcyklar som hyrs ut via en app uppstod i USA och kom till Sverige i höstas. Först till Stockholm och Malmö, sedan till Göteborg. Sparkcyklarna lanserades som ett grönt och hållbart resealternativ, trots att livslängden är kort. De sägs vara till för alla, men körs företrädesvis av den hippa unga urbana medelklassen. Ibland av berusade tonåringar.
Alla verkar ha en åsikt om dem. Och den är inte sällan negativ. Somliga kallar dem för en ”storstadsplåga”.
Oavsett vad man tycker om dem så utgör sparkcyklarna ett nytt element i trafiken och varken myndigheter eller fotgängare och cyklister vet riktigt hur de ska förhålla sig till dem.
Många menar att det har svept en stor spekulationsvåg över denna verksamhet, då nya tech-satsningar ofta attraherar riskkapitalister. Aktiekursen pumpas upp rejält och riskkapitalisterna säljer sitt innehav. Sedan överges företaget och elsparkcyklarna.
När de olika bolagen tävlar med varandra så vräker de ut cyklar i tusental. Många stora städer i Europa och världen, till exempel Madrid och Paris skärper nu sina regler. Vissa vill till och med ha förbud. I Sverige finns ännu inga sådana planer.
I nuläget har leverantörerna ingen juridisk skyldighet att informera myndigheterna om hur många cyklar de har ute. Av konkurrensskäl låter de ofta bli.
Mängden elsparkcyklar har på vissa håll lett till totalt kaos. Särskilt eftersom de ofta slängs huller om buller efter användning, och då ligger i vägen för gång- och cykeltrafik. Leverantörerna erbjuder inte någon organiserad upplockning. Det sköts genom en gigekonomiliknande tjänst.
Om städerna skulle börja agera i stor skala och plocka upp dem skulle det kosta mycket för skattebetalarna.
Ett talande exempel är hämtat från Malmö. Där hade staden samlat in ett hundratal elsparkcyklar som låg olämpligt. De flesta av det amerikanska märket Lime, och trots att staden kontaktade företaget så har de inte hämtat ut dem. Om inget görs kommer de snart att behöva skickas till skrotning.
I Göteborg är de också ett stort problem.
– Det kluriga är det juridiska, säger Sara Boije af Gennäs, projektledare på Trafikkontoret i Göteborg, dit många hört av sig och oroat sig över utvecklingen.
– I och med att fordonet klassas som en cykel så finns det inte så jättetydliga stöd rent juridiskt för oss att vidta åtgärder. Och om vi inför juridiska styrmedel så blir det också upp till oss att följa upp och se att det efterlevs, och det kostar ju också att göra det.
– Det är väldigt komplexa frågor. De använder ju vår mark till sina kommersiella syften, men samtidigt jobbar vi ju också för att det hållbara resandet i staden ska öka.
Men dessa cyklar har ju en livslängd på under två månader. Hur rimmar det med hållbart resande?
– Om det stämmer så gör det ju inte det. Men när vi frågar leverantörerna själva så säger det att det inte stämmer. Och det är lite klurigt det också, i och med att det inte finns någon standard för elsparkcyklar än, vilket gör det svårt att följa upp. Stämmer det att livslängden är så kort så rimmar det ju så klart inte med hållbarhet.
Planlöst på flera plan
ARBETSMARKNADEN
Som många andra techbolag i gigekonomins tidevarv är elsparkcykelföretagen inte särskilt intresserade av att vara några seriösa arbetsköpare.
Enligt DI erbjuder till exempel bara ett av tio techbolag kollektivavtal.
De som plockar upp sparkcyklarna och laddar dem gör detta på egen risk, utan garantier, utan anställningstrygghet och för väldigt små summor. Företagen rekryterar ofta bland unga och nyanlända som har få andra försörjningsmöjligheter.
STADSMILJÖN
Än så länge har ingen svensk stad något regelverk som säger att man måste söka tillstånd för att ställa ut elsparkcyklar. Företagen tar heller inte ansvar för att de plockas upp.
Elsparkcyklarna som ligger och skräpar innebär fara för både fotgängare och cyklister. Särskilt för personer med nedsatt syn. Om redan överbelastade trafikkontor skulle behöva plocka upp dem skulle det kosta mycket för skattebetalarna.
Det närmaste ett avtal någon stad har kommit är Stockholms ickebindande överenskommelse med företagen om att göra vissa områden i staden fria från elsparkcykeltrafik.
KLIMATPÅVERKAN
Elsparkcyklarna lanserades som ett miljövänligt alternativ. Men även om de inte släpper ut några avgaser har naturligtvis produktionen av dessa slit-och-släng-varor stor miljöpåverkan.
Dagens Industri avslöjade nyligen att marknadsledaren Vois fordon har en hållbarhet på cirka 40 dagar. Alltså kortare än de 60 dagar som först utlovats. När Breakit kartlade företagen visade det sig att vissa av cyklarna inte ens höll i en månad.
Om dessa livslängder stämmer skulle det innebära att 8.000-12.000 elsparkcyklar skulle skrotas om året – enbart i Stockholm.
Lågbetalda Voi-jägare
Proletären talar med en så kallad ”Voi hunter”, en person som företaget anlitar för plocka hem elsparkcyklarna för laddning. Då företaget förbjuder Voi-jägare att tala i detalj om arbetet har han valt att vara anonym.
Han är student och bor på Lindholmen i Göteborg, där cyklarna först introducerades.
Om man gör allt rätt får man omkring 70-80 kronor per laddning. Men det är tungt att ta hem cyklarna. Och man kan bli betalningsskyldig om man förstör eller tappar bort dem.
– Det är inte bekvämt att göra det, men man har i alla fall kontroll över det. Det är helt upp till dig själv hur ofta du vill göra det.
Kan man leva på det?
– Det är ett bra extrajobb. Några månader hade jag inte klarat mig utan att ta av mina sparpengar om jag inte plockade Voi:ar. Men jag förstår att det kan bli ett problem, det är ganska många nyanlända som gör det av ren desperation.
Voi-jägaren säger att en del av arbetsuppgiften för en hunter är att ta in trasiga cyklar för lagning, men företaget betalar inte extra till de hunters som tar in dem.
– Därför plockar många hunters inte upp tydligt trasiga Voi:ar, de tycker inte att det är värt det, vilket har lett till att många bara ligger kvar ute.
Det hela låter som ett ganska planlöst system. Tänk om ingen går ut och plockar på en vecka?
– Det är lite det som hänt nu och det är ett problem som Voi måste ta tag i. Det funkar så länge de flesta hunters gör sin del, men så är inte fallet.