Erfarenheter från den vilda strejken på Lagena – våga ta fajten!

Det är uppfriskande att se lokförarna för Stockholms pendeltåg stå upp för passagerarnas säkerhet, sina arbetskamrater, tågvärdarnas arbete, och sig själva. För 14 år sedan gick vi på Lagenas lager i Jordbro ut i en liknande strejk.

På ytan kanske inte pendeltåg 2023 och spritlager 2009 har så jättemycket gemensamt. Men en gemensam nämnare finns. På bägge ställen tog arbetarna fajten mot arbetsköparen när den ville genomdriva stora organisatoriska förändringar som förändrade hela förutsättningen för arbetet.

På spritlagret ville man säga upp fast anställda och hyra in bemanningsanställda istället. På pendeltågen vill man ta bort tågvärdarna och lämna över hela ansvaret för passagerarna på ensamarbetande lokförare. Vi tror många känner igen sig på arbetsplatser där arbetsköparen omorganiserar stup i kvarten; att arbetsköparen till slut i grunden ändrar villkoren för arbetet och det inte ska vara möjligt med bakbundna armar hos arbetarna.

Fredsplikten kan inte vara ett frikort för arbetsköparen att göra precis som den vill, utan att arbetare ska ha rätt att göra motstånd.

Fredsplikten kan inte vara ett frikort för arbetsköparen att göra precis som den vill, utan att arbetare ska ha rätt att göra motstånd. För de allra flesta så finns det en uppslutning kring att bägge parter har fredsplikt i de frågor som man tecknat avtal kring. Men uppstår det nya förhållanden som det inte finns något avtal kring eller nya saker man inte kände till vid avtalets tecknande, borde det stå arbetarna fritt att driva sina intressen med konflikträtt.

Idag måste arbetarna sitta stilla under avtalsperioden, medan arbetsköparen kan göra hundra saker för att förbättra sitt läge på arbetarnas bekostnad; de kan omorganisera, påföra mera arbete, höja arbetstakten, hyvla anställningstid, sämre arbetstider med mera. Rimligheten i detta är obefintlig.

Precis som vi på spritlagret har lokförarna blivit stämda av arbetsköparen till Arbetsdomstolen (AD). Hos oss var det 71 arbetare, nästan lika många lokförare har nu MTR stämt. När arbetsgivaren gör så ska det vara tydligt att det är de som förlänger och eskalerar konflikten. 

De 71 som blev stämda av oss var en lite löst ihopplockad lista på folk som förvisso hade strejkat, dock inte alla, men också folk som var sjukskrivna eller hade semester. Man fick känslan av att de inte riktigt visste vilka anställda de hade på lagret den aktuella tiden. Det kanske inte kände oss mer än som anställningsnummer och en ”kostnadsmassa”.

Vi lyckades framgångsrikt få arbetsköparen att dra tillbaka stämningen från AD, genom att insistera på att få närvara – vilket vi har rätt att göra – de två dagarna rättegången skulle hållas. Arbetskamrater som inte blivit stämda kunde kallas in som vittnen. Och man kan ju behöva väldigt många vittnen.

Vi sökte demonstrationstillstånd utanför Arbetsdomstolen. Vill företaget ha mera bråk, då ska de få det!

När företaget satt och gjorde en överslagsräkning kring den kommande AD-förhandlingen så skulle de kanske i bästa fall få in 100.000 i skadestånd från personalen. Det fanns betydande risk för företaget att skadeståndet skulle sättas ned på grund av att företaget agerat utomordentligt provokativt. Dessutom skulle det kosta två dagars produktion då vi arbetare skulle infinna oss i AD. Man kom fram till att detta inte var en så lysande affär och företaget bad arbetsgivarorganisationen att dra tillbaka stämningen.

Arbetsgivarorganisationerna vill i regel fullfölja AD-stämningarna av ideologiska skäl och för att statuera exempel. Men för företaget spelar nog den krassa ekonomin större roll och risken för att arbetarna genomför nya aktioner på grund av stämningen är tämligen avskräckande.

Vi är väldigt stolta över den fajt vi tog på spritlagret. Och vinsten i att få företaget att dra tillbaka AD-stämningen är en liten pärla i sig. 

I framtiden hoppas vi att flera arbetare tar fajten och om vi står inför samma situation skulle vi göra om det.

Jessica Moya och Patrik Olofsson
Tidigare lagerarbetare på Lagena