93 dödade palestinier vid hjälputdelning. Måndagens nyhetstelegram var ännu ett kort naket meddelande som många knappt noterar i nyhetsflödet. Dagligen möts vi av nyhetsflashar om de tragedier som utspelar sig i Gaza i samband med matutdelning till den svältande befolkningen. Folkmordet har pågått i 21 månader, men det är först de senaste månaderna som svensk media börjat rapportera på allvar om övergreppen och dödandet.
Den världsomspännande solidaritetsrörelsen för det palestinska folkets rättigheter är imponerande. Månad efter månad har de hållit trycket uppe och satt fokus på den israeliska statens avskyvärda agerande. Detta har varit viktigt för att västvärldens politiker och media nu så smått börjat kritisera Israel och rapportera om det palestinska folkets lidande.
Nyheten om attacken mot hjälputdelningen i Gaza följdes av nyheten om att Sverige tillsammans med 23 andra länder och EU skrivit ett uttalande som manar till ett stopp på kriget i Gaza. Uttalandet säger även att ”det civila lidandet har nått en ny bottennivå”. Men detta är för sent och helt otillräckligt.
Att det ska behöva ta 21 månader av ett folkmord för de ledande västländerna att författa ett uttalande som säger det självklara, att kriget och lidandet måste få ett slut. Det är ynkligt att de väntat så länge att skriva denna lilla text, och det är uselt att de inte riktar några som helst krav eller ställer några ultimatum på den israeliska folkmördarstaten.
Västvärldens ledare, inklusive den svenska regeringen, har redskapen som behövs för att stoppa kriget och dödandet. De kan införa omedelbara sanktioner mot Israel. Om landet isoleras och bojkottas, där det första steget måste vara att sluta sälja och leverera vapen till Israel, kommer kriget ganska omgående ta slut. Så om den svenska regeringen, EU och de andra länderna menar allvar och är ärliga i sitt uttalande om att kriget måste stoppas och lidandet få ett slut så får de se till att det blir verklighet. Omgående!
Kriget kan snabbt ta slut, men det palestinska folkets lidande kommer tyvärr inte ta slut. Även om bomberna slutar falla och kulorna stoppas finns tragedin kvar. 77 år av ockupation, förtryck och folkfördrivning kommer för lång tid framåt att sätta sina spår. Det som långsiktigt kan mildra detta lidande är att palestinierna får tillbaka sitt land, från floden till havet, och att krigsförbrytarna och folkmördarna ställs till ansvar.
Omvärlden inklusive västvärlden kan göra detta möjligt. Det handlar om politisk vilja och att stå upp för rättvisan.
Men så länge västvärldens länder styrs av politiker som Donald Trump, Ursula von der Leyen och Ebba Busch ser framtiden mörk ut. IDF:s egen svenska frontsoldat Busch verkar ha förklarat krig mot Palestinasolidariteten.
Helgens omtalade konstinstallation i Umeå, där folkmordet på palestinierna bland annat kritiserades genom dockor i kläder från förintelsen, blev genast angripet av Ebba Busch. ”Detta går långt över alla gränser”, basunerade hon ut och fortsatte rabbla sitt mantra om antisemitiska uttryck. Men några gränser för det palestinska folkets lidande verkar hon inte se och några horribla ageranden från Israels sida existerar inte i KD-politikernas värld. Tillsammans med Alice Teodorescu Måwe har Ebba Busch gett hyckleriet ett ansikte.
Installationen i Umeå hade texten ”ett folkmord är ett folkmord är ett folkmord”, och vem kan förneka det? Förintelsen av judar och andra grupper under andra världskriget tillhör de allra värsta förbrytelser som världen skådat. Antisemitism och andra former av rasism hör inte hemma i dagens värld och måste bekämpas var de än dyker upp. Men för att kunna bekämpa dessa avarter måste avgränsningarna och definitionerna vara glasklara.
Antisionism och antisemitism är två helt olika saker. Motståndskamp och terrorism är väsensskilda saker, men ett folkmord är alltid ett folkmord. Inget folkmord är det andra likt och man bör vara försiktig i att dra allt för stora jämförelser mellan olika folkmord i historien.
Installationen i Umeå var i detta hänseende kanske mindre lyckad, men i sak hade den rätt – ett folkmord är alltid ett folkmord och mot ett sådant måste man agera. Det är här Ebba Busch och andra Israelvänner går vilse. När upprördheten riktas mot dem som på olika sätt protesterar mot ett pågående folkmord hamnar man på fel sida i historien. Mot sådana personer kommer historiens dom vara hård.
När svensk militär dödade fem arbetare i Ådalen 1931 kom mördarna mycket lindrigt undan, men de är för evigt inskrivna i skammens bok och har en särskild plats i helvetet. Om de mördade arbetarna i Ådalen skaldade Erik Blomberg gravskriften ”Här vilar en svensk arbetare, stupad i fredstid, vapenlös värnlös, arkebuserad av okända kulor. Brottet var hunger. Glöm honom aldrig” Idag är vi brutalt påminda om Blombergs ord och hans text får i nutidens kontext läsas som ”Här vilar ännu en palestinier, stupad under matutdelning, ockuperad, värnlös, arkebuserad av okända kulor. Brottet var hunger. Glöm hen aldrig.”
Kulorna som dödar palestinierna kommer från IDF-soldater, och på Västbanken även från bosättare. Bakom varje kula finns en soldat som inte borde få förbli okänd. Bakom varje kula finns en finansiär, ett företag och en kapitalist, som inte borde få förbli okänd.
Att skjuta på civilpersoner är ett krigsbrott, att döda hungrande människor i en matkö är ett krigsbrott. Att göra det systematiskt är ett folkmord. Håller du inte med om det, Ebba Busch?
