Kommentar: Ett ledarlöst Europa på krigsstigen

”Det blev bra tv.” Det är svårt att invända mot Donald Trumps kommentar till förra veckans – och de senaste årens – mest uppmärksammade offentliga gräl. Efter att en av världens mest vulgära och lögnaktiga politiker gjort bort sig i Vita huset.

Jag syftar naturligtvis på Volodymyr Zelenskyj (även om beskrivningen stämmer väl in på Trump också), som för en gångs skull fick svar på tal när han var på ett av sina otaliga tiggarbesök för att få ännu mer pengar och ännu mer vapen, för att ännu fler unga män ska behöva dö i kriget som Ukraina och Nato förlorar mot Ryssland.

Den här gången hade han åtminstone inga nazister med sig, men kunde inte låta bli att föreläsa för Trump om hur USA skulle ”känna sig” om Ryssland tilläts vara starkt även efter kriget. Trump har svarat med att pausa allt stöd till Ukraina.

Nu tävlar alla snusförnuftiga liberaler från höger till vänster i att chockeras över Trumps (planerade?) uppläxning av den ukrainske presidenten. Trots att den stora skillnaden mot alla andra gånger som USA:s företrädare vridit om armen på någon för att få dem att göra som Washington vill bara är att det vanligtvis görs bakom stängda dörrar, medan den fräcke Zelenskyj fick mothugg framför tv-kamerorna.

Zelenskyj, mannen som valdes på ett fredsbudskap men som nu klamrar sig fast vid presidentmakten – trots att hans mandat gick ut i maj förra året – genom att klamra sig fast vid kriget. Det gör han tillsammans med Europas hela politikeretablissemang, som hjälper till att sprida myten om att Vladimir Putins Ryssland skulle gå vidare och invadera andra europeiska länder om inte de ryska trupperna besegras eller åtminstone uppehålls i Ukraina.

En gigantisk propagandalögn, som används också för att ytterligare öka krigsindustrins vinster och för att rättfärdiga den redan vansinniga upprustningen i Europa. Och för att ge bränsle till planerna på en europeisk armé, som förfäktas av såväl Frankrikes nyliberala president Emmanuel Macron som den svenska vänsterliberala tidningen Flamman, som likt Vänsterpartiet ställer sig bakom rustningshetsen.

På måndagen hade Saabs aktie stigit med 11,6 procent (och med 53 procent i år), efter att bland annat Storbritanniens premiärminister Keir Starmer gått ut och sagt att han är redo att skicka brittiska soldater och stridsflygplan för att ”garantera freden” i Ukraina. 

Något som Ryssland knappast kommer att gå med på, då kriget i Ukraina handlar väldigt mycket just om att Moskva inte vill ha några Natotrupper intill den egna gränsen. Ukrainas neutralitet har hela tiden varit en röd linje för Putin och Ryssland, men som USA och Nato vägrade att förhandla om den bistra vintern som ledde upp till den ryska invasionen i februari 2022.

För bortom Natopropagandans lögner är det västlig imperialism och Natoexpansion som är bakgrunden till kriget i Ukraina. Skulden för den folkrättsvidriga invasionen ligger på Moskva, men ansvaret för den bakomliggande konflikten vilar tungt på västsidan och inte minst på Trumps företrädare på presidentposten i USA. 

Barack Obama var president när USA stödde regimskiftet i samband med Majdankuppen 2014, och Joe Biden har tillsammans med Natos förre generalsekreterare Jens Stoltenberg stadigt drivit Zelenskyj framför sig mot Ryssland.

Chokladkungen Petro Porosjenko var fortfarande Ukrainas president när han 2019, mot folkmajoritetens vilja, skrev in i konstitutionen att landet ska bli medlem i Nato. Zelenskyj fick den bollen i knät, men har efter hundratals miljarder dollar i uppmuntran från USA och andra Natoländer förvandlats till en av de allra mest kompromisslösa rösterna i hela soppan.

Många har idag glömt att det var vallöftet om att förhandla med Ryssland och skapa fred i Donbass som gjorde att Zelenskyj fick 73 procent av rösterna i presidentvalet 2019, där Porosjenko var hans motståndare. Inte minst glömde Zelenskyj själv snabbt löftena, när han fick veta från såväl Washington som från fascistiska grupper med stort våldskapital i Ukraina att han inte alls skulle förhandla med Moskva, och istället intensifierade kriget mot utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk – och utfärdade ett presidentdekret om att ”avockupera” Krim. 

För två veckor sedan utfärdade den alltmer diktatoriske Zelenskyj, som absurt nog framställs som en demokratins väktare i den västliga propagandan, också sanktioner mot sin politiska rival Porosjenko, som fått sina bankkonton frysta.

Idag är skådespelaren Zelenskyj fast i rollen som krigisk Natomarionett. Men en som den nya administrationen i Natos mäktigaste medlemsland inte längre behöver och vill ha, och därför kastar under bussen. 

Han står i vägen för den fred som Trump vill få till – men knappast för att hans så kritiserade ”mobbare” i Vita huset har några ädla intentioner, tvärtom. Det framgår också klart av Trumps hot runt Kanada, Mexiko, Palestina, Grönland och Panama att han inte är en fredsduva i största allmänhet.

Medan Europas politiker är uppslukade av idén att försvaga och allra helst stycka upp Ryssland, är ett Moskva som är alltför beroende av Kina ett problem för Trump och Rubio – för att det i deras värld skulle göra Ryssland till ett verktyg för kinesiska intressen.

Ett ledarlöst Europa springer nu omkring som en nackad kyckling, och försöker få USA att ge garantier för att ge sig in i ett krig mot Ryssland om de europeiska ”fredsbevarande styrkor” som Starmer och Macron vill se stöter på patrull. Samtidigt som USA:s nya linje fått samma herrar att också prata om en oklar och selektiv vapenvila i Ukraina.

Hade det inte varit för att de är beredda att starta tredje världskriget, och vill lägga varenda skattekrona på vapen istället för på den krisande välfärden, hade man kunnat trösta sig med att det åtminstone genererar en del bra tv.