Kommentar: EU-kandidaternas ”EU-kritik”
Det enda sättet att få en verklig förändring är att lämna EU, skriver Per Hernmar, ordförande i Folkrörelsen Nej till EU.
Under valkampanjen till EU-valet hör det till att många av partiernas kandidater blir mer eller mindre EU-kritiska med argument som:
• ”Mindre men vassare”
• ”Mindre detaljstyrning”
• ”Lämna om EU går över gränsen”
• ”Reformera EU inifrån”
Dessa argument har upprepats som mantran i flera valrörelser till EU-parlamentet.
Det är en märklig kör av EU-kritik från alla EU-positiva kandidater till EU-parlamentet. Och märkligast är att man med den kritiken faktiskt bekräftar EU-motståndarnas kritik.
Medan kandidaterna talar om hur de vill reformera EU så ser verkligheten ut så här: Vetorätten för EU-länderna har minskat och istället överförts till det federala EU-parlamentet.
Vetorätt som borttagits:
Amsterdamfördraget 1997: 24
Nice 2001: 46
Lissanbonfördraget 2007: 68
Totalt sedan 1994: 138
(86 enligt EU-kommissionen)
EU:s inflytande över den nationella lagstiftningen har ökat. 2002 fanns 1497 EU-direktiv och 299 förordningar. 2020 fanns 1027 direktiv, men hela 5.409 förordningar. (Källa: Kenneth Haar, Kapitalens Europa, 2022)
Många EU-lagar och förordningar är av dålig juridisk kvalitet, onödigt långa, ibland otydliga eller övertydligt detaljerade; ibland passande för vissa länder samtidigt helt fel för andra. Detta har pågått sedan 1980-talet när EU skiftade från ett mellanstatligt till ett överstatligt beslutsfattande. Alla talar om det, men inget gör något åt det.
Så talet från partiernas EU-kandidater om att minska EU:s inflytande eller reformera EU inifrån saknar helt förankring i verkligheten. Det går inte att ändra EU i den omfattning att det återigen blir ett mellanstatligt samarbetsorgan. Det där är ren illusion.
Det enda sättet att få en verklig förändring är att lämna EU.
Per Hernmar
Ordförande i Folkrörelsen Nej till EU
Texten har tidigare publicerats i tidskriften
Kritiska EU-fakta (maj 2024)