Ledarkrönika: Feministisk retorik – kvinnofientlig politik

Precis som klassamhället tar sig de patriarkala strukturerna tydliga materiella uttryck på landets arbetsplatser. Så är det också där jag själv jobbar.

Som många andra branscher är järnvägens yrkesgrupper tydligt könskodade. Trots att det antagligen aldrig varit så bra mix som det är nu så syns skillnaden mellan lokförare och tågvärdar i våra respektive anställningsförhållanden.

För Göteborgs tågvärdar är den ofrivilliga deltiden en realitet. Sedan många år anställs inga nya tågvärdar på heltid. Varje år som en ”hundraprocentare” går i pension eller säger upp sig så försvinner tjänsten i tomma intet. Idag går det att räkna dem på fingrarna. 

Den ofrivilliga deltiden är ett gissel som drabbar kvinnor i allmänhet och arbetarkvinnor i synnerhet. En fjärdedel av arbetarkvinnorna har en deltidstjänst.

För manliga tjänstemän är samma siffra mindre än 10 procent. Eftersom inkomststatistiken jämför heltidslöner innebär det att redan stora inkomstskillnader på pappret blir ännu större i plånboken.

Den påtvingade deltiden försvårar för arbetarkvinnor att ta bostadslån. Det ger sämre ersättning från socialförsäkringssystemen, en avsevärt sämre pension och inte minst skapar den ett beroende till arbetsköparen – som får allt större flexibilitet hos den anställda utan att betala för det.

Även för den som köper LO:s argument om inte spä på inflationen med för höga lönekrav är det obegripligt att fackföreningsrörelsen inte kräver någon annan form av kompensation.

När inflationen nu ätit upp fjorton års löneökning för den genomsnittlige arbetaren så drabbar det redan lågavlönade hårdast. Ensamstående och deltidsarbetande kvinnor som ofta redan lever på marginalen. LO slår sig för bröstet för sin låglönesatsning men inte ens den kommer ge en reallöneökning för de som hade behövt den mest. 

Även för den som köper LO:s argument om inte spä på inflationen med för höga lönekrav är det obegripligt att fackföreningsrörelsen inte kräver någon annan form av kompensation. Exempelvis sänkt normalarbetstid med bibehållen lön i samma omfattning som prisökningarna. 

Därför är krav på rätt till heltid, sex timmars arbetsdag och höjda löner viktiga, både som klasskrav och kvinnokrav. När Magdalena Andersson frågas ut om att det i den finska valdebatten diskuterats om arbetstidsförkortning med bibehållen lön avfärdar hon det med att ”nej, det är bra att arbeta”.

Så dömer en socialdemokratisk partiledare och Sveriges första kvinnliga statsminister ut hundratusentals kvinnor, framför allt service- och välfärdsarbetare, som hade kunnat få både bättre möjlighet till återhämtning och mer i lön när deltid blir heltid.

När det kommer till kritan blir den feministiska retoriken en fasad för fortsatt kvinnofientlig politik. 

Povel Johansson
Partiordförande i K och lokförare