Ledarkrönika: Fler rebellmammor efterlyses!
Klimatfrågan måste ses också ur ett genusperspektiv. Kvinnor är, generellt, fattigare än män. Globalt drabbas kvinnor drabbas hårdare av klimatförändringarna – och här i Sverige är fler kvinnor beroende av billig kollektivtrafik.
På lördag ska jag vara en rebellmamma. Ja, det har jag väl egentligen nästan alltid varit. Rebellisk och mamma alltså. Men på lördag handlar det om en klimataktion. Rebellmammorna är inspirerade av XR, Extinction Rebellion.
Men något limmande vid konstverk blir det inte. Möjligen kommer vi att frysa fast på torget om det underkylda regnet blir till is. Bäst att ta med sittunderlag.
Varför just mammor, frågar vän av ordning. Lugn, det finns rebellpappor också! Förenade av oron för barnens och barnbarnens framtid spelar det mindre roll vad folk kallar sig.
Det bästa att kalla sig är förstås antikapitalist. Eller kommunist. Men när vintern snart är ett minne blott i delar av Sverige, när isarna smälter och klimatflyktingarna redan räknas i miljoner, då har vi inte råd att vara knussliga. Alla steg av verklig rörelse är välkomna. Även de sittande.
Klimat och miljöfrågan borde beröra och uppröra alla. I takt med att det politiska klimatet blivit kallare och hårdare drabbas vi dock väldigt olika. Klimatfrågan har ett tydligt klassperspektiv.
Rika länder gör större skada än fattiga och allra värst för planeten är rika människor i rika länder.
I Sverige har den rikaste procenten ökat sina utsläpp med 11 procent sedan 1990. Den fattiga halvan av befolkningen, arbetarklassen, har minskat sina utsläpp med 16 procent.
Så är det heller inte ”alla” som blir upprörda. Klimatförnekarna i marionettregeringen såväl som de som drar i trådarna förnekar sig inte. För några ören vid pumpen förnekar de Parisavtalet.
I välregisserade valfilmer på tiktok hånades Greta och andra klimataktivister. Ebba Busch talade överlägset om stålskogar av vindkraftverk. Lögner och kunskapsförakt byggde deras valseger. Framtiden de närmaste 100.000 åren sätter de i pant.
Klimatfrågan ska också ses ur ett genusperspektiv. Kvinnor är, generellt, fattigare än män. Fattigare på mat, på mark, på pengar, på inflytande och rättigheter. En kvinna löper 27 procent högre risk att gå hungrig än en man.
Kvinnors utsatta situation gör att de drabbas hårdare av klimatförändringarna. Att få tag i rent vatten är en daglig kamp för miljontals kvinnor. Att inte kunna amma sina små på grund av svält är en smärta svår att leva sig in i. Kvinnor löper också större risk att skadas vid extremväder.
Här i Sverige räcker det att kliva på en buss i rusningstid, titta på medpassagerarna och ner i de mötande bilarna för att se att kvinnor kör mindre bil, är mer beroende av en fungerande och billig kollektivtrafik.
Av tradition har kvinnor varit engagerade för fred, mot upprustning och atomvapen. I kampen för klimatet och framtiden har kvinnor en viktig roll att spela. Mammor och pappor, systrar och bröder, döttrar och söner, mostrar och kusiner – alla behöver vi kämpa för det Fidel Castro slog fast redan för 30 år sedan:
”Använd vetenskapen för att ta fram en hållbar produktion utan giftspridning. Betala den ekologiska skulden, inte utlandsskulden! Utradera hungern, inte mänskligheten. Nog med egoism, nog med maktutövning. Nog med okänslighet, ansvarslöshet och svek. För – Imorgon kommer det att vara för sent att göra det vi redan borde ha gjort för länge sedan.”