Intervju: Frispråkig fredsvän mot EU:s hyckleri
Den irländska oberoende socialisten Clare Daly använder sin plats i EU-parlamentet för att ge röst åt alla som vill ha fred och rättvisa istället för fortsatt krig och militarism.
Hon är inte jättekänd i Sverige, åtminstone inte för dem som bara får sina nyheter från den statskontrollerade televisionen eller annan borgerlig media. Men när Clare Daly besöker Sverige och Stockholm får vi snart ett exempel på hennes internationella publik.
När vi efter avslutad intervju dyker in på ett falafelhak bjuds vi strax på bakelser och smårätter. Och en något förvånad Proletärenjournalist får ett gäng telefoner i handen för att ta bilder på personalen, som stolt poserar tillsammans med den irländska EU-parlamentarikern och tackar för hennes solidaritet med Palestina.
– You’d be surprised. Sådant här händer hela tiden, säger en både road och smått rörd Clare Daly på sin breda Dublindialekt medan vi avnjuter presenterna.
– Framför allt när Mick är med, som inte går att missa med det håret, lägger hon till med ett skratt.
Mick är Mick Wallace, Clare Dalys parhäst i EU-parlamentet. Båda är de valda som oberoende ledamöter från Irland, och båda har de blivit kända långt utanför Bryssel genom klipp på sociala medier från sina inlägg i talarstolen – där de sticker ut som både bildligt och bokstavligt ofta okammade antiimperialister som rättframt pekar ut EU:s hyckleri, inte minst runt kriget i Ukraina.
– Putinmarionetter, som de kallar oss. Trots att de inte hittat en enda gång där vi säger något bra om Putin, säger Clare Daly och rycker på axlarna.
Hon berättar om när en irländsk minister sms:ade henne från Rwanda, där folk frågade om han möjligtvis kände Clare Daly och Mick Wallace som de följde på Twitter.
– Folk har kommit upp till oss i Pakistan… Till och med när vi besökte utrikesdepartementet i USA i samband med en kampanj för att stänga Guantanamobasen på Kuba kom två personer och ville tacka oss för vårt arbete för Palestina. På USA:s utrikesdepartement!
– Jag menar verkligen inte att låta arrogant, men folk från hela världen säger att de är tacksamma över att deras röster hörs i ett sammanhang de annars varit exkluderade från. Vi säger då alltid att politik i den meningen bara är en scen – att parlamentarisk politik inte förändrar någonting, det är folk som förändrar saker – men EU-parlamentet har gett oss en plattform som vi inte skulle haft annars.
Efter energipåfyllning med falafel, kaffe och bakelser är det vidare till en knökfull Teater Tribunalen. Där håller Clare Daly ett eldigt tal mot Nato inför en jublande publik. Sedan är det samtal med den välfriserade moderatorn Kajsa Ekis Ekman – men som är lika uppfriskande motvalls mot kryperiet för Nato och USA – innan en generös frågestund som pågår framemot tiotiden på kvällen.
Då har Clare Daly, som säger att hon inte hunnit få mycket sömn men knappast ger ett trött intryck, redan suttit en och en halv timme med Proletären på eftermiddagen. Där blir det snabbt tydligt att hon inte är imponerad av de nordiska kollegorna i EU-parlamentet, där Vänsterpartiet representeras av Malin Björk.
– Den så kallade vänstergruppen i EU-parlamentet är helt enkelt inte särskilt vänster, och jag beklagar men skandinaverna är allra sämst, säger Clare Daly.
Hon berättar att de minst radikala partierna i vänstergruppen försökt få Mick Wallace och henne själv ut-
sparkade för sina ställningstaganden som ”skämmer ut” partigruppen.
– Samtidigt är det många här i Sverige som skriver till oss att de håller med om vad vi säger, som uppskattar vårt tydliga antiimperialistiska budskap. Men de representeras knappast av några svenska ledamöter i parlamentet.
När vi träffas har Israel bombat Gaza obönhörligt i tre veckor och dödat fler än 3.000 barn. Det tog Malin Björk nästan två veckor att överhuvudtaget twittra något om utvecklingen, och då var det ett kedjeupprop som avslutades med ”#politicians for peace”.
I jämförelse brännmärkte Clare Daly EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen redan samma dag som Hamas genomförde sin attack på Israel den 7 oktober och Israels hämndbombningar inleddes.
När EU-parlamentet lystes upp i Israels flagga och von der Leyen i en tweet bedyrade att EU stod med Israel och dess ”rätt att försvara sig”, svarade Clare Daly med att: ”Europa står inte ’med Israel’. Vi står för freden. Du talar inte för oss. Om du inte har något konstruktivt att säga, vilket du uppenbarligen inte har, så håll käften.”
Tre veckor senare har vi ännu en gång tydligt fått se vad Israels ”självförsvar” innebär och Clare Daly utvecklar resonemanget – också i förhållande till att Sveriges utrikesminister Tobias Billström kallat Israels svar ”proportionerligt”.
– Vad vi ser hända är otvivelaktigt folkmord och etnisk rensning. Ord som ibland används lättsinnigt och utan historisk kontext. Men jag menar det i termer av internationell rätt. Det här handlar om att utplåna en befolkning. Civila är legitima mål, enligt Israel.
– Israelerna deklarerar och utför öppet krigsförbrytelser i brott med internationell rätt, och den som säger att det är proportionerligt är medansvarig, eftersom de som hjälper den som genomför folkmord och krigsbrott är lika skyldiga inför lagen. Han borde ställas inför Internationella brottmålsdomstolen ICC tillsammans med den israeliska regeringen, Ursula von der Leyen och många andra europeiska ledare.
För Clare Daly är det uppenbart varför Israel kan komma undan med sina brott.
– För att USA låter dem göra det. Precis som Nato är Israel en proxy för USA. Som Joe Biden själv har sagt, om Israel inte existerade hade vi varit tvungna att uppfinna det.
– Om USA verkligen sade stopp hade Israel varit tvungna att sluta, men Washington backar dem till hundra procent. Och som vi sett med kriget i Ukraina har EU också blivit som en vasallstat till USA.
På den irländska ön finns en självklar förståelse för den palestinska frågan, med århundraden av erfarenhet av brutal brittisk ockupation. Samtliga irländska ledamöter i EU-parlamentet har också gjort ett gemensamt uttalande för att EU ska uppmana till eldupphör i Gaza, vilket inte hörsammats.
– På ett sätt är det bra att vi har vår koloniala historia. Även högerpolitiker i Irland måste säga att de stöder Palestina, annars förlorar de röster. Och det är ingen i Irland som köper några lögner om att det skulle vara antisemitism att kämpa för ett fritt Palestina.
Clare Daly var på hemmaplan en välkänd ledamot i parlamentet, innan hon valdes till Bryssel 2019. I Dáil Éireann, som det irländska underhuset heter, hamnade hon efter åratal av uppmärksammat utomparlamentariskt arbete.
Till exempel fick hon 2003 sitta en månad i fängelse efter att ha blockerat sopbilar i samband med en kampanj mot sophämtningsavgiften. Då var hon fortfarande med i det trotskistiska Socialist Party, efter att hon blivit utesluten ur Labourpartiet tillsammans med andra från den radikala falangen Militant Tendency.
– Jag ångrar inte den tiden, men önskar att jag lämnat den sekterismen bakom mig tidigare. Idag har jag istället mitt kontor i Dublin i samma byggnad som Irlands kommunistiska parti, och vi kommer jättebra överens.
Också 2015 fick hon göra en kortare visit i finkan, efter att hon tillsammans med Mick Wallace tagit sig in på Shannon Airport för att försöka genomsöka ett amerikanskt militärflygplan. De båda vägrade betala böterna och använde rättegången till att prata om hur neutralt Irland egentligen är som låter USA:s militär använda flygplatsen.
Men sedan 2019 är det EU-parlamentet som gäller, och den mesta tiden spenderar hon i Bryssel. Irland är ett av de länder där befolkningen är mest positiv till EU-medlemskapet, och Clare Daly påpekar att ett återförenat Irland ironiskt nog kommit närmare med brexit, då många i norr vill vara med i EU.
Hon menar samtidigt att västvärldens och EU-ländernas tysta godkännande av slakten i Gaza, då regeringscheferna i Europeiska rådet inte kunde enas om att mana till ett eldupphör, kommer förändra synen på EU. Både i medlemsländerna och i resten av världen.
– Skygglapparna är av. EU är exponerat som en naken imperialistisk institution. Allt det här skitsnacket om värderingar och att stå med frihet och demokrati är avslöjat för vad det är, och jag tror inte att det finns en väg tillbaka för dem.
Hon reagerar inte minst på hyckleriet i förhållande till Ukraina, och jämför med västländernas reaktioner på den ryska invasionen i februari 2022.
– Var är nu alla palestinska flaggor? Var är alla uttalanden om att vi står med Palestina, och var är alla sanktioner mot Israel? Ingenstans. De har själva visat att all den retoriken bara var nonsens och rökridåer för att dölja vad som i grunden är ett proxykrig mellan Nato och Ryssland.
Clare Dalys egen inställning till kriget i Ukraina är att Rysslands invasion solklart strider mot folkrätten men att den knappast var ”oprovocerad”, och att kriget kunnat undvikas om USA och Nato tagit hänsyn till Rysslands legitima säkerhetsintressen.
– Kriget i Ukraina var en gudagåva till USA-imperialismen och dess militära gren i Nato. Inte bara fick de Europa in i fållan igen helt och hållet, de fick ett Europa som redan rustade upp och vars militarisering turboladdades ytterligare av den ryska invasionen.
I vänstergruppen i EU-parlamentet vädjade Clare Daly och Mick Wallace till övriga att inte falla för propagandan och uppmaningarna att skicka vapen till kriget.
– Men det var som första världskriget på nytt, med alla de här socialdemokraterna som vek sig för krigspropagandan, och så var du kvar med några få som höll fanan högt.
– Nu har opinionen sakta börjat förändras i takt med att utnötningskriget bara fortsätter, och fler ser hur den ukrainska arbetarklassen slaktas för krigsindustrins profiter medan det fortsätter pumpas in miljarder till kriget, men i början… I framtiden kommer det göras studier om nivån på propagandan runt kriget i Ukraina.
Clare Daly och Mick Wallace har hela tiden förordat fredsförhandlingar istället för vapensändningar till kriget. En hållning som lett till nämnda och förutsägbara anklagelser om att vara agenter för Ryssland och Vladimir Putin.
Clare Daly påminner om hur västländerna, med Storbritanniens dåvarande premiärminister Boris Johnson i spetsen, torpederade fredsförhandlingarna som pågick i april 2022. Hon pekar återigen på det uppenbara hyckleriet, i en jämförelse med sitt eget land och våldet som härjade de norra delarna av ön innan Långfredagsavtalet undertecknades 1998.
– Samma personer som nu argumenterar för att Ukraina måste fortsätta slåss för att få tillbaka varje tum av sitt territorium – inklusive Krim som vill vara en del av Ryssland – hyllade fredsavtalet för Nordirland, trots att 17 procent av ön fortfarande kontrolleras av Storbritannien.
– Men folk dödar åtminstone inte varandra längre, och det finns en väg framåt mot ett återförenat Irland. Så varför är det en stor framgång att vi ska låta britterna ha 17 procent av vårt land, medan Ukraina måste fortsätta kriga för att återta allt sitt territorium?
Hon tar upp liknelsen hon ofta fått höra, om att inte skicka vapen till Ukraina skulle vara som att se en stor kille slå en liten utan att bryta in.
– Men när du ser två slåss ger du inte den mindre en pinne och säger, bra grabben, fortsätt slå tills du dödat honom. Nej, du drar isär dem, och det enda sättet att göra det är genom diplomati. Men vi som föreslog det attackerades så hårt att andra blev rädda och inte vågade säga något.
Hon avslutar med sin karakteristiskt ironiska ton och skakar på huvudet.
– Svaret på krig är fred, inte mer krig. Men de har bankat in i huvudet på folk att svaret på krig är mer krig, och det är fullkomlig galenskap. Jaysus Christ, George Orwell måste göra kullerbyttor någonstans.